Älska som JesusSmakprov

Såsom Kristus älskar kyrkan (del 2)

Vi hade bara varit gifta i två korta år den natten när hon kände det för första gången: en kraftig stickande smärta som nästan överväldigade alla hennes sinnen. Styrkan avtog under de närmaste timmarna under vågor av värk, grimaser och tårar. Jag var en blek och mager 20åring som hade lovat att älska denna kvinna i nöd och lust men jag trodde att nöden skulle komma efter årtionden av förberedelse. Det var inte vad som hände. Smärtan fortsatte att komma tillbaka. På kvällen med en bebis i nästa rum, så försökte vi att förenas så som de flesta gifta par brukar göra, men istället var det bara smärta. detta var de första dagarna av vad som skulle bli en tre år lång närhetstorka. Den kröp in i vårt sovrum och hängde över vårt äktenskap som en lång kvällsskugga. Den akt som var gjord för att vi skulle komma varandra närmare hade nu blivit något som drev oss ifrån varandra. Veckorna gick och vi försökte igen i hopp om att situationen skulle ha ändrats men det blev inte så. Snart så slutade vi att försöka helt och hållet. Många kvällar så vände vi ryggen åt varandra och sov rygg mot rygg. Jag kunde höra hennes tysta gråt när hon försökte dölja sin smärta och jag grät tyst i kudden.

Det var inte så här jag hade tänkt mig äktenskapet. Disken och blöjorna, tvätten och gräsmattan- allt ansvar samlade sig och drev oss längre från varandra. Det blev inga "komma sams igen" stunder efter gräl. Det blev inga lördagsmornar. Det blev inga utekvällar. Kampen skadade oss fysiskt och känslomässigt. Jag trodde att jag älskade henne så som Kristus älskar kyrkan men jag insåg inte vad det innebar att ge upp mitt eget för hennes skull. Jag lärde mig hur lite jag egentligen visste om att älska Jesus. Jag funderade allvarligt på att ge upp. Ofta satt jag uppe sent när hon lagt sig och ropade till Gud i bön. Jag fick uppleva att mina upprepade försök att närma mig henne avvisades dag efter dag utan att jag förstod varför.

Det var då som Gud öppnade mina ögon och jag minns att jag tänkte, det är så här Jesus tycker om mig. Varje morgon så bad han om att få kontakt med mig men jag var för upptagen. Varje kväll innan läggdags så gick allt mitt känsloliv till att vältra mig i självömkan. Jag kände Jesu smärta och hjärtesorg när jag hela tiden avvisade hans mest personliga inbjudningar.

Under hela denna tid så höll jag fast vid mina äktenskapliga rättigheter och hävdade att det var för att stärka vårt äktenskap. Om jag skulle klara av detta så måste jag ändra mig. Även när det kändes ensidigt så var hennes behov att jag avstod från min rätt som hennes man och istället älskade henne oförbehållsamt. Så varje gång som jag kände avvisandets smärta så tänkte jag på hur Gud kände det när jag avvisade honom. I Efesierbrevet så står det att en man som älskar sin fru älskar sig själv. Jag lärde mig att när jag kände mig som mest oälskad, då behövde jag älska min fru som mest. Den sortens mognad kom inte bara med tiden. Den mognade fram genom smärta offer och ödmjukhet.

Jag kan ännu inte älska henne som Jesus men han har i sin nåd återupprättat vårt äktenskap och gett oss ett sammanhållande band. På grund av vår smärta och vårt val att älska varandra trots detta så har vi en intimitet som många äktenskap aldrig kommer i närheten av.

Michael Martin