Minnas allt som Gud gjort

Själens Avgiftning

Ett bättre liv

Omvändelse

Att uppleva Guds förnyelse.

Heliga känslor - Bibliska svar till varje utmaning

Att använda sin tid till Gud.

Elisha: En berättelse om otrolig tro

Tro på att Gud är god, vad som än händer

Förändrad: Nästa steg mot ett förändrat liv.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkLUK">
 <div class="chapter ch22" data-usfm="LUK.22">
 <div class="label">22</div><div class="s">Planer p&#229; att d&#246;da Jesus</div><div class="p"> 1Nu n&#228;rmade sig det osyrade br&#246;dets h&#246;gtid, som kallas p&#229;sk. 2&#214;verstepr&#228;sterna och de skriftl&#228;rda s&#246;kte efter b&#228;sta s&#228;ttet att r&#246;ja honom ur v&#228;gen &#8212; de var r&#228;dda f&#246;r folket.</div><div class="p"> 3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4Han gick till &#246;verstepr&#228;sterna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utl&#228;mna Jesus &#229;t dem. 5De blev glada och erbj&#246;d honom pengar. 6Han gick med p&#229; deras anbud och s&#246;kte ett tillf&#228;lle att utl&#228;mna honom utan att folket var med.</div><div class="s">P&#229;skm&#229;ltiden f&#246;rbereds</div><div class="p"> 7S&#229; kom det osyrade br&#246;dets dag, d&#229; p&#229;sklammen skulle slaktas. 8Och Jesus s&#228;nde i v&#228;g Petrus och Johannes och sade: &#187;G&#229; och g&#246;r i ordning p&#229;skm&#229;ltiden &#229;t oss.&#171; 9De fr&#229;gade var de skulle g&#246;ra det. 10Han svarade: &#187;N&#228;r ni kommer in i staden m&#246;ter ni en man som b&#228;r p&#229; en vattenkruka. F&#246;lj efter honom till det hus som han g&#229;r in i 11och s&#228;g till den som &#228;ger huset: M&#228;staren fr&#229;gar var salen &#228;r d&#228;r han kan &#228;ta p&#229;skm&#229;ltiden med sina l&#228;rjungar. 12D&#229; visar han er till ett stort rum i &#246;verv&#229;ningen som st&#229;r f&#228;rdigt. D&#228;r skall ni g&#246;ra i ordning m&#229;ltiden.&#171; 13De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade f&#246;r p&#229;skm&#229;ltiden.</div><div class="s">Den sista m&#229;ltiden. Jesus utpekar f&#246;rr&#228;daren</div><div class="p"> 14N&#228;r stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. 15Han sade till dem: &#187;Hur har jag inte l&#228;ngtat efter att f&#229; &#228;ta denna p&#229;skm&#229;ltid med er innan mitt lidande b&#246;rjar. 16Jag s&#228;ger er: jag kommer inte att &#228;ta den igen f&#246;rr&#228;n den f&#229;r sin fullkomning i Guds rike.&#171; 17Man r&#228;ckte honom en b&#228;gare, och han tackade Gud och sade: &#187;Ta detta och dela det mellan er. 18Jag s&#228;ger er: fr&#229;n denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger f&#246;rr&#228;n Guds rike har kommit.&#171; 19Sedan tog han ett br&#246;d, tackade Gud, br&#246;t det och gav &#229;t dem och sade: &#187;Detta &#228;r min kropp som blir offrad f&#246;r er. G&#246;r detta till minne av mig.&#171; 20Efter m&#229;ltiden tog han p&#229; samma s&#228;tt b&#228;garen och sade: &#187;Denna b&#228;gare &#228;r det nya f&#246;rbundet genom mitt blod, som blir utgjutet f&#246;r er. 21Dock, den som f&#246;rr&#229;der mig har sin hand h&#228;r p&#229; bordet tillsammans med mig. 22M&#228;nniskosonen g&#229;r den v&#228;g som &#228;r best&#228;md, men ve den m&#228;nniska genom vilken han blir f&#246;rr&#229;dd!&#171; 23D&#229; b&#246;rjade de fr&#229;ga varandra vem av dem det var som skulle g&#246;ra detta.</div><div class="s">Vem &#228;r st&#246;rst bland l&#228;rjungarna?</div><div class="p"> 24Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den st&#246;rste. 25D&#229; sade han till dem: &#187;Kungarna upptr&#228;der som herrar &#246;ver sina folk, och de som har makten l&#229;ter kalla sig folkets v&#228;lg&#246;rare. 26Men med er &#228;r det annorlunda: den st&#246;rste bland er skall vara som den yngste, och den som &#228;r ledare skall vara som tj&#228;naren. 27Vem &#228;r st&#246;rst, den som ligger till bords eller den som betj&#228;nar honom? &#196;r det inte den som ligger till bords? Men jag &#228;r mitt ibland er som er tj&#228;nare. 28Ni &#228;r de som har stannat kvar hos mig under mina pr&#246;vningar, 29och samma kungav&#228;rdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er. 30Ni skall f&#229; &#228;ta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta p&#229; troner och d&#246;ma Israels tolv stammar.</div><div class="s">Jesus f&#246;ruts&#228;ger Petrus f&#246;rnekelse</div><div class="p"> 31Simon, Simon. Satan har utverkat &#229;t sig att f&#229; s&#229;lla er som vete. 32Men jag har bett f&#246;r dig att din tro inte skall ta slut. Och n&#228;r du en g&#229;ng har v&#228;nt tillbaka, s&#229; styrk dina br&#246;der.&#171; 33Simon sade: &#187;Med dig, herre, &#228;r jag beredd att g&#229; b&#229;de i f&#228;ngelse och i d&#246;den.&#171; 34Han svarade: &#187;Jag s&#228;ger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt f&#246;rr&#228;n du tre g&#229;nger har f&#246;rnekat att du k&#228;nner mig.&#171;</div><div class="s">L&#228;rjungarnas tv&#229; sv&#228;rd</div><div class="p"> 35Sedan sade han till dem: &#187;N&#228;r jag s&#228;nde ut er utan penningpung, p&#229;se eller sandaler, beh&#246;vde ni d&#229; sakna n&#229;got?&#171; &#8212; &#187;Nej, ingenting&#171;, svarade de. 36D&#229; sade han: &#187;Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likas&#229; p&#229;sen, och den som &#228;r utan pengar skall s&#228;lja sin mantel och k&#246;pa sig ett sv&#228;rd. 37Jag s&#228;ger er att med mig skall det ord i skriften g&#229; i uppfyllelse som lyder: Han r&#228;knades till de lagl&#246;sa. Ty nu fullbordas det som &#228;r sagt om mig.&#171; &#8212; 38&#187;Herre&#171;, sade de, &#187;h&#228;r &#228;r tv&#229; sv&#228;rd.&#171; &#8212; &#187;Det &#228;r bra&#171;, svarade han.</div><div class="s">Jesus i Getsemane</div><div class="p"> 39Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och l&#228;rjungarna f&#246;ljde med. 40N&#228;r han kom dit sade han till dem: &#187;Be att ni inte uts&#228;tts f&#246;r pr&#246;vning.&#171; 41Sj&#228;lv drog han sig undan ifr&#229;n dem, ungef&#228;r ett stenkast, f&#246;ll p&#229; kn&#228; och bad: 42&#187;Fader, om du vill det, s&#229; ta bort denna b&#228;gare fr&#229;n mig. Men l&#229;t din vilja ske, inte min.&#171; 43En &#228;ngel fr&#229;n himlen visade sig f&#246;r honom och gav honom kraft. 44I sin &#229;ngest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner p&#229; marken. 45N&#228;r han steg upp fr&#229;n b&#246;nen och kom tillbaka till l&#228;rjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, 46och han sade till dem: &#187;Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte uts&#228;tts f&#246;r pr&#246;vning.&#171;</div><div class="s">Jesus f&#228;ngslas</div><div class="p"> 47Medan han &#228;nnu talade kom det en stor skara m&#228;nniskor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade v&#228;gen, och han gick fram till Jesus f&#246;r att kyssa honom. 48Jesus sade till honom: &#187;Judas, f&#246;rr&#229;der du M&#228;nniskosonen med en kyss?&#171; 49N&#228;r de som var med Jesus s&#229;g vad som skulle h&#228;nda sade de: &#187;Herre, skall vi ta till v&#229;ra sv&#228;rd?&#171; 50Och en av dem slog till mot &#246;verstepr&#228;stens tj&#228;nare och h&#246;gg av honom h&#246;gra &#246;rat. 51Men d&#229; sade Jesus: &#187;Nu r&#228;cker det.&#171; Och han r&#246;rde vid mannens &#246;ra och l&#228;kte honom. 52Sedan sade Jesus till de &#246;verstepr&#228;ster och officerare vid tempelvakten och &#228;ldste som hade kommit dit f&#246;r att gripa honom: &#187;Som mot en r&#246;vare har ni g&#229;tt ut med sv&#228;rd och p&#229;kar. 53Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta &#228;r er stund, nu har m&#246;rkret makten.&#171;</div><div class="s">Petrus f&#246;rnekar Jesus</div><div class="p"> 54De grep honom och f&#246;rde honom till &#246;verstepr&#228;stens hus. Petrus f&#246;ljde efter p&#229; avst&#229;nd. 55De gjorde upp en eld mitt p&#229; g&#229;rden och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56En tj&#228;nsteflicka fick se honom d&#228;r han satt i eldskenet, och hon s&#229;g noga p&#229; honom och sade: &#187;Den d&#228;r mannen var ocks&#229; med honom.&#171; 57Men Petrus f&#246;rnekade det: &#187;Nej, jag k&#228;nner honom inte.&#171; 58Strax efter&#229;t fick en annan syn p&#229; honom och sade: &#187;Du h&#246;r ocks&#229; till dem.&#171; Petrus sade: &#187;Nej, det g&#246;r jag inte.&#171; 59En timme senare var det n&#229;gon som f&#246;rs&#228;krade: &#187;Visst var den d&#228;r ocks&#229; med honom, och han &#228;r ju fr&#229;n Galileen.&#171; 60Men Petrus sade: &#187;Jag f&#246;rst&#229;r inte vad du menar.&#171; Och just som han sade det gol en tupp. 61D&#229; v&#228;nde sig Herren om och s&#229;g p&#229; Petrus, och Petrus kom ih&#229;g detta som Herren hade sagt till honom: &#187;Innan tuppen gal i natt har du f&#246;rnekat mig tre g&#229;nger&#171;, 62och han gick ut och gr&#228;t bittert.</div><div class="s">Vakterna h&#229;nar Jesus</div><div class="p"> 63M&#228;nnen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. 64De band f&#246;r &#246;gonen p&#229; honom och sade: &#187;Visa nu att du &#228;r profet. Vem var det som slog dig?&#171; 65Och de &#246;ste gl&#229;pord &#246;ver honom.</div><div class="s">F&#246;rh&#246;ret inf&#246;r r&#229;det</div><div class="p"> 66N&#228;r det blev dag samlades folkets &#228;ldste, b&#229;de &#246;verstepr&#228;ster och skriftl&#228;rda. Han f&#246;rdes in till r&#229;det 67och de fr&#229;gade: &#187;&#196;r du Messias, s&#229; s&#228;g oss det.&#171; Han svarade: &#187;Om jag s&#228;ger det kommer ni inte att tro det, 68och om jag b&#246;rjar fr&#229;ga kommer ni inte att svara. 69Men h&#228;refter skall M&#228;nniskosonen sitta p&#229; den gudomliga maktens h&#246;gra sida.&#171; 70D&#229; sade de allesammans: &#187;Du &#228;r allts&#229; Guds son?&#171; Han svarade: &#187;Ni sj&#228;lva s&#228;ger att jag &#228;r det.&#171; 71D&#229; sade de: &#187;Beh&#246;ver vi fler vittnesm&#229;l? Vi har ju h&#246;rt det ur hans egen mun.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkLUK">
 <div class="chapter ch23" data-usfm="LUK.23">
 <div class="label">23</div><div class="s">Jesus inf&#246;r Pilatus</div><div class="p"> 1Alla de f&#246;rsamlade br&#246;t nu upp och f&#246;rde honom till Pilatus. 2D&#228;r anklagade de honom och sade: &#187;Vi har funnit att den h&#228;r mannen f&#246;rleder v&#229;rt folk, han vill f&#246;rhindra att vi betalar skatt till kejsaren och s&#228;ger sig vara Messias och kung.&#171; 3Pilatus fr&#229;gade honom: &#187;Du &#228;r allts&#229; judarnas kung?&#171; Han svarade: &#187;Du sj&#228;lv s&#228;ger det.&#171; 4D&#229; sade Pilatus till &#246;verstepr&#228;sterna och folkmassan: &#187;Jag kan inte finna n&#229;got brottsligt hos den h&#228;r mannen.&#171; 5Men de stod p&#229; sig: &#187;Han hetsar upp folket i hela Judeen med sin undervisning, fr&#229;n Galileen och &#228;nda hit.&#171;</div><div class="s">Jesus inf&#246;r Herodes</div><div class="p"> 6N&#228;r Pilatus h&#246;rde detta fr&#229;gade han om mannen var fr&#229;n Galileen, 7och n&#228;r han fick veta att han kom fr&#229;n Herodes omr&#229;de skickade han honom vidare till denne, som ocks&#229; han befann sig i Jerusalem under de dagarna.</div><div class="p"> 8N&#228;r Herodes s&#229;g Jesus blev han mycket glad. Han hade l&#228;nge velat tr&#228;ffa honom eftersom han hade h&#246;rt talas om honom, och han hoppades f&#229; se honom utf&#246;ra n&#229;got tecken. 9Nu st&#228;llde han en m&#228;ngd fr&#229;gor till honom, men Jesus svarade inte. 10&#214;verstepr&#228;sterna och de skriftl&#228;rda stod d&#228;r och anklagade honom h&#228;ftigt. 11Herodes och hans soldater fylldes d&#229; av f&#246;rakt f&#246;r honom och gjorde narr av honom genom att s&#228;tta p&#229; honom en praktfull mantel. Sedan skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12Den dagen blev Herodes och Pilatus v&#228;nner; f&#246;rut hade det r&#229;tt fiendskap mellan dem.</div><div class="s">Barabbas friges. Jesus d&#246;ms</div><div class="p"> 13Pilatus kallade samman &#246;verstepr&#228;sterna och r&#229;dsmedlemmarna och folket 14och sade: &#187;Ni har f&#246;rt hit den h&#228;r mannen och anklagat honom f&#246;r att uppvigla folket. Jag har nu f&#246;rh&#246;rt honom i er n&#228;rvaro men kan inte finna honom skyldig till n&#229;got av det som ni anklagar honom f&#246;r. 15Det kan inte Herodes heller, och d&#228;rf&#246;r har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort n&#229;got som f&#246;rtj&#228;nar d&#246;den. 16Jag skall ge honom en l&#228;xa, sedan sl&#228;pper jag honom.&#171; 18D&#229; skrek hela hopen: &#187;D&#246;da honom och l&#229;t oss f&#229; Barabbas fri.&#171; ( 19Det var en man som hade satts i f&#228;ngelse f&#246;r ett upplopp i staden och f&#246;r mord.) 20Pilatus tog till orda igen; han ville g&#228;rna frige Jesus. 21Men d&#229; ropade de i ett: &#187;Korsf&#228;st, korsf&#228;st honom!&#171; 22F&#246;r tredje g&#229;ngen sade Pilatus: &#187;Vad har han gjort f&#246;r ont? Jag kan inte finna honom skyldig till n&#229;got som f&#246;rtj&#228;nar d&#246;den. Jag skall ge honom en l&#228;xa, sedan sl&#228;pper jag honom.&#171; 23Men de skrek hela tiden och kr&#228;vde att han skulle korsf&#228;stas. Deras ropande gjorde verkan, 24och Pilatus besl&#246;t att l&#229;ta dem f&#229; vad de kr&#228;vde. 25Han frigav mannen som satt i f&#228;ngelse f&#246;r upplopp och mord, den som de ville ha fri, men Jesus utl&#228;mnade han, s&#229; att de fick g&#246;ra som de ville.</div><div class="s">Korsf&#228;stelsen</div><div class="p"> 26N&#228;r de f&#246;rde bort honom hejdade de en man fr&#229;n Kyrene som hette Simon och som var p&#229; v&#228;g in fr&#229;n landet och l&#228;t honom ta korset p&#229; sig och b&#228;ra det efter Jesus. 27En stor folkmassa f&#246;ljde med, och kvinnor som s&#246;rjde och klagade &#246;ver honom. 28Jesus v&#228;nde sig om och sade till dem: &#187;Jerusalems d&#246;ttrar, gr&#229;t inte &#246;ver mig, gr&#229;t &#246;ver er sj&#228;lva och era barn. 29Det kommer en tid d&#229; man skall s&#228;ga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har f&#246;tt och de br&#246;st som inte har gett di. 30D&#229; skall man s&#228;ga till bergen: Fall &#246;ver oss, och till h&#246;jderna: D&#246;lj oss. 31Ty om man g&#246;r s&#229; med det gr&#246;na tr&#228;det, vad skall d&#229; inte ske med det f&#246;rtorkade?&#171;</div><div class="p"> 32De f&#246;rde ocks&#229; ut tv&#229; f&#246;rbrytare f&#246;r att avr&#228;tta dem tillsammans med honom. 33N&#228;r de kom till den plats som kallas Skallen korsf&#228;ste de honom och f&#246;rbrytarna, den ene till h&#246;ger och den andre till v&#228;nster. 34Jesus sade: &#187;Fader, f&#246;rl&#229;t dem, de vet inte vad de g&#246;r.&#171; De delade upp hans kl&#228;der och kastade lott om dem. 35Folket stod d&#228;r och s&#229;g p&#229;. R&#229;dsmedlemmarna h&#229;nade honom och sade: &#187;Andra har han hj&#228;lpt, nu f&#229;r han hj&#228;lpa sig sj&#228;lv, om han &#228;r Guds Messias, den utvalde.&#171; 36Ocks&#229; soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och r&#228;ckte honom surt vin 37och sade: &#187;Om du &#228;r judarnas kung, s&#229; hj&#228;lp dig sj&#228;lv.&#171; 38Det fanns ocks&#229; ett anslag ovanf&#246;r honom: Det h&#228;r &#228;r judarnas konung.</div><div class="p"> 39Den ene av f&#246;rbrytarna som h&#228;ngde d&#228;r sm&#228;dade honom och sade: &#187;&#196;r inte du Messias? Hj&#228;lp d&#229; dig sj&#228;lv och oss.&#171; 40Men d&#229; tillr&#228;ttavisade honom den andre: &#187;&#196;r du inte ens r&#228;dd f&#246;r Gud, du som har f&#229;tt samma straff? 41Vi har d&#246;mts med r&#228;tta, vi f&#229;r vad vi har f&#246;rtj&#228;nat. Men han har inte gjort n&#229;got ont.&#171; 42Och han sade: &#187;Jesus, t&#228;nk p&#229; mig n&#228;r du kommer med ditt rike.&#171; 43Jesus svarade: &#187;Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.&#171;</div><div class="s">Jesu d&#246;d</div><div class="p"> 44Det var nu kring sj&#228;tte timmen. D&#229; blev det m&#246;rkt &#246;ver hela jorden &#228;nda till nionde timmen, 45det var solen som f&#246;rm&#246;rkades. F&#246;rh&#228;nget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med h&#246;g r&#246;st: &#187;Fader, i dina h&#228;nder l&#228;mnar jag min ande.&#171; N&#228;r han sagt detta slutade han att andas.</div><div class="p"> 47Officeren, som s&#229;g det som h&#228;nde, prisade Gud och sade: &#187;Han var verkligen en r&#228;ttf&#228;rdig man.&#171; 48N&#228;r folkmassan som samlats d&#228;r som &#229;sk&#229;dare hade sett vad som h&#228;nde, v&#228;nde de hem&#229;t och slog med h&#228;nderna mot br&#246;stet. 49Men alla hans v&#228;nner, och bland dem kvinnorna som hade f&#246;ljt med honom fr&#229;n Galileen, stod p&#229; avst&#229;nd och s&#229;g alltsammans.</div><div class="s">Gravl&#228;ggningen</div><div class="p"> 50Nu fanns det en r&#229;dsherre vid namn Josef, en god och r&#228;ttf&#228;rdig man 51som inte hade haft n&#229;gon del i de andras beslut och &#229;tg&#228;rder. Han var fr&#229;n Arimataia, en stad i Judeen, och han v&#228;ntade p&#229; Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och bad att f&#229; Jesu kropp. 53Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav d&#228;r &#228;nnu ingen hade blivit lagd. 54Det var f&#246;rberedelsedag, och sabbaten skulle just b&#246;rja.</div><div class="s">Kvinnorna och Petrus vid graven</div><div class="p"> 55Kvinnorna som hade kommit fr&#229;n Galileen tillsammans med Jesus f&#246;ljde med och s&#229;g graven och hur hans kropp lades d&#228;r. 56N&#228;r de hade &#229;terv&#228;nt hem gjorde de i ordning v&#228;lluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkLUK">
 <div class="chapter ch24" data-usfm="LUK.24">
 <div class="label">24</div><div class="p"> 1Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 2De fann att stenen var bortrullad fr&#229;n graven, 3och n&#228;r de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 4De visste inte vad de skulle tro, men d&#229; stod d&#228;r tv&#229; m&#228;n i skinande kl&#228;der framf&#246;r dem. 5Kvinnorna blev f&#246;rskr&#228;ckta och s&#228;nkte blicken mot marken, men m&#228;nnen sade till dem: &#187;Varf&#246;r s&#246;ker ni den levande h&#228;r bland de d&#246;da? 6Han &#228;r inte h&#228;r, han har uppst&#229;tt. Kom ih&#229;g vad han sade till er medan han &#228;nnu var i Galileen: 7att M&#228;nniskosonen m&#229;ste &#246;verl&#228;mnas i syndiga m&#228;nniskors h&#228;nder och korsf&#228;stas och uppst&#229; p&#229; tredje dagen.&#171; 8D&#229; kom de ih&#229;g hans ord, 9och n&#228;r de hade &#229;terv&#228;nt fr&#229;n graven ber&#228;ttade de alltsammans f&#246;r de elva och alla de andra. 10Det var Maria fr&#229;n Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. &#196;ven de andra kvinnorna i deras s&#228;llskap talade om det f&#246;r apostlarna. 11De tyckte att det bara var prat och trodde inte p&#229; dem. 12Men Petrus sprang genast bort till graven. N&#228;r han lutade sig in s&#229;g han bara linnesvepningen ligga d&#228;r, och han gick d&#228;rifr&#229;n full av undran &#246;ver det som hade h&#228;nt.</div><div class="s">Tv&#229; l&#228;rjungar p&#229; v&#228;gen till Emmaus</div><div class="p"> 13Samma dag var tv&#229; l&#228;rjungar p&#229; v&#228;g till en by som ligger en mil fr&#229;n Jerusalem och som heter Emmaus. 14De talade med varandra om allt det som hade h&#228;nt. 15Medan de gick d&#228;r och samtalade och diskuterade kom Jesus sj&#228;lv och slog f&#246;lje med dem. 16Men deras &#246;gon var f&#246;rblindade och de k&#228;nde inte igen honom. 17Han fr&#229;gade: &#187;Vad &#228;r det ni g&#229;r h&#228;r och talar med varandra om?&#171; De stannade och s&#229;g sorgsna ut, 18och den ene, som hette Kleopas, svarade: &#187;Du m&#229;ste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har h&#228;nt d&#228;r under dessa dagar.&#171; &#8212; 19&#187;Vad har h&#228;nt?&#171; fr&#229;gade han. De svarade: &#187;Detta med Jesus fr&#229;n Nasaret, han som var en profet, m&#228;ktig i ord och g&#228;rning inf&#246;r Gud och hela folket. 20Han blev utl&#228;mnad av v&#229;ra &#246;verstepr&#228;ster och r&#229;dsherrar, och de fick honom d&#246;md till d&#246;den och korsf&#228;st, 21medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det &#228;r tredje dagen sedan det h&#228;r h&#228;nde, 22och nu har n&#229;gra kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse 23men fann inte hans kropp, och d&#229; kom de tillbaka och ber&#228;ttade att de i en syn hade sett &#228;nglar som sade att han lever. 24N&#229;gra av de v&#229;ra gick ut till graven, och de fann att det var s&#229; som kvinnorna hade sagt. Honom sj&#228;lv s&#229;g de inte.&#171; 25D&#229; sade han: &#187;F&#246;rst&#229;r ni s&#229; lite, &#228;r ni s&#229; tr&#246;ga till att tro p&#229; det som profeterna har sagt? 26Skulle inte Messias lida detta och g&#229; in i sin h&#228;rlighet?&#171; 27Och med b&#246;rjan hos Mose och alla profeterna f&#246;rklarade han f&#246;r dem vad som st&#229;r om honom &#246;verallt i skrifterna.</div><div class="p"> 28De var n&#228;stan framme vid byn dit de skulle, och han s&#229;g ut att vilja g&#229; vidare, 29men de h&#246;ll kvar honom och sade: &#187;Stanna hos oss. Det b&#246;rjar bli kv&#228;ll och dagen &#228;r snart slut.&#171; D&#229; f&#246;ljde han med in och stannade hos dem. 30N&#228;r han sedan l&#229;g till bords med dem tog han br&#246;det, l&#228;ste tackb&#246;nen, br&#246;t det och gav &#229;t dem. 31D&#229; &#246;ppnades deras &#246;gon och de k&#228;nde igen honom, men han f&#246;rsvann ur deras &#229;syn. 32Och de sade till varandra: &#187;Brann inte v&#229;ra hj&#228;rtan n&#228;r han talade till oss p&#229; v&#228;gen och utlade skrifterna f&#246;r oss?&#171;</div><div class="p"> 33De br&#246;t genast upp och &#229;terv&#228;nde till Jerusalem, d&#228;r de fann de elva och alla de andra f&#246;rsamlade, 34och dessa sade: &#187;Herren har verkligen blivit uppv&#228;ckt och han har visat sig f&#246;r Simon.&#171; 35Sj&#228;lva ber&#228;ttade de d&#229; vad som hade h&#228;nt dem p&#229; v&#228;gen och hur han hade gett sig till k&#228;nna f&#246;r dem genom att bryta br&#246;det.</div><div class="s">Den uppst&#229;ndne visar sig</div><div class="p"> 36Medan de &#228;nnu talade stod han pl&#246;tsligt mitt ibland dem och h&#228;lsade dem: &#187;Frid &#246;ver er!&#171; 37De blev r&#228;dda, och i sin f&#246;rskr&#228;ckelse trodde de att det var en ande de s&#229;g. 38D&#229; sade han: &#187;Varf&#246;r blir ni skr&#228;mda, varf&#246;r fylls ni av tvivel? 39Se p&#229; mina h&#228;nder och mina f&#246;tter, det &#228;r jag och ingen annan. K&#228;nn p&#229; mig och se p&#229; mig, en ande har inte k&#246;tt och ben, och det kan ni se att jag har.&#171; 40Och han visade dem sina h&#228;nder och f&#246;tter. 41D&#229; de av idel gl&#228;dje och f&#246;rv&#229;ning &#228;nnu inte kunde tro, fr&#229;gade han dem: &#187;Finns det n&#229;got att &#228;ta h&#228;r?&#171; 42De r&#228;ckte honom en bit stekt fisk, 43och de s&#229;g hur han tog den och &#229;t.</div><div class="p"> 44Han sade till dem: &#187;Detta &#228;r vad jag sade till er n&#228;r jag &#228;nnu var hos er, att allt m&#229;ste uppfyllas som st&#229;r skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.&#171; 45Sedan &#246;ppnade han deras sinnen s&#229; att de kunde f&#246;rst&#229; skrifterna. 46Och han sade till dem: &#187;Detta &#228;r allts&#229; vad skriften s&#228;ger: Messias skall lida och uppst&#229; fr&#229;n de d&#246;da p&#229; tredje dagen, 47och syndernas f&#246;rl&#229;telse genom omv&#228;ndelse skall f&#246;rkunnas i hans namn f&#246;r alla folk, med b&#246;rjan i Jerusalem. 48Ni skall vittna om allt detta. 49Och jag skall s&#228;nda er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna h&#228;r i staden tills ni har blivit rustade med kraft fr&#229;n h&#246;jden.&#171;</div><div class="s">Himmelsf&#228;rden</div><div class="p"> 50Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina h&#228;nder och v&#228;lsignade dem. 51Medan han v&#228;lsignade dem l&#228;mnade han dem och f&#246;rdes upp till himlen. 52De f&#246;ll ner och hyllade honom och &#229;terv&#228;nde sedan till Jerusalem under stor gl&#228;dje. 53Och de var st&#228;ndigt i templet och prisade Gud.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Berättelsen om påskenSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer