Markus Evangelium 6
6
En profet är föraktad i sin hemstad
1 #
Matt 13:54, Luk 4:16. Därefter gick han ut därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2#Luk 4:16. Och när sabbaten kom, började han undervisa i synagogan. Och många som hörde honom förundrade sig mycket och sa: Varifrån har denne fått detta? Och vad är det för visdom som är given åt honom, så att till och med sådana mäktiga gärningar sker genom hans händer? 3#Joh 6:42. Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och är inte hans systrar här hos oss? Och de tog anstöt av honom. 4#Matt 13:57, Luk 4:24, Joh 4:44. Då sa Jesus till dem: En profet är inte föraktad, utom i sin hemstad och bland sina släktingar och i sitt eget hem. 5#Matt 13:58. Och han kunde inte göra några underverk där, förutom att han lade händerna på några få sjuka och botade dem. 6#Matt 9:35, Luk 13:22. Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i de kringliggande byarna och undervisade.
De tolv sänds ut
7 #
Matt 10:1, Mark 3:13-14, Luk 6:13, Luk 9:1. Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna. 8#Matt 10:9, Luk 9:3. Och han befallde dem att de inte skulle ta något med sig på vägen förutom endast en stav, ingen lädersäck, inget bröd och inga pengar i bältet, 9men sandaler på fötterna. Och de skulle inte bära två livklädnader#6:9 not *En lång skjorta som man bar närmast kroppen.. 10#Matt 10:11, Luk 9:4. Och han sa till dem: Varhelst ni går in i något hus, stanna där tills ni lämnar den platsen. 11#Matt 10:14-15, Luk 9:5, Luk 10:10f, Apg 13:51, Apg 18:6. Och vem som helst som inte tar emot er eller inte hör på er, gå bort därifrån och skaka av dammet som är under era fötter, till ett vittnesbörd mot dem. Sannerligen#6:11 not *UN: någon plats. **UN utelämnar: resten av versen. säger jag er: Det ska bli lättare för Sodom och Gomorra på domedagen än för den staden. 12Och de gick ut och predikade att människorna skulle omvända#6:12 not *Alt. övers. göra sinnesändring, ångra sig. sig. 13#Jak 5:14. Och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Johannes döparens död
14 #
Matt 14:1, Luk 9:7, Luk 9:19. Och kung Herodes fick höra detta, eftersom hans namn hade blivit känt. Och han sa att Johannes Döparen hade stått upp från de döda och därför verkar dessa krafter i honom. 15#Matt 16:14. Andra sa att det är Elia, och andra sa att det är en profet eller som en av profeterna. 16Då Herodes hörde detta, sa han: Det är Johannes, som jag lät halshugga. Han har uppstått från de döda#6:16 not *UN utelämnar: från de döda.. 17#Luk 3:19-20. För Herodes hade själv sänt iväg och låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse, på grund av Herodias, hans bror Filippus hustru, eftersom han hade gift sig med henne. 18#3 Mos 18:16, 3 Mos 20:21. För Johannes hade sagt till Herodes: Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru. 19Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men hon kunde inte, 20#Matt 14:5, Matt 21:26. eftersom Herodes fruktade för Johannes. Han visste att denne var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hade hört honom, rättade#6:20 not *UN: blev han många gånger villrådig. han sig mycket efter honom, och han hörde honom gärna. 21#1 Mos 40:20, Matt 14:6. Så kom en lämplig dag, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och för befälhavarna och de främsta i Galileen. 22Och när Herodias egen dotter kom in och dansade, så blev Herodes och hans bordsgäster så förtjusta att kungen sa till flickan: Be mig om vad du vill, så ska jag ge dig det. 23Och han lovade henne med en ed: Vad du än ber mig om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike. 24Då gick hon ut och sa till sin mor: Vad ska jag be om? Då svarade hon: Johannes Döparens huvud. 25Då skyndade hon sig genast in till kungen och bad och sa: Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat. 26#Matt 14:9. Då blev kungen djupt bedrövad, men för edens skull, och för deras skull som låg till bords med honom, ville han inte neka henne, 27#Matt 14:10. utan kungen skickade genast en bödel och befallde honom att hämta hans huvud. Och han gick och halshögg honom i fängelset, 28och bar fram hans huvud på ett fat och gav det till flickan, och flickan gav det till sin mor. 29När hans lärjungar fick höra det, kom de och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
Bespisningen av fem tusen
30 #
Luk 9:10. Och apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom allt, både vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. 31#Mark 3:20. Då sa han till dem: Följ med till en öde plats där ni kan vara ensamma och vila lite. För där fanns många som kom och gick så att de inte ens fick tid att äta. 32#Matt 14:13, Joh 6:1. Och de gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva. 33Men folket såg att de for iväg, och många kände igen honom och skyndade dit till fots från alla städer och kom fram före dem och samlades till honom.#6:33 not *UN: de. **UN utelämnar: och samlades till honom. 34#Jer 23:1, Hes 34:2, Matt 9:36, Matt 14:14. När Jesus#6:34 not *UN: han. steg i land, såg han en stor skara människor. Då förbarmade han sig över dem, eftersom de var som får utan herde. Och han började undervisa dem om många saker. 35#Matt 14:15, Luk 9:12. Men när det redan var sent på dagen, kom hans lärjungar fram till honom och sa: Trakten är öde och det är redan sent. 36Sänd iväg dem så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig bröd, för de har inget att äta.#6:36 not *UN: något att äta. **UN utelämnar: för de har inget att äta. 37#Joh 6:5. Men han svarade och sa till dem: Ge ni dem att äta. Då sa de till honom: Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer#6:37 not *En denar motsvarar en dagslön. och ge dem att äta? 38#Matt 14:17, Luk 9:13, Joh 6:9. Då sa han till dem: Hur många bröd har ni? Gå och se efter. Och de tog reda på det och sa: Fem, och två fiskar. 39Då befallde han dem att låta alla sätta sig ner i skilda matlag i det gröna gräset. 40Och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade och bröt bröden och gav dem åt sina lärjungar, för att de skulle dela ut till dem. Han delade också ut av de två fiskarna till alla. 42Och alla åt och blev mätta. 43Sedan plockade de upp tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44Och de som hade ätit av bröden var omkring femtusen män.
Jesus går på vattnet
45 #
Matt 14:22, Joh 6:16. Strax därefter manade han på sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida på andra sidan, medan han skickade iväg folket. 46#Matt 14:23. Och när han hade skickat iväg dem, gick han upp på berget för att be. 47#Matt 14:24, Joh 6:17. När kvällen kom, var båten mitt på sjön och han var ensam på land. 48Och han såg att de var svårt ansatta medan de rodde, för de hade vinden emot sig. Och vid fjärde nattväkten#6:48 not *Från Kl. 3 till 6 på natten. kom han till dem, gående på sjön, och han skulle gå förbi dem. 49Men när de såg honom gå på sjön, trodde de att det var ett spöke och skrek till, 50eftersom de alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sa till dem: Var lugna. Det är jag. Var inte rädda. 51Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. Och inom sig blev de i högsta grad häpna och förundrade sig, 52för de hade inte förstått undret med bröden, utan deras hjärtan var förblindade.
De sjuka i Gennesaret
53 #
Matt 14:34. När de hade farit över kom de till Gennesarets land och lade till där. 54Så snart de steg ur båten kände man igen honom, 55och skyndade ut i hela den trakten, och man började bära de sjuka på bårar dit där de hörde att han var. 56Och varhelst han gick in i byar eller städer eller gårdar, där lade man de sjuka på torgen, och bad honom att åtminstone få röra vid hörntofsen av hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.
Currently Selected:
Markus Evangelium 6: SRB16
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Ⓒ Svenska Reformationsbibelsällskapet
Markusevangeliet 6
6
Profet i sin hemstad
1Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. 2När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: »Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? 3Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?« Så blev han en stötesten för dem. 4Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.« 5Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. 6Och han förvånade sig över att de inte ville tro.
De tolv sänds ut
Han vandrade från by till by i trakten där omkring och undervisade. 7Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 8Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. 9Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta. 10Och han sade till dem: »När ni har tagit in i ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. 11Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem.« 12De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, 13och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Johannes döparens död
14Hans namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade: »Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom.« 15Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter. 16När Herodes hörde detta sade han: »Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!«
17Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade han gift sig med, 18och Johannes hade sagt till Herodes: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.« 19Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men kunde inte. 20Ty Herodes hade respekt för Johannes, som han visste var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom. 21Men en dag kom hennes tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina stormän och överstarna och de främsta i Galileen. 22Herodias dotter kom då in och dansade så att Herodes och hans gäster blev förtjusta. Kungen sade till flickan: »Be mig om vad du vill, och du skall få det.« 23Och han lovade och svor: »Vad du än ber mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike.« 24Då gick hon ut och frågade sin mor: »Vad skall jag be om?« Hon svarade: »Johannes döparens huvud.« 25Flickan skyndade in till kungen och bad honom: »Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat.« 26Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne 27utan skickade en livvakt med befallning att hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset 28och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor. 29Men när Johannes lärjungar fick reda på det kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Mat åt fem tusen
30Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. 31Han sade till dem: »Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.« Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
32De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. 33Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. 34När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. 35När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: »Trakten är öde och det är sent. 36Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.« 37Han svarade: »Ge dem något att äta, ni själva.« — »Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?« frågade de. 38Han sade: »Hur många bröd har ni? Gå och se efter.« De tog reda på det och sade: »Fem bröd, och så två fiskar.« 39Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. 40Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. 42Alla åt och blev mätta, 43och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44Det var fem tusen män som hade ätit.
Jesus går på vattnet
45Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. 46När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. 47På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. 48Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. 49När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, 50för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« 51Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, 52för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.
De sjuka i Gennesaret
53När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och gick i land där. 54Så snart de steg ur båten kände folket igen honom 55och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. 56Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Currently Selected:
:
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.