Skaka om oss, Herre!Smakprov

Mäktig bön börjar där självbelåtenheten slutar

Någon har sagt: “Självbelåtenhet är en pest som stjäl energi, förslöar attityder och dränerar hjärnan. Det första symtomet är att nöja sig med hur saker och ting är. Det andra är att avvisa hur de skulle kunna vara. ‘Tillräckligt bra’ blir dagens motto och morgondagens standard. Självbelåtenhet får människor att frukta det okända, misstro det oprövade och avsky det nya. Precis som med vatten följer självbelåtna människor den enklaste vägen — nedför. De får falsk styrka av att se tillbaka” (Bits & Pieces, 28 maj 1992, sidan 15).

I Amos 6:1 säger profeten: “Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg.” Israels barn hade blivit likgiltiga i sitt välstånd och sin bekvämlighet. De hade förlorat sin iver och brydde sig inte längre om det som hade med Gud att göra. Men det som de upplevde var bara en falsk trygghet. Guds nåd som höll tillbaka katastrofen provocerades till det yttersta, och i vers 7 säger Gud att festen är över! “Därför ska de nu vara först att föras bort i fångenskap. Då är det slut med skrålet från dem som latade sig”. Först efter att katastrofen hade inträffat och nationen befann sig i fångenskap vände de sig till Herren igen.

Gud förbjude att vi skulle behöva skakas ur vår självbelåtenhet genom tragedi eller katastrof. Hur mycket bättre skulle det inte vara om vi förblev vaksamma i bön och insåg att även i goda tider, “går er fiende djävulen omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka” (1 Pet 5:8). Mäktig bön börjar där självbelåtenheten slutar.