Skaka om oss, Herre!Smakprov

Fullständigt beroende

Jag måste ha bett i veckor innan jag höll min första predikan 14 år gammal. Jag vädjade om Guds hjälp och välsignelse, och visste att utan dessa skulle jag misslyckas totalt. Idag predikar jag ofta mer än tolv gånger på en vecka. Jag känner mig inte längre nervös, inte ens när jag predikar för en publik med hundratusentals människor, och däri ligger faran. Även om jag känner mig bekväm och säker bakom predikstolen, måste jag ständigt påminna mig själv om att min känsla av säkerhet bara är en illusion. Jag skulle kunna hålla den mest vältaliga och perfekta predikan på alla sätt, men utan Herrens välsignelse skulle jag misslyckas totalt.

Vi får inte ta Guds nåd och trofasthet för givna i goda tider och förväxla övermod med tro. Oavsett om det gäller nationer, individer, familjer eller företag har självbelåtenhet samma effekt; det är en fiende till seger och en bundsförvant till nederlag. Inte på något annat område är självbelåtenhet så nedbrytande som i bönelivet — speciellt när allt går bra. Det verkar som att ju tryggare vi känner oss, desto mer fara befinner vi oss i, eftersom vi i bekvämlighet så lätt kan glömma bort att vi är fullständigt beroende av Gud. Det är därför jag, innan jag går upp för att predika, ber bönen som man brukade be i klassrummen i Amerika innan välstånd gjorde det likgiltigt inför den Gud som välsignat det: "Allsmäktige Gud, jag erkänner mitt fullständiga beroende av dig och ber om din välsignelse." Det är denna medvetenhet om vårt fullständiga beroende av Gud som kommer att göra oss mer överlåtna i bön. Om du saknar detta medvetande i ditt liv, är chansen stor att du går i sömnen genom självbelåtenhetens farliga snår.