Skaka om oss, Herre!Smakprov

Det brådskande behovet av väckelse

Jag är en evangelist som arbetar i frontlinjen i kampen om själar på några av de svåraste, farligaste och mest avlägsna platserna på jorden. För oss är bön inget överflödigt – det är en fråga om överlevnad. Profeten Jeremia talade om en fruktansvärd dag som närmar sig med stormsteg då mängder av förlorade själar med evig ånger kommer att säga: “Skördetiden är förbi, sommaren är över, men vi har inte blivit räddade.” (Jer 8:20) När klockan nu tickar mot de sista timmarna före tidens slut, vill inte Gud att någon ska gå förlorad, utan att alla ska omvända sig, vilket motiverar oss att gå ut i hela världen och predika evangeliet (se 2 Pet 3:9).

Alla verkar vilja ha “väckelse” och tror att det är en trevlig och härlig upplevelse. Men att återuppväckas är att skakas ur ett tillstånd av sömn, att ryckas upp ur likgiltig självbelåtenhet, att bli varnad och uppväckt med ett ryck. Alltför många församlingar som ber om väckelse har en “Stör ej”-skylt hängande på dörren. Väckelse som passar in i vår bekväma tillvaro är dock ingen väckelse alls. Jag har ett trängande behov i min ande och en växande medvetenhet om att Gud vill resa upp en mäktig armé av förebedjare på jorden i dessa sista dagar för att utlösa en bönerevolution som kommer att ta världen med storm.

Dessa kommer att be som Jesus gjorde, inte av religiös plikt, utan utifrån en relation med Fadern. Låt oss vara som lärjungarna och ropa till Jesus att han ska lära oss att be, “Lär oss att röra vid himlen och att påverka jorden. Lär oss att vara brinnande och verksamma, att flytta berg, att lossa bojor, att driva ut demoner, att bota sjuka, att uppväcka döda, att påverka städer och nationer, att förändra historiens gång och breda ut himmelriket på jorden. Lär oss att verkligen, verkligen, verkligen be!”