Skaka om oss, Herre!Smakprov

Självbelåtenhet: en dödlig fiende

Bultandet på dörren skakade hela huset precis innan foten på en otålig romersk soldat sparkade av den från gångjärnen. Petrus låg fortfarande i sängen när vakterna tog tag i honom och släpade ut honom på Jerusalems dammiga gator där en fängelsevagn väntade. Översteprästen hade utövat sin politiska makt och befallt att Jesu lärjungar skulle gripas som vanliga brottslingar och fängslas i ett gemensamt fängelse. Men samma kväll skulle ett ovanligt mirakel ske. Apostlagärningarna 5:19 säger: “Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem.” Vilken härlig befrielse och vilket vittnesbörd! Gud hade återigen visat sin makt, och dessa tidiga Jesu efterföljare måste ha känt sig oövervinnerliga.

Jag tror att det som hände sedan är typiskt för den mänskliga naturen. Det verkar som om några av de troende hade fått sina sinnen avtrubbade på grund av självbelåtenhet, mitt under stora segrar. I Apostlagärningarna 12 läser vi att förföljelsen mot församlingen fortsatte. Men den här gången greps de på Herodes’ initiativ och istället för att gripa alla apostlarna på en gång började han med Jakob, bror till Johannes. Alla antog att det skulle gå bra för Jakob. När allt kommer omkring hade ju Gud befriat apostlarna från fängelset en gång tidigare, och visst skulle han göra det igen... eller? Vi läser ingenting om några bönemöten, inget vakande eller någon förbön. Allt var bra och ingen var orolig förrän församlingen möttes av de fruktansvärda nyheterna: Jakob hade blivit avrättad i händerna på den onde härskaren. Självbelåtenhet är en av den troendes farligaste fiender, eftersom den är så lätt att falla in i och mycket svår att upptäcka i våra egna liv, innan vi väcks abrupt.