24/7 (SE)

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkDEU">
 <div class="chapter ch1" data-usfm="DEU.1">
 <div class="label">1</div><div class="s">&#197;terblick p&#229; &#246;kentiden. Folkets ledare</div><div class="p"> 1Detta &#228;r vad Mose f&#246;rkunnade f&#246;r Israels folk i &#246;knen &#246;ster om Jordan, i &#246;demarken n&#228;ra Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di Sahav, 2elva dagsresor fr&#229;n Horeb p&#229; v&#228;gen &#246;ver Seirs berg, till Kadesh Barnea. 3Det fyrtionde &#229;ret, p&#229; f&#246;rsta dagen i elfte m&#229;naden, f&#246;rkunnade Mose f&#246;r israeliterna allt vad Herren hade befallt honom att s&#228;ga till dem. 4Mose hade d&#229; besegrat amoreernas kung Sichon, som h&#228;rskade i Heshbon, och vid Edrei hade han besegrat Bashans kung Og, som h&#228;rskade i Ashtarot. 5&#214;ster om Jordan, i Moab, inledde Mose denna undervisning i lagen. Han sade:</div><div class="p"> 6Herren, v&#229;r Gud, talade till oss p&#229; Horeb: &#187;L&#228;nge nog har ni dr&#246;jt kvar vid detta berg. 7Bryt nu upp och g&#229; mot amoreernas berg och mot deras grannar i Jordandalen, i bergsbygden, i L&#229;glandet, Negev och kusttrakten. G&#229; till kanaaneernas land, till Libanon och &#228;nda till den stora floden, Eufrat. 8H&#228;rmed &#246;verl&#228;mnar jag landet &#229;t er. G&#229; och ta i besittning det land som Herren med ed har lovat att ge era f&#228;der Abraham, Isak och Jakob och deras efterkommande.&#171;</div><div class="p"> 9Vid samma tid sade jag till er: &#187;Ensam orkar jag inte b&#228;ra er. 10Herren, er Gud, har l&#229;tit er bli m&#229;nga, nu &#228;r ni lika talrika som himlens stj&#228;rnor. 11M&#229; Herren, era f&#228;ders Gud, l&#229;ta er bli tusenfalt fler och v&#228;lsigna er som han har lovat. 12Men hur skall jag ensam orka med denna b&#246;rda, all m&#246;da med er och era tvister? 13V&#228;lj kloka, f&#246;rnuftiga och erfarna m&#228;n ur var och en av era stammar, s&#229; g&#246;r jag dem till era ledare.&#171; 14Ni svarade att det var ett gott f&#246;rslag. 15Och jag tog ledande m&#228;n i era stammar, kloka och erfarna m&#228;n, och gjorde dem till ledare f&#246;r er, till anf&#246;rare f&#246;r tusen eller hundra eller femtio eller tio och till f&#246;rm&#228;n inom era stammar.</div><div class="p"> 16D&#229; uppmanade jag era domare: &#187;Lyssna p&#229; era br&#246;der och d&#246;m r&#228;ttvist mellan dem och &#228;ven mellan en landsman och en fr&#228;mling. 17Var inte partiska n&#228;r ni d&#246;mer, lyssna lika noga p&#229; l&#229;g och h&#246;g. Frukta ingen m&#228;nniska, ty domen &#228;r Guds. Om n&#229;gon sak blir f&#246;r sv&#229;r f&#246;r er skall ni l&#228;gga fram den f&#246;r mig, s&#229; skall jag lyssna.&#171;</div><div class="p"> 18D&#229; gav jag er ocks&#229; anvisningar om allt ni skulle g&#246;ra.</div><div class="s">Vandringen till Kadesh och spaningen i bergen</div><div class="p"> 19D&#228;refter br&#246;t vi upp fr&#229;n Horeb och vandrade genom hela den stora och fruktansv&#228;rda &#246;ken som ni sj&#228;lva har sett. Vi gick i riktning mot amoreernas berg, s&#229; som Herren, v&#229;r Gud, hade befallt oss, och kom till Kadesh Barnea. 20D&#228;r sade jag till er: &#187;Ni har nu kommit till amoreernas berg, som Herren, v&#229;r Gud, ger oss. 21Herren, din Gud, har &#246;verl&#228;mnat landet &#229;t dig. G&#229; dit och ta det i besittning, s&#229; som Herren, dina f&#228;ders Gud, har sagt. Var inte r&#228;dd, bli inte f&#246;rskr&#228;ckt.&#171;</div><div class="p"> 22Men ni kom fram till mig och sade: &#187;Vi vill skicka n&#229;gra m&#228;n i f&#246;rv&#228;g, som kan utforska landet och ge oss besked om vilken v&#228;g vi skall f&#246;lja och vilka st&#228;der vi kommer till.&#171; 23Jag fann f&#246;rslaget gott och uts&#229;g bland er tolv m&#228;n, en fr&#229;n varje stam. 24De begav sig upp i bergen, kom till Druvdalen och spanade d&#228;r. 25De tog med sig n&#229;gra av landets frukter ner till oss och rapporterade att det var ett rikt land som Herren, v&#229;r Gud, ville ge oss. 26Men ni ville inte g&#229; dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning 27och satt i era t&#228;lt och knotade: &#187;Herren hatar oss, och d&#228;rf&#246;r har han f&#246;rt oss ut ur Egypten f&#246;r att prisge oss &#229;t amoreerna och g&#246;ra slut p&#229; oss. 28Vart &#228;r det vi skall g&#229;? V&#229;ra br&#246;der har gjort oss modl&#246;sa med sitt tal om ett folk som &#228;r st&#246;rre och talrikare &#228;n vi och om stora st&#228;der med skyh&#246;ga murar. Till och med anakiter fick spanarna se d&#228;r borta.&#171;</div><div class="p"> 29Jag sade till er: &#187;L&#229;t er inte skr&#228;mmas, var inte r&#228;dda f&#246;r dem! 30Herren, er Gud, g&#229;r framf&#246;r er och strider f&#246;r er, som ni sj&#228;lva s&#229;g honom g&#246;ra i Egypten. 31Och i &#246;knen fick du erfara att Herren, din Gud, bar dig som en man b&#228;r sin son, hela den v&#228;g som ni har vandrat f&#246;r att komma hit. 32Trots detta litade ni inte p&#229; Herren, er Gud, 33som gick f&#246;re er p&#229; v&#228;gen och valde ut era l&#228;gerplatser, om natten i en eld f&#246;r att lysa upp er v&#228;g, om dagen i ett moln.&#171;</div><div class="p"> 34N&#228;r Herren h&#246;rde er klagan greps han av vrede och svor denna ed: 35&#187;Aldrig skall n&#229;gon av dessa m&#228;n, detta usla sl&#228;ktled, f&#229; se det rika land som jag med ed har lovat att ge era f&#228;der, 36ingen utom Kalev, Jefunnes son &#8212; han skall f&#229; se det. &#197;t honom och hans s&#246;ner skall jag ge den mark hans fot har trampat, ty han har varit Herren trogen.&#171;</div><div class="p"> 37&#196;ven p&#229; mig vredgades Herren f&#246;r er skull. &#187;Inte heller du skall f&#229; komma dit&#171;, sade han. 38&#187;Men Josua, Nuns son, som &#228;r din tj&#228;nare, skall f&#229; komma dit. Ingjut mod i honom, ty han skall g&#246;ra landet till Israels egendom. 39Era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, era s&#246;ner som &#228;nnu inte l&#228;rt sig skilja p&#229; gott och ont, de skall f&#229; komma dit. &#197;t dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning. 40Sj&#228;lva m&#229;ste ni nu bryta upp och g&#229; tillbaka in i &#246;knen, i riktning mot S&#228;vhavet.&#171;</div><div class="p"> 41Ni svarade mig: &#187;Vi har syndat mot Herren. Nu skall vi dra ut i strid, s&#229; som Herren, v&#229;r Gud, har befallt oss.&#171; Ni v&#228;pnade er allihop och ville utan bet&#228;nkande ge er upp i bergen. 42Men Herren befallde mig att s&#228;ga till er: &#187;Ni skall inte g&#229; dit upp och inl&#229;ta er i strid, ty ni har inte mig med er, och d&#229; kommer ni att bli slagna av era fiender.&#171; 43Jag sade detta till er, men ni lyssnade inte utan trotsade Herrens befallning. Fyllda av &#246;vermod gick ni upp i bergen. 44Amoreerna som bodde d&#228;r ryckte ut mot er. Som en bisv&#228;rm f&#246;rf&#246;ljde de er, de krossade er i Seir och drev er &#228;nda till Horma. 45N&#228;r ni kom tillbaka gr&#228;t ni inf&#246;r Herren, men han lyssnade inte och v&#228;grade h&#246;ra p&#229; er. 46D&#228;rf&#246;r stannade ni i Kadesh s&#229; l&#228;nge som ni gjorde.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

Bibel 2000

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkDEU">
 <div class="chapter ch4" data-usfm="DEU.4.1+DEU.4.2+DEU.4.3+DEU.4.4+DEU.4.5+DEU.4.6+DEU.4.7+DEU.4.8+DEU.4.9+DEU.4.10+DEU.4.11+DEU.4.12+DEU.4.13+DEU.4.14+DEU.4.15+DEU.4.16+DEU.4.17+DEU.4.18+DEU.4.19+DEU.4.20+DEU.4.21+DEU.4.22+DEU.4.23+DEU.4.24+DEU.4.25+DEU.4.26+DEU.4.27+DEU.4.28+DEU.4.29+DEU.4.30+DEU.4.31+DEU.4.32+DEU.4.33+DEU.4.34+DEU.4.35+DEU.4.36+DEU.4.37+DEU.4.38+DEU.4.39+DEU.4.40">
 <div class="p">1Och nu, Israel, h&#246;r de stadgar och f&#246;reskrifter som jag l&#228;r er f&#246;r att ni skall lyda dem. D&#229; f&#229;r ni leva och komma till det land som Herren, era f&#228;ders Gud, vill ge er, och ni f&#229;r ta det i besittning. 2Ni skall inte l&#228;gga n&#229;got till de befallningar jag ger er och inte heller dra ifr&#229;n n&#229;got. Ni skall h&#229;lla Herrens, er Guds, bud, som jag ger er. 3Med egna &#246;gon har ni sett vad Herren gjorde vid Baal-Pegor. Alla bland er som f&#246;ljde Baal-Pegor har Herren, din Gud, utpl&#229;nat, 4men ni som h&#246;ll fast vid Herren, er Gud, &#228;r alla vid liv i dag.</div><div class="p"> 5Jag l&#228;r er nu stadgar och f&#246;reskrifter, s&#229; som Herren, min Gud, har befallt mig, f&#246;r att ni skall lyda dem i det land ni kommer till och tar i besittning. 6Ni skall f&#246;lja dem och lyda dem f&#246;r att andra folk skall se er vishet och insikt. N&#228;r de h&#246;r alla dessa stadgar kommer de att s&#228;ga: &#187;Detta stora folk &#228;r verkligen ett vist och insiktsfullt folk!&#171; 7Vilket stort folk har gudar som &#228;r dem s&#229; n&#228;ra som Herren, v&#229;r Gud, &#228;r oss n&#228;ra varje g&#229;ng vi &#229;kallar honom? 8Och vilket stort folk &#228;ger stadgar och f&#246;reskrifter s&#229; r&#228;ttf&#228;rdiga som denna lag som jag i dag f&#246;rel&#228;gger er?</div><div class="p"> 9Men akta dig mycket noga f&#246;r att gl&#246;mma vad du s&#229;g med egna &#246;gon. Bevara det i minnet s&#229; l&#228;nge du lever, och undervisa dina barn och barnbarn om det, 10om den dag d&#229; du vid Horeb stod inf&#246;r Herren, din Gud. Herren sade till mig: &#187;Kalla samman folket &#229;t mig! Jag skall l&#229;ta dem h&#246;ra mina ord, s&#229; att de l&#228;r sig att frukta mig, s&#229; l&#228;nge de lever p&#229; jorden, och l&#228;r sina barn detsamma.&#171; 11D&#229; kom ni fram och st&#228;llde er nedanf&#246;r berget. Berget brann och elden n&#229;dde &#228;nda in i himlen. Det var m&#246;rker, moln och t&#246;cken. 12Herren talade till er ur elden. Orden h&#246;rde ni, men ni s&#229;g ingen gestalt, ni h&#246;rde bara en r&#246;st. 13Han f&#246;rkunnade sitt f&#246;rbund f&#246;r er och befallde er att h&#229;lla det: de tio budorden, som han skrev p&#229; tv&#229; stentavlor. 14D&#229; befallde Herren mig att l&#228;ra er stadgar och f&#246;reskrifter, som ni skall lyda i det land ni g&#229;r &#246;ver till och tar i besittning.</div><div class="p"> 15Akta er noga! Ni s&#229;g inte n&#229;gon gestalt n&#228;r Herren, er Gud, talade till er ur elden p&#229; Horeb. 16G&#246;r d&#228;rf&#246;r inte n&#229;got s&#229; f&#246;rf&#228;rligt som att tillverka en bildstod, en gudabild av vilken gestalt det vara m&#229;: en bild av man eller kvinna, 17en bild av ett markens djur eller av en f&#229;gel som flyger i skyn, 18en bild av ett djur som kr&#228;lar p&#229; jorden eller av en fisk i vattnet, under jordens yta. 19N&#228;r du lyfter blicken mot himlen och ser solen, m&#229;nen och stj&#228;rnorna, hela den himmelska h&#228;ren, f&#229;r du inte l&#229;ta dig f&#246;rledas att tillbe dem och tj&#228;na dem. Dem har Herren, din Gud, tilldelat alla folk under himlen. 20Men er har Herren tagit sig an och f&#246;rt ut ur sm&#228;ltugnen, ut ur Egypten, f&#246;r att ni skulle bli hans eget folk, som ni nu ocks&#229; har blivit.</div><div class="p"> 21Herren vredgades p&#229; mig f&#246;r er skull och svor att jag inte skulle f&#229; g&#229; &#246;ver Jordan och komma till det rika land som Herren, din Gud, vill g&#246;ra till din egendom. 22Jag skall d&#246; h&#228;r i landet och kommer inte att g&#229; &#246;ver Jordan. Men ni skall g&#229; &#246;ver och ta det rika landet i besittning. 23Akta er d&#229; f&#246;r att gl&#246;mma det f&#246;rbund som Herren, er Gud, har slutit med er, s&#229; att ni g&#246;r er en bildstod, en avbild av n&#229;got som Herren, din Gud, har f&#246;rbjudit dig att avbilda. 24Ty Herren, din Gud, &#228;r en f&#246;rt&#228;rande eld, en svartsjuk Gud.</div><div class="p"> 25Om ni efter att ha f&#229;tt barn och barnbarn och blivit hemmastadda i landet g&#246;r n&#229;got s&#229; f&#246;rf&#228;rligt som att tillverka en bildstod av vilken gestalt det vara m&#229; och s&#229;lunda g&#246;r det som &#228;r ont i Herrens, din Guds, &#246;gon och v&#228;cker hans vrede, 26d&#229; tar jag i dag himmel och jord till vittnen p&#229; att ni snart skall utrotas fr&#229;n det land ni tar i besittning n&#228;r ni g&#229;r &#246;ver Jordan. Ni f&#229;r inte leva l&#228;nge d&#228;r, ni kommer att g&#229; under. 27Herren skall skingra er bland folken, och bara n&#229;gra f&#229; av er skall leva kvar hos de fr&#228;mmande folk dit Herren driver bort er. 28D&#228;r kommer ni att tj&#228;na gudar som &#228;r tillverkade av m&#228;nniskoh&#228;nder, gudar av tr&#228; och sten som varken kan se eller h&#246;ra, &#228;ta eller lukta. 29Men d&#228;r skall du s&#246;ka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du fr&#229;gar efter honom av hela ditt hj&#228;rta och med hela din sj&#228;l. 30N&#228;r du &#228;r i n&#246;d och allt detta drabbar dig i kommande dagar, d&#229; skall du v&#228;nda tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. 31Ty Herren, din Gud, &#228;r en barmh&#228;rtig Gud, och han skall inte &#246;verge dig eller l&#229;ta dig g&#229; under. Han gl&#246;mmer aldrig det f&#246;rbund han ingick med dina f&#228;der och bekr&#228;ftade med ed.</div><div class="p"> 32Utforska hur det var i gamla tider, innan du fanns, alltsedan den dag d&#229; Gud skapade m&#228;nniskorna p&#229; jorden, och fr&#229;ga fr&#229;n himlavalvets ena &#228;nde till den andra om n&#229;got s&#229; stort som detta har skett eller om n&#229;gon har h&#246;rt talas om n&#229;got liknande. 33Har n&#229;got folk h&#246;rt Guds r&#246;st ur elden, s&#229; som du har gjort, och &#228;nd&#229; f&#246;rblivit vid liv? 34Eller har n&#229;gon annan gud ens f&#246;rs&#246;kt h&#228;mta ett folk ur ett annat folks v&#229;ld, med pr&#246;vningar och tecken, under och krig, med stark hand och lyftad arm och med skr&#228;ckinjagande stord&#229;d, s&#229; som Herren, er Gud, gjorde med er i Egypten, inf&#246;r dina &#246;gon? 35Du har sj&#228;lv f&#229;tt se detta f&#246;r att du skulle f&#246;rst&#229; att det &#228;r Herren som &#228;r Gud, det finns ingen annan &#228;n han. 36Fr&#229;n himlen l&#228;t han dig h&#246;ra sin r&#246;st f&#246;r att fostra dig. P&#229; jorden l&#228;t han dig se sin v&#228;ldiga eld, och du h&#246;rde hans ord ur elden. 37Eftersom han &#228;lskade dina f&#228;der och utvalde deras efterkommande f&#246;rde han sj&#228;lv ut dig ur Egypten med sin stora kraft. 38Han f&#246;rdriver folk som &#228;r st&#246;rre och m&#228;ktigare &#228;n du, han leder dig till deras land och g&#246;r detta till din egendom, som det &#228;r &#228;n i dag.</div><div class="p"> 39D&#228;rf&#246;r skall du i dag inse och besinna att det &#228;r Herren som &#228;r Gud uppe i himlen och nere p&#229; jorden, det finns ingen annan. 40Om du f&#246;ljer hans stadgar och bud, som jag i dag ger dig, g&#229;r det v&#228;l f&#246;r dig och dina efterkommande och du f&#229;r leva l&#228;nge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig f&#246;r alltid.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkDEU">
 <div class="chapter ch6" data-usfm="DEU.6">
 <div class="label">6</div><div class="s">K&#228;rlek till Herren och hans bud</div><div class="p"> 1Och detta &#228;r den lag, de stadgar och f&#246;reskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att l&#228;ra er f&#246;r att ni skall lyda dem i det land ni g&#229;r &#246;ver till och tar i besittning. 2Om du allts&#229; fruktar Herren, din Gud, du liksom dina barn och barnbarn, och i hela ditt liv f&#246;ljer alla hans stadgar och bud som jag ger dig, s&#229; kommer du att leva l&#228;nge. 3Du skall lyssna, Israel, och f&#246;lja dem troget, s&#229; att det g&#229;r dig v&#228;l och ni blir mycket talrika, s&#229; som Herren, dina f&#228;ders Gud, har lovat dig &#8212; ett land som fl&#246;dar av mj&#246;lk och honung.</div><div class="p"> 4H&#246;r, Israel! Herren &#228;r v&#229;r Gud, Herren &#228;r en. 5Du skall &#228;lska Herren, din Gud, av hela ditt hj&#228;rta, med hela din sj&#228;l och med all din kraft. 6Dessa ord som jag i dag ger dig skall du l&#228;gga p&#229; hj&#228;rtat. 7Du skall inpr&#228;nta dem i dina barn och tala om dem n&#228;r du sitter i ditt hus och n&#228;r du &#228;r ute och g&#229;r, n&#228;r du l&#228;gger dig och n&#228;r du stiger upp. 8Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett k&#228;nnem&#228;rke p&#229; din panna. 9Du skall skriva dem p&#229; dina d&#246;rrposter och i dina stadsportar.</div><div class="p"> 10N&#228;r Herren, din Gud, f&#246;r dig in i det land han ger dig enligt sin ed till dina f&#228;der Abraham, Isak och Jakob &#8212; ett land med stora och vackra st&#228;der som du inte har byggt, 11med v&#228;lfyllda hus som du inte har fyllt, med vattencisterner som du inte har huggit ut, med ving&#229;rdar och olivlundar som du inte har planterat &#8212; och du d&#229; &#228;ter dig m&#228;tt, 12skall du akta dig f&#246;r att gl&#246;mma Herren, han som f&#246;rde dig ut ur Egypten, ut ur slavl&#228;gret. 13Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tj&#228;na, och vid hans namn skall du sv&#228;ra. 14Ni skall inte f&#246;lja andra gudar, ingen av dem som era grannfolk dyrkar. 15Ty Herren, din Gud, finns mitt ibland er, och han &#228;r en svartsjuk Gud. V&#228;ck inte vreden hos Herren, din Gud, ty han kan utpl&#229;na dig fr&#229;n jordens yta. 16Ni skall inte s&#228;tta Herren, er Gud, p&#229; prov, som ni gjorde vid Massa. 17F&#246;lj noga de bud, lagar och stadgar som du har f&#229;tt av Herren, er Gud. 18Du skall g&#246;ra det som &#228;r riktigt och r&#228;tt i Herrens &#246;gon. D&#229; g&#229;r det dig v&#228;l, och du f&#229;r komma till det rika land som Herren med ed har lovat dina f&#228;der och ta det i besittning. 19Herren kommer att jaga bort alla dina fiender, s&#229; som han har sagt.</div><div class="p"> 20N&#228;r din son en g&#229;ng fr&#229;gar dig: &#187;Vad &#228;r meningen med de lagar, stadgar och f&#246;reskrifter som Herren, v&#229;r Gud, har gett er?&#171; 21d&#229; skall du svara honom: &#187;Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand f&#246;rde Herren oss ut ur Egypten. 22Inf&#246;r v&#229;ra &#246;gon gjorde Herren i Egypten stora tecken och under, som drabbade farao och hela hans hov, 23men oss f&#246;rde han ut d&#228;rifr&#229;n och ledde oss hit f&#246;r att ge oss det land han med ed har lovat v&#229;ra f&#228;der. 24Och Herren befallde oss att lyda alla dessa stadgar och att frukta Herren, v&#229;r Gud, till gagn f&#246;r oss sj&#228;lva i all v&#229;r tid, s&#229; att han l&#229;ter oss leva, som han har l&#229;tit oss g&#246;ra intill denna dag. 25Vi &#228;r r&#228;ttf&#228;rdiga om vi inf&#246;r Herren, v&#229;r Gud, troget f&#246;ljer hela denna lag, s&#229; som han har befallt oss.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkDEU">
 <div class="chapter ch7" data-usfm="DEU.7">
 <div class="label">7</div><div class="s">Israel och de fr&#228;mmande folken</div><div class="p"> 1N&#228;r Herren, din Gud, f&#246;r dig in i det land du kommer till och tar i besittning driver han undan m&#229;nga folk f&#246;r dig: hettiterna, girgasheerna, amoreerna, kanaaneerna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, sju folk som &#228;r st&#246;rre och m&#228;ktigare &#228;n du. 2N&#228;r Herren, din Gud, &#246;verl&#228;mnar dem &#229;t dig och du besegrar dem skall du viga dem &#229;t f&#246;rintelse. Du f&#229;r inte sluta f&#246;rbund med dem eller visa skonsamhet mot dem. 3Du f&#229;r inte heller knyta sl&#228;ktband med dem, inte ge dina d&#246;ttrar &#229;t deras s&#246;ner eller ta deras d&#246;ttrar &#229;t dina s&#246;ner. 4De kunde ju f&#246;rleda dina barn till att avfalla fr&#229;n mig och tj&#228;na andra gudar, s&#229; att Herrens vrede flammar upp och han genast utpl&#229;nar dig. 5Nej, s&#229; skall ni g&#246;ra med dem: riv ner deras altaren, krossa deras stenstoder, hugg s&#246;nder deras asherap&#229;lar och br&#228;nn deras gudabilder. 6Ty du &#228;r ett folk som &#228;r helgat &#229;t Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framf&#246;r alla andra folk p&#229; jorden.</div><div class="p"> 7Det var inte f&#246;r att ni &#228;r ett st&#246;rre folk &#228;n andra som Herren f&#228;ste sig vid er och utvalde er &#8212; ni &#228;r ju det minsta folket av alla. 8Men Herren &#228;lskade er och ville h&#229;lla sin ed till era f&#228;der, och d&#228;rf&#246;r f&#246;rde han er med stark hand ut ur slavl&#228;gret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, v&#229;ld. 9Du skall veta att det &#228;r Herren, din Gud, som &#228;r Gud, den trofaste Gud som h&#229;ller sitt f&#246;rbund och visar godhet i tusen sl&#228;ktled mot dem som &#228;lskar honom och h&#229;ller hans bud. 10Men han vederg&#228;ller omedelbart dem som f&#246;rsm&#229;r honom och tvekar inte att f&#246;rinta den som g&#246;r det; han vederg&#228;ller honom omedelbart. 11D&#228;rf&#246;r skall du troget f&#246;lja den lag, de stadgar och f&#246;reskrifter som jag i dag ger dig.</div><div class="p"> 12Om ni lyder dessa f&#246;reskrifter och troget f&#246;ljer dem skall Herren, din Gud, i geng&#228;ld h&#229;lla sitt f&#246;rbund och visa den godhet som han med ed lovade dina f&#228;der. 13Han skall &#228;lska dig, v&#228;lsigna dig och g&#246;ra dig till ett talrikt folk. I det land som han med ed lovade dina f&#228;der att ge dig skall han v&#228;lsigna de barn du f&#229;r och den sk&#246;rd du b&#228;rgar, din s&#228;d, ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm. 14V&#228;lsignad skall du vara mer &#228;n alla andra folk. Ingen av de dina skall g&#229; ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller n&#229;got djur. 15Herren skall h&#229;lla alla sjukdomar borta fr&#229;n dig. Han skall inte uts&#228;tta dig f&#246;r n&#229;gon av de farsoter du l&#228;rde k&#228;nna i Egypten, men han skall l&#229;ta alla dina fiender drabbas av dem. 16Du skall uppsluka alla de folk som Herren, din Gud, &#246;verl&#228;mnar &#229;t dig &#8212; visa dem ingen f&#246;rskoning. Och du f&#229;r inte dyrka deras gudar, ty d&#229; f&#229;ngas du i en f&#228;lla.</div><div class="p"> 17Kanske t&#228;nker du: &#187;Dessa folk &#228;r st&#246;rre &#228;n jag &#8212; hur skall jag kunna f&#246;rdriva dem?&#171; 18Men var inte r&#228;dd f&#246;r dem, utan t&#228;nk p&#229; vad Herren, din Gud, gjorde med farao och alla egypterna, 19p&#229; de stora pr&#246;vningar som du sj&#228;lv blev vittne till, p&#229; tecknen och undren och p&#229; hur Herren, din Gud, f&#246;rde dig ut med stark hand och lyftad arm. S&#229; skall Herren, din Gud, g&#246;ra med alla de folk du &#228;r r&#228;dd f&#246;r. 20Herren, din Gud, skall ocks&#229; sprida modl&#246;shet bland dem, &#228;nda tills de &#246;verlevande som g&#246;mt sig undan dig har blivit utpl&#229;nade. 21L&#229;t dig inte skr&#228;mmas av dem, ty Herren, din Gud, finns hos dig, en stor och fruktansv&#228;rd Gud. 22Steg f&#246;r steg skall Herren, din Gud, driva undan dessa folk f&#246;r dig. Du kan inte utpl&#229;na dem genast, ty d&#229; skulle vilddjuren f&#246;r&#246;ka sig, till skada f&#246;r dig. 23Men Herren, din Gud, skall &#246;verl&#228;mna dem &#229;t dig och skall sprida stor f&#246;rvirring bland dem, &#228;nda tills de g&#229;r under. 24Han skall ge deras kungar i ditt v&#229;ld, och du skall utpl&#229;na deras namn fr&#229;n jorden. Ingen enda kan h&#229;lla st&#229;nd mot dig; du kommer att g&#246;ra slut p&#229; dem.</div><div class="p"> 25Deras gudabilder skall ni br&#228;nna. Det silver och guld som finns p&#229; dem skall du inte ha beg&#228;r till och l&#228;gga beslag p&#229;. D&#229; skulle du f&#229;ngas i en f&#228;lla, ty detta v&#228;cker Herrens, din Guds, avsky. 26L&#229;t inga avskyv&#228;rda ting komma in i ditt hus, d&#229; vigs du sj&#228;lv &#229;t f&#246;rintelse tillsammans med dem. Du m&#229;ste avsky s&#229;dana vidrigheter, ty de &#228;r vigda &#229;t f&#246;rintelse.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkDEU">
 <div class="chapter ch8" data-usfm="DEU.8">
 <div class="label">8</div><div class="s">Det rika landet</div><div class="p"> 1Hela den lag som jag i dag ger dig skall ni troget f&#246;lja f&#246;r att f&#229; leva och bli talrika och komma till det land som Herren med ed har lovat era f&#228;der och ta det i besittning. 2T&#228;nk p&#229; hela den v&#228;g som Herren, din Gud, har l&#229;tit dig vandra under dessa fyrtio &#229;r i &#246;knen, f&#246;r att tukta dig och s&#228;tta dig p&#229; prov, f&#246;r att utr&#246;na om du &#228;r beredd att h&#229;lla hans bud eller inte. 3Han tuktade dig med hunger och l&#228;t dig &#228;ta manna, n&#229;got som varken du sj&#228;lv eller dina f&#228;der k&#228;nde till. Han ville l&#228;ra dig att m&#228;nniskan inte lever bara av br&#246;d utan av alla ord som utg&#229;r fr&#229;n Herren. 4P&#229; dessa fyrtio &#229;r blev dina kl&#228;der aldrig utslitna, och dina f&#246;tter svullnade inte. 5Besinna att Herren, din Gud, fostrar dig som en man fostrar sin son. 6Du skall h&#229;lla Herrens, din Guds, bud, s&#229; att du vandrar hans v&#228;gar och fruktar honom.</div><div class="p"> 7N&#228;r Herren, din Gud, f&#246;r dig in i ett rikt land med b&#228;ckar, k&#228;llor och vatten&#229;dror som springer fram ur berg och dalar &#8212; 8ett land med vete och korn, med vinstockar, fikontr&#228;d och granattr&#228;d, med dignande olivtr&#228;d och med honung, 9ett land d&#228;r du inte skall beh&#246;va &#228;ta torftigt eller lida brist p&#229; n&#229;gonting, ett land d&#228;r stenarna inneh&#229;ller j&#228;rn och d&#228;r du kan bryta koppar ur bergen &#8212; 10och du d&#229; &#228;ter dig m&#228;tt, skall du prisa Herren, din Gud, f&#246;r det rika land han har gett dig. 11Akta dig f&#246;r att gl&#246;mma Herren, din Gud, och f&#246;rsumma inte att h&#229;lla hans bud, f&#246;reskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. 12N&#228;r du &#228;ter dig m&#228;tt och bygger fina hus att bo i, 13n&#228;r dina kor och f&#229;r f&#246;r&#246;kar sig, n&#228;r du f&#229;r mer av silver och guld och allt vad du &#228;ger f&#246;rmeras, 14akta dig d&#229; f&#246;r att i h&#246;gmod gl&#246;mma Herren, din Gud, som f&#246;rde dig ut ur Egypten, ut ur slavl&#228;gret, 15som ledde dig genom den stora och fruktansv&#228;rda &#246;knen med giftormar och skorpioner, ett f&#246;rbr&#228;nt land utan vatten, som l&#228;t vatten fl&#246;da ur den flinth&#229;rda klippan 16och l&#228;t dig &#228;ta manna i &#246;knen, n&#229;got som dina f&#228;der inte k&#228;nde till, allt f&#246;r att tukta dig och s&#228;tta dig p&#229; prov och f&#246;r att till slut visa dig sin godhet. 17Tro inte att du av egen kraft och f&#246;rm&#229;ga har skaffat dig denna rikedom, 18utan t&#228;nk p&#229; att det &#228;r Herren, din Gud, som ger dig kraft att skaffa rikedom, d&#228;rf&#246;r att han d&#229; liksom i dag kommer att uppr&#228;tth&#229;lla det f&#246;rbund han ingick med dina f&#228;der och bekr&#228;ftade med ed.</div><div class="p"> 19Men om du gl&#246;mmer Herren, din Gud, och f&#246;ljer andra gudar, tj&#228;nar och tillber dem, d&#229; f&#246;rs&#228;krar jag er i dag att ni skall f&#246;rintas. 20Liksom de folk Herren f&#246;rintar &#229;t er skall &#228;ven ni f&#246;rintas, d&#228;rf&#246;r att ni inte lyssnar till Herren, er Gud.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkDEU">
 <div class="chapter ch11" data-usfm="DEU.11.8+DEU.11.9+DEU.11.10+DEU.11.11+DEU.11.12+DEU.11.13+DEU.11.14+DEU.11.15+DEU.11.16+DEU.11.17+DEU.11.18+DEU.11.19+DEU.11.20+DEU.11.21+DEU.11.22+DEU.11.23+DEU.11.24+DEU.11.25+DEU.11.26+DEU.11.27+DEU.11.28+DEU.11.29+DEU.11.30+DEU.11.31+DEU.11.32">
 <div class="p">8F&#246;lj d&#228;rf&#246;r hela den lag som jag i dag ger er. D&#229; f&#229;r ni styrka att inta det land som ni g&#229;r &#246;ver till och skall ta i besittning, 9och d&#229; f&#229;r ni leva l&#228;nge p&#229; den mark som Herren med ed har lovat att ge era f&#228;der och deras efterkommande, ett land som fl&#246;dar av mj&#246;lk och honung.</div><div class="p"> 10Landet som ni skall komma till och ta i besittning liknar inte Egypten, det land som ni drog ut ur, d&#228;r du m&#229;ste g&#229; och vattna den s&#228;d du s&#229;tt, liksom i en k&#246;kstr&#228;dg&#229;rd. 11Nej, det land som ni g&#229;r &#246;ver till och skall ta i besittning &#228;r ett land d&#228;r berg och dalar vattnas av himlens regn. 12Det &#228;r ett land som Herren, din Gud, v&#229;rdar sig om; Herrens, din Guds, &#246;gon vakar st&#228;ndigt &#246;ver det, fr&#229;n &#229;rets b&#246;rjan till &#229;rets slut.</div><div class="p"> 13Om ni lyder mina bud, som jag i dag ger er, s&#229; att ni &#228;lskar Herren, er Gud, och tj&#228;nar honom av hela ert hj&#228;rta och med hela er sj&#228;l, 14d&#229; skall jag ge ert land regn i r&#228;tt tid, b&#229;de h&#246;stregn och v&#229;rregn, och du skall f&#229; sk&#246;rda din s&#228;d, ditt vin och din olja. 15Jag skall l&#229;ta din boskap ha gr&#228;s att beta, och du skall f&#229; &#228;ta dig m&#228;tt. 16Men akta er s&#229; att ni inte l&#229;ter er d&#229;ras och avfaller, tj&#228;nar andra gudar och tillber dem. 17D&#229; vredgas Herren p&#229; er och st&#228;nger till himlen, s&#229; att inget regn faller och marken inte ger n&#229;gon gr&#246;da, och d&#229; utpl&#229;nas ni snart fr&#229;n det rika land som Herren vill ge er.</div><div class="p"> 18Dessa mina ord skall ni ta till er och l&#228;gga p&#229; hj&#228;rtat. Ni skall binda dem som ett tecken kring er arm, och de skall vara ett k&#228;nnem&#228;rke p&#229; er panna. 19L&#228;r ut dem till era barn genom att tala om dem n&#228;r du sitter i ditt hus och n&#228;r du &#228;r ute och g&#229;r, n&#228;r du l&#228;gger dig och n&#228;r du stiger upp. 20Du skall skriva dem p&#229; dina d&#246;rrposter och i dina stadsportar. 21D&#229; kommer ni och era &#228;ttlingar att f&#229; leva l&#228;nge i det land som Herren med ed lovade att ge era f&#228;der, lika l&#228;nge som himlen v&#228;lver sig &#246;ver jorden.</div><div class="p"> 22Om ni troget f&#246;ljer hela denna lag som jag ger er, om ni &#228;lskar Herren, er Gud, alltid vandrar hans v&#228;gar och h&#229;ller er till honom, 23skall Herren driva undan alla dessa folk f&#246;r er; ni kommer att f&#246;rdriva folk som &#228;r st&#246;rre och m&#228;ktigare &#228;n ni sj&#228;lva. 24Varje fotsbredd mark ni trampar skall bli er. Fr&#229;n &#246;knen och Libanon, fr&#229;n floden, floden Eufrat, &#228;nda till havet i v&#228;ster skall ert omr&#229;de str&#228;cka sig. 25Ingen kommer att kunna h&#229;lla st&#229;nd mot er. Herren, er Gud, skall sprida skr&#228;ck och fruktan f&#246;r er &#246;ver hela det land ni betr&#228;der, s&#229; som han har lovat er.</div><div class="s">V&#228;lsignelse och f&#246;rbannelse</div><div class="p"> 26Se, jag st&#228;ller er i dag inf&#246;r v&#228;lsignelse och f&#246;rbannelse: 27v&#228;lsignelse om ni lyder Herrens, er Guds, bud, som jag i dag ger er, 28f&#246;rbannelse om ni inte lyder Herrens, er Guds, bud utan l&#228;mnar den v&#228;g jag i dag befaller er att g&#229; och i st&#228;llet f&#246;ljer andra gudar, som ni inte k&#228;nner.</div><div class="p"> 29N&#228;r Herren, din Gud, f&#246;r dig in i det land som du skall ta i besittning skall du uttala v&#228;lsignelsen p&#229; Gerisimberget och f&#246;rbannelsen p&#229; Evalberget. 30Dessa berg ligger p&#229; andra sidan Jordan bortom V&#228;stv&#228;gen i det land som tillh&#246;r kanaaneerna, de som bor i Jordandalen, n&#228;ra Gilgal, invid Orakellunden.</div><div class="p"> 31Ni skall nu g&#229; &#246;ver Jordan f&#246;r att komma till det land som Herren, er Gud, vill ge er, och ta det i besittning. N&#228;r ni intar det och bos&#228;tter er d&#228;r 32skall ni troget f&#246;lja alla de stadgar och f&#246;reskrifter som jag i dag ger er.</div>
 </div>
 </div>
</div>

One Single Story Bible Themes Part 1Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer

24/7 (SE)