Tillsammans

24/7 (SE)

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch1" data-usfm="1SA.1">
 <div class="label">1</div><div class="s">Samuels f&#246;delse</div><div class="p"> 1I Ramatajim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var fr&#229;n Sufs land och var son till Jerocham, son till Elihu, son till Tochu, son till Suf av Efraims stam. 2Elkana hade tv&#229; hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Peninna hade barn, men Hanna var barnl&#246;s.</div><div class="p"> 3Varje &#229;r gick Elkana fr&#229;n sin hemstad upp till Shilo f&#246;r att tillbe och offra till Herren Sebaot. D&#228;r var Elis b&#229;da s&#246;ner Hofni och Pinechas pr&#228;ster i Herrens tj&#228;nst. 4N&#228;r Elkana offrade gav han sin hustru Peninna och alla hennes s&#246;ner och d&#246;ttrar flera andelar av offerk&#246;ttet, 5medan Hanna bara fick en enda. Men Hanna var den som han hade k&#228;rast, fast&#228;n Herren hade gjort henne ofruktsam. 6Hennes rival retade och f&#246;r&#246;dmjukade henne st&#228;ndigt f&#246;r att hon var ofruktsam. 7Elkana gjorde sin f&#228;rd &#229;r efter &#229;r, och var g&#229;ng Hanna f&#246;ljde med upp till Herrens hus blev hon h&#229;nad av den andra. N&#228;r Hanna d&#229; gr&#228;t och inte ville &#228;ta 8sade hennes man Elkana till henne: &#187;Varf&#246;r gr&#229;ter du, Hanna, och varf&#246;r &#228;ter du ingenting? Varf&#246;r &#228;r du s&#229; sorgsen? &#196;r jag inte mer f&#246;r dig &#228;n tio s&#246;ner?&#171;</div><div class="p"> 9Efter en offerm&#229;ltid i Shilo tr&#228;dde Hanna fram inf&#246;r Herren. Vid d&#246;rrposten till Herrens tempel satt pr&#228;sten Eli p&#229; en stol. 10I sin sorg bad Hanna till Herren, och gr&#229;tande 11gav hon honom detta l&#246;fte: &#187;Herre Sebaot, om du ser till din tj&#228;narinnas n&#246;d och vill ta dig an mig, om du inte gl&#246;mmer bort mig utan sk&#228;nker mig en son, d&#229; skall jag ge honom &#229;t Herren f&#246;r hela livet, och ingen rakkniv skall n&#229;gonsin vidr&#246;ra hans huvud.&#171; 12Hon bad l&#228;nge inf&#246;r Herren, och Eli satt och iakttog hennes l&#228;ppar. 13Hon bad n&#228;mligen tyst f&#246;r sig sj&#228;lv och r&#246;rde l&#228;pparna utan att orden h&#246;rdes. Eli trodde att hon var berusad. 14&#187;Hur l&#228;nge skall du b&#228;ra dig &#229;t s&#229; d&#228;r&#171;, sade han, &#187;se till att bli av med ruset!&#171; 15Men Hanna svarade: &#187;Nej, herre, jag &#228;r en ordentlig kvinna. Vin eller &#246;l har jag inte druckit, men jag har burit fram mina sorger f&#246;r Herren. 16Tro inte att jag &#228;r en d&#229;lig m&#228;nniska. Hela tiden var det min sorg och f&#246;rtvivlan som fick mig att tala.&#171; 17D&#229; sade Eli: &#187;G&#229; i frid! Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om.&#171; 18Hanna tackade v&#246;rdnadsfullt och gick sin v&#228;g. Sedan &#229;t hon och s&#229;g inte l&#228;ngre sorgsen ut.</div><div class="p"> 19N&#228;sta morgon steg de tidigt upp och tillbad Herren i templet och v&#228;nde sedan &#229;ter till Rama. N&#228;r nu Elkana l&#229;g med sin hustru Hanna kom Herren ih&#229;g henne, 20och n&#228;r &#229;ret var till &#228;nda hade hon blivit havande och f&#246;tt en son. Hon gav honom namnet Samuel, &#187;ty&#171;, sade hon, &#187;jag bad Herren om honom&#171;.</div><div class="s">Samuel kommer till templet i Shilo</div><div class="p"> 21N&#228;r Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo f&#246;r att f&#246;rr&#228;tta det &#229;rliga offret till Herren och framb&#228;ra sitt l&#246;ftesoffer, 22f&#246;ljde Hanna inte med. &#187;Jag v&#228;ntar tills pojken har blivit avvand&#171;, sade hon till sin man, &#187;d&#229; skall jag ta med honom och han skall f&#229; tr&#228;da fram inf&#246;r Herren och stanna d&#228;r f&#246;r all framtid.&#171; 23Elkana svarade: &#187;G&#246;r som du finner b&#228;st och v&#228;nta tills han &#228;r avvand. M&#229; Herren l&#229;ta det bli som du har sagt.&#171;</div><div class="p">Hanna stannade hemma och ammade sin son till dess han var avvand. 24D&#229; f&#246;ljde hon med Elkana, och de hade med sig en tre&#229;rig tjur, en s&#228;ck mj&#246;l och en l&#228;gel vin. S&#229; f&#246;rdes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem n&#228;r de tr&#228;dde fram inf&#246;r Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje &#229;r brukade framb&#228;ra &#229;t Herren. Sedan f&#246;rde han fram pojken 25och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli 26och sade: &#187;H&#246;r p&#229; mig, herre. S&#229; sant du lever, herre, jag &#228;r den kvinna som stod h&#228;r hos dig och bad till Herren. 27Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. 28Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka &#229;t Herren. S&#229; l&#228;nge han lever skall han tillh&#246;ra honom.&#171;</div><div class="p">D&#228;refter tillbad de Herren i Shilo.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch3" data-usfm="1SA.3">
 <div class="label">3</div><div class="s">Herren uppenbarar sig f&#246;r Samuel</div><div class="p"> 1Den unge Samuel tj&#228;nade nu Herren under Elis uppsikt. P&#229; den tiden var det ovanligt att Herren talade till m&#228;nniskor, och profetsyner f&#246;rekom s&#228;llan. 2D&#229; h&#228;nde en g&#229;ng f&#246;ljande. Eli, vars &#246;gon nu blivit s&#229; svaga att han inte kunde se, l&#229;g och sov p&#229; sin vanliga plats. 3Tempellampan var &#228;nnu inte sl&#228;ckt, och Samuel l&#229;g och sov i Herrens tempel, d&#228;r Guds ark stod. 4D&#229; ropade Herren p&#229; Samuel. &#187;H&#228;r &#228;r jag&#171;, svarade han, 5och han sprang bort till Eli och sade: &#187;H&#228;r &#228;r jag, du ropade p&#229; mig.&#171; Men Eli svarade: &#187;Jag har inte ropat. G&#229; och l&#228;gg dig igen.&#171; D&#229; gjorde han det. 6&#196;n en g&#229;ng ropade Herren p&#229; honom. Han steg upp och gick bort till Eli: &#187;H&#228;r &#228;r jag, du ropade p&#229; mig.&#171; Men Eli svarade: &#187;Nej, min son, jag har inte ropat. G&#229; och l&#228;gg dig igen.&#171; 7Samuel hade &#228;nnu inte l&#228;rt k&#228;nna Herren och &#228;nnu inte f&#229;tt ta emot hans ord. 8F&#246;r tredje g&#229;ngen ropade Herren p&#229; Samuel, som &#229;ter steg upp och gick bort till Eli: &#187;H&#228;r &#228;r jag, du ropade p&#229; mig.&#171; Nu f&#246;rstod Eli att det var Herren som ropade p&#229; pojken, 9och han sade till Samuel att l&#228;gga sig igen. &#187;Och om n&#229;gon ropar p&#229; dig skall du s&#228;ga: Tala, Herre, din tj&#228;nare h&#246;r.&#171; Och Samuel gick tillbaka och lade sig.</div><div class="p"> 10D&#229; kom Herren och st&#228;llde sig d&#228;r och ropade som f&#246;rut: &#187;Samuel, Samuel!&#171; och han svarade: &#187;Tala, din tj&#228;nare h&#246;r.&#171; 11D&#229; sade Herren till Samuel: &#187;Jag skall g&#246;ra n&#229;got i Israel som kommer att skr&#228;lla i &#246;ronen p&#229; alla som f&#229;r h&#246;ra det. 12Den dagen skall Eli och hans sl&#228;kt drabbas av det som jag har hotat med. Allt skall uppfyllas, fr&#229;n b&#246;rjan till slut. 13Jag skall l&#229;ta honom veta att min dom &#246;ver hans sl&#228;kt st&#229;r fast f&#246;r all framtid, eftersom han har syndat och inte ingripit mot sina s&#246;ner &#8212; han visste ju att de visade mig f&#246;rakt. 14D&#228;rf&#246;r har jag svurit att inga offer eller g&#229;vor n&#229;gonsin skall kunna sona den skuld som tynger Elis sl&#228;kt.&#171;</div><div class="p"> 15Samuel l&#229;g kvar tills det blev morgon, d&#229; han &#246;ppnade d&#246;rrarna till Herrens hus. Men han v&#229;gade inte ber&#228;tta om sin uppenbarelse f&#246;r Eli. 16Men Eli ropade p&#229; honom: &#187;Samuel, min son!&#171; &#8212; &#187;H&#228;r &#228;r jag&#171;, svarade Samuel. 17Och Eli fr&#229;gade: &#187;Vad sade han till dig? Du f&#229;r inte d&#246;lja n&#229;gonting f&#246;r mig. Gud skall straffa dig, nu och framgent, om du f&#246;rtiger ett enda ord av det som han talade till dig.&#171; 18D&#229; ber&#228;ttade Samuel alltsammans f&#246;r honom och dolde inte n&#229;got, och Eli sade: &#187;Han &#228;r Herren, han g&#246;r vad han vill.&#171;</div><div class="p"> 19Samuel v&#228;xte upp, och Herren var med honom och l&#228;t allt vad han sagt g&#229; i uppfyllelse. 20Det blev klart f&#246;r hela Israel, fr&#229;n Dan till Beer Sheva, att Herren hade betrott Samuel med att vara hans profet. 21Herren fortsatte att visa sig i Shilo. Genom sitt ord uppenbarade han sig d&#228;r f&#246;r Samuel,</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch8" data-usfm="1SA.8">
 <div class="label">8</div><div class="s">Folket beg&#228;r en kung</div><div class="p"> 1D&#229; Samuel blev gammal satte han sina s&#246;ner till domare &#246;ver Israel. 2Den f&#246;rstf&#246;dde hette Joel och den andre Avia, och de hade sitt domars&#228;te i Beer Sheva. 3Men s&#246;nerna f&#246;ljde inte sin far i sp&#229;ren utan s&#229;g till egen f&#246;rdel: de tog mutor och vr&#228;ngde lagen. 4D&#229; samlades Israels &#228;ldste och s&#246;kte upp Samuel i Rama. 5&#187;Du &#228;r gammal&#171;, sade de till honom, &#187;och dina s&#246;ner f&#246;ljer inte i dina sp&#229;r. Ge oss en kung som kan styra och d&#246;ma oss. Det har ju alla andra folk.&#171; 6Samuel ogillade att de ville f&#229; en kung &#246;ver sig. Han bad till Herren, 7och Herren svarade: &#187;L&#229;t folket f&#229; sin vilja fram. Det &#228;r inte dig de f&#246;rkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung. 8&#196;nda sedan den dag d&#229; jag f&#246;rde dem ut ur Egypten har de st&#228;ndigt v&#228;nt sig bort fr&#229;n mig och tj&#228;nat andra gudar. Nu handlar de p&#229; samma s&#228;tt mot dig. 9G&#246;r dem till viljes, men varna dem f&#246;rst, l&#229;t dem veta vilka r&#228;ttigheter deras kung kommer att f&#229;.&#171;</div><div class="p"> 10Samuel framf&#246;rde Herrens ord till dem som beg&#228;rde en kung. 11&#187;Dessa r&#228;ttigheter&#171;, sade han, &#187;tillkommer den kung som skall h&#228;rska &#246;ver er. Era s&#246;ner tar han ut till sina stridsvagnar och h&#228;star eller till att springa f&#246;re hans vagn. 12Han kommenderar somliga att f&#246;ra bef&#228;l &#246;ver tusen man eller femtio. N&#229;gra m&#229;ste pl&#246;ja hans jordar och b&#228;rga hans sk&#246;rdar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare. 13Era d&#246;ttrar s&#228;tter han att blanda salvor &#229;t honom, laga hans mat eller baka hans br&#246;d. 14Han l&#228;gger beslag p&#229; era b&#228;sta &#229;krar, ving&#229;rdar och olivlundar och ger dem &#229;t sina &#228;mbetsm&#228;n. 15Han kr&#228;ver tionde av er gr&#246;da och era vinsk&#246;rdar f&#246;r att ge till sina hovm&#228;n och &#228;mbetsm&#228;n. 16Han tar ut ert tj&#228;nstefolk och era b&#228;sta oxar och &#229;snor till att arbeta &#229;t honom, 17och han kr&#228;ver tionde av era f&#229;rhjordar. Sj&#228;lva blir ni hans slavar. 18N&#228;r detta h&#228;nder kommer ni att ropa till Herren och be att f&#229; slippa den kung ni har valt &#229;t er, men d&#229; skall han inte svara er.&#171; 19Folket v&#228;grade dock att lyssna till Samuel. &#187;Nej&#171;, ropade de, &#187;vi vill ha en kung, 20s&#229; att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar r&#228;tt &#229;t oss, som g&#229;r i spetsen f&#246;r oss och utk&#228;mpar v&#229;ra strider.&#171; 21N&#228;r Samuel h&#246;rde vad folket hade att s&#228;ga framf&#246;rde han det till Herren, 22och Herren svarade: &#187;G&#246;r dem till viljes och l&#229;t dem f&#229; en kung.&#171; D&#229; sade Samuel &#229;t israeliterna att g&#229; hem, var och en till sin stad.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch10" data-usfm="1SA.10">
 <div class="label">10</div><div class="p"> 1Samuel tog nu en flaska med olja och h&#228;llde den &#246;ver Sauls huvud. Han kysste honom och sade: &#187;Herren sm&#246;rjer dig till furste &#246;ver sitt folk Israel. Du skall styra Herrens folk och r&#228;dda det fr&#229;n alla fiender som omger det. Och detta &#228;r tecknet p&#229; att det &#228;r Herren som har smort dig till furste &#246;ver sitt eget folk: 2N&#228;r du har skilts fr&#229;n mig i dag kommer du att tr&#228;ffa p&#229; tv&#229; m&#228;n vid Rakels grav, i Selsach p&#229; Benjamins omr&#229;de. De talar om f&#246;r dig att &#229;snorna som du har letat efter har kommit till r&#228;tta och att din far inte l&#228;ngre bekymrar sig f&#246;r dem. Nu oroar han sig bara f&#246;r er och undrar vad han kan g&#246;ra. 3Du forts&#228;tter, men n&#228;r du kommer fram till terebinten i Tabor m&#246;ter du tre m&#228;n som &#228;r p&#229; v&#228;g upp till Gud i Betel. Den ene har med sig tre killingar, den andre tre br&#246;dkakor och den tredje en l&#228;gel vin. 4De h&#228;lsar och ger dig tv&#229; offerbr&#246;d, som du skall ta emot. 5D&#228;rn&#228;st kommer du till Givat Haelohim, d&#228;r filisteernas fogde bor. N&#228;r du g&#229;r in i staden st&#246;ter du p&#229; en skara profeter p&#229; v&#228;g ner fr&#229;n offerplatsen, med harpa och tamburin, fl&#246;jt och lyra i spetsen. De &#228;r gripna av profetisk extas. 6D&#229; skall Herrens ande falla &#246;ver dig, du skall r&#229;ka i extas liksom de och bli en annan m&#228;nniska. 7N&#228;r du ser alla dessa tecken intr&#228;ffa, g&#246;r d&#229; vad stunden inger dig, ty Gud &#228;r med dig. 8Sedan skall du f&#246;re mig g&#229; ner till Gilgal, s&#229; kommer jag till dig d&#228;r och offrar br&#228;nnoffer och gemenskapsoffer. V&#228;nta i sju dagar, tills jag kommer och s&#228;ger vad du skall g&#246;ra.&#171;</div><div class="p"> 9N&#228;r Saul v&#228;nde sig om f&#246;r att l&#228;mna Samuel f&#246;rvandlade Gud hans hj&#228;rta och sinne, och alla tecken intr&#228;ffade redan samma dag. 10I Giva kom en skara profeter emot honom, Guds ande f&#246;ll &#246;ver Saul, och han greps av extas liksom de. 11D&#229; de som k&#228;nde Saul sedan l&#228;nge s&#229;g att han betedde sig som en profet bland profeter, sade de till varandra: &#187;Vad har tagit &#229;t Kishs son? H&#246;r Saul ocks&#229; till profeterna?&#171; 12Och en man fr&#229;n trakten sade: &#187;Vem &#228;r d&#229; deras fader?&#171; P&#229; det viset uppkom tales&#228;ttet: &#187;H&#246;r Saul ocks&#229; till profeterna?&#171;</div><div class="p"> 13N&#228;r den profetiska extasen var &#246;ver &#229;terv&#228;nde Saul hem. 14Hans farbror fr&#229;gade var han och tj&#228;naren hade varit. &#187;Vi har varit ute och letat efter &#229;snorna&#171;, svarade Saul, &#187;men n&#228;r vi inte s&#229;g till dem n&#229;gonstans gick vi till Samuel.&#171; &#8212; 15&#187;Vad sade han?&#171; fr&#229;gade farbrodern. 16&#187;Han talade om f&#246;r oss att &#229;snorna hade kommit till r&#228;tta&#171;, svarade Saul. Men vad Samuel hade sagt om kungav&#228;rdigheten, det ber&#228;ttade Saul inte f&#246;r sin farbror.</div><div class="s">Saul v&#228;ljs till kung</div><div class="p"> 17Samuel kallade samman israeliterna inf&#246;r Herren i Mispa, 18och d&#228;r talade han till dem: &#187;S&#229; s&#228;ger Herren, Israels Gud: Det var jag som f&#246;rde Israel ut ur Egypten och r&#228;ddade er undan egypterna och alla de v&#228;lden som f&#246;rtryckte er. 19Men nu har ni f&#246;rkastat denne er Gud, som har hj&#228;lpt er i alla olyckor och tr&#229;ngm&#229;l, och i st&#228;llet beg&#228;rt att f&#229; en kung till herre &#246;ver er. Tr&#228;d nu fram inf&#246;r Herren, stam f&#246;r stam och sl&#228;kt f&#246;r sl&#228;kt.&#171;</div><div class="p"> 20Samuel l&#228;t alla Israels stammar stiga fram, och lotten f&#246;ll p&#229; Benjamins stam. 21N&#228;r han sedan l&#228;t Benjamins stam stiga fram, sl&#228;kt f&#246;r sl&#228;kt, f&#246;ll lotten p&#229; Matris sl&#228;kt. D&#229; fick Matris sl&#228;kt stiga fram, man f&#246;r man, och lotten f&#246;ll p&#229; Saul, Kishs son. De s&#246;kte efter honom, och n&#228;r de inte kunde finna honom 22v&#228;nde de sig p&#229; nytt till Herren och fr&#229;gade om Saul verkligen hade kommit. Och Herren svarade: &#187;Han har g&#246;mt sig borta i l&#228;gret.&#171; 23D&#229; sprang de dit och h&#228;mtade honom, och d&#228;r han nu stod bland folket var han huvudet h&#246;gre &#228;n alla andra. 24Samuel sade: &#187;H&#228;r ser ni den som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela folket.&#171; D&#229; jublade alla och ropade: &#187;Leve konungen!&#171;</div><div class="p"> 25Samuel tillk&#228;nnagav de kungliga r&#228;ttigheterna f&#246;r folket och upptecknade dem i en bokrulle som han lade i f&#246;rvar inf&#246;r Herren. D&#228;refter l&#228;t han alla g&#229; hem var och en till sitt. 26Ocks&#229; Saul v&#228;nde hem till Giva, f&#246;ljd av en skara krigare som Gud hade kallat. 27Men n&#229;gra ondsinta m&#228;n visade sitt f&#246;rakt f&#246;r Saul. &#187;Skulle den d&#228;r kunna r&#228;dda oss?&#171; fr&#229;gade de, och n&#229;gra hyllningsg&#229;vor gav de honom inte.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch12" data-usfm="1SA.12">
 <div class="label">12</div><div class="s">Samuels avskedstal</div><div class="p"> 1Sedan talade Samuel till de f&#246;rsamlade israeliterna: &#187;Jag har gjort allt vad ni beg&#228;rt av mig och satt en kung att h&#228;rska &#246;ver er. 2H&#228;danefter &#228;r det han som skall leda er. Sj&#228;lv &#228;r jag gammal och gr&#229;, och mina s&#246;ner har ni ibland er. Jag har varit er ledare fr&#229;n min ungdom &#228;nda till denna dag. 3H&#228;r st&#229;r jag nu, kom med era anklagelser mot mig inf&#246;r Herren och hans smorde. Har jag tagit n&#229;gons oxe? Har jag tagit n&#229;gons &#229;sna? Har jag kr&#228;nkt eller f&#246;rtryckt n&#229;gon? Har jag tagit mutor eller panter av n&#229;gon? Kom med era krav, s&#229; skall jag ers&#228;tta er.&#171; 4De svarade: &#187;Nej, du har inte kr&#228;nkt eller f&#246;rtryckt oss, du har inte tagit fr&#229;n n&#229;gon.&#171;</div><div class="p"> 5Samuel sade: &#187;Herren och hans smorde &#228;r i dag vittnen till att ni inte funnit mig skyldig till n&#229;got.&#171; De bekr&#228;ftade detta, 6och Samuel fortsatte: &#187;Herren &#228;r vittne, han som gav er Mose och Aron och som f&#246;rde era f&#228;der ut ur Egypten. 7Tr&#228;d nu fram, s&#229; skall jag g&#229; till r&#228;tta med er inf&#246;r Herren och p&#229;minna er om hur trofast Herren alltid har handlat mot er och era f&#228;der. 8N&#228;r Jakob hade kommit till Egypten och folket levde under f&#246;rtryck, ropade era f&#228;der till Herren. Han s&#228;nde Mose och Aron, som f&#246;rde dem ut ur Egypten och l&#228;t dem bos&#228;tta sig h&#228;r. 9Men de gl&#246;mde Herren, sin Gud, och d&#229; utl&#228;mnade han dem &#229;t Sisera, Hasors bef&#228;lhavare, &#229;t filisteerna och &#229;t kungen av Moab; alla dessa f&#246;rde krig mot Israel. 10D&#229; ropade de till Herren: Vi har syndat, vi har &#246;vergett Herren och dyrkat baalsgudarna och astartegudinnorna. R&#228;dda oss fr&#229;n v&#229;ra fiender, s&#229; skall vi dyrka dig. 11Herren s&#228;nde d&#229; Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och r&#228;ddade er fr&#229;n fienderna runt omkring, s&#229; att ni kunde leva i fred. 12Men n&#228;r ni s&#229;g att Nachash, kungen av Ammon, angrep er kom ni till mig och beg&#228;rde att f&#229; en kung &#8212; och det fast&#228;n Herren, er Gud, &#228;r er kung. 13H&#228;r &#228;r nu den kung ni ville ha, och honom har Herren satt &#246;ver er. 14Frukta Herren, tj&#228;na honom och lyd honom! S&#228;tt er inte upp mot Herrens befallningar! B&#229;de ni och den kung som regerar &#246;ver er m&#229;ste f&#246;lja Herren, er Gud. 15Lyder ni inte Herren utan s&#228;tter er upp mot honom, d&#229; skall han v&#228;nda sin vrede mot er och er kung.</div><div class="p"> 16Nu skall ni med egna &#246;gon f&#229; se det stora under som Herren utf&#246;r. 17Jag skall ropa till Herren, och fast&#228;n det &#228;r mitt i vetesk&#246;rden skall han l&#229;ta det &#229;ska och regna. D&#229; m&#229;ste ni inse att det i Herrens &#246;gon var en stor synd som ni begick n&#228;r ni beg&#228;rde en kung.&#171;</div><div class="p"> 18Samuel ropade till Herren, och Herren l&#228;t det &#229;ska och regna den dagen, s&#229; att alla &#246;verv&#228;ldigades av fruktan f&#246;r Herren och f&#246;r Samuel 19och sade: &#187;Be f&#246;r oss, dina tj&#228;nare, till Herren, din Gud, att vi slipper d&#246;, fast&#228;n vi har r&#229;gat v&#229;ra synders m&#229;tt med att beg&#228;ra en kung.&#171; 20D&#229; lugnade Samuel folket. &#187;Det ni har gjort &#228;r en sv&#229;r synd, men v&#228;nd er inte f&#246;r den skull bort fr&#229;n Herren utan tj&#228;na honom av hela ert hj&#228;rta. 21V&#228;nd er inte bort fr&#229;n honom f&#246;r att f&#246;lja tomma avgudar, som varken kan gagna eller r&#228;dda, eftersom de inte &#228;r n&#229;got annat &#228;n tomhet. 22F&#246;r sitt h&#246;ga namns skull vill Herren inte f&#246;rskjuta sitt folk; han har ju valt att g&#246;ra er till sitt folk. 23Och sj&#228;lv skulle jag synda sv&#229;rt mot Herren om jag upph&#246;rde att be f&#246;r er; i st&#228;llet vill jag l&#228;ra er vad som &#228;r gott och r&#228;tt. 24Frukta Herren och tj&#228;na honom uppriktigt och av hela ert hj&#228;rta &#8212; kom ih&#229;g allt det stora han har gjort f&#246;r er. 25Om ni d&#228;remot forts&#228;tter med era onda g&#228;rningar, d&#229; &#228;r det ute b&#229;de med er och er kung.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch16" data-usfm="1SA.16">
 <div class="label">16</div><div class="s">David blir smord till kung</div><div class="p"> 1Herren sade till Samuel: &#187;Hur l&#228;nge t&#228;nker du gr&#229;ta &#246;ver Saul? Jag har ju f&#246;rkastat honom; han skall inte l&#228;ngre vara kung &#246;ver Israel. Fyll ditt sm&#246;rjhorn med olja och ta det med dig. Jag s&#228;nder dig till Jishaj i Betlehem, ty jag har utsett en av hans s&#246;ner till kung.&#171; 2Samuel svarade: &#187;Nej, dit kan jag inte g&#229;. Fick Saul reda p&#229; det skulle han d&#246;da mig.&#171; Men Herren sade: &#187;Ta med dig en kviga och s&#228;g att du kommer f&#246;r att offra till Herren. 3Bjud s&#229; in Jishaj till offerfesten. Sedan l&#229;ter jag dig veta vad du skall g&#246;ra; den som jag utpekar skall du sm&#246;rja &#229;t mig.&#171;</div><div class="p"> 4Samuel gjorde som Herren hade sagt. N&#228;r han kom till Betlehem skyndade stadens &#228;ldste emot honom och fr&#229;gade oroligt: &#187;Vad f&#246;r dig hit? &#196;r allt v&#228;l?&#171; &#8212; 5&#187;Ja&#171;, svarade han. &#187;Jag &#228;r h&#228;r f&#246;r att offra till Herren. Rena er, och kom sedan med mig till offerfesten.&#171; Han renade Jishaj och hans s&#246;ner och inbj&#246;d dem till offret. 6N&#228;r de kom dit och Samuel s&#229;g Eliav, t&#228;nkte han: &#187;H&#228;r inf&#246;r Herren st&#229;r nu hans smorde.&#171; 7Men Herren sade till Samuel: &#187;F&#228;st dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt &#8212; honom har jag f&#246;rkastat. Herren ser med andra &#246;gon &#228;n m&#228;nniskor: m&#228;nniskor ser till det yttre, men Herren ser till hj&#228;rtat.&#171; 8D&#229; kallade Jishaj p&#229; Avinadav och l&#228;t honom stiga fram inf&#246;r Samuel. Men Samuel sade: &#187;Inte heller honom har Herren utvalt.&#171; 9D&#228;refter l&#228;t Jishaj Shamma stiga fram, men Samuel sade: &#187;Inte heller honom har Herren utvalt.&#171; 10P&#229; detta s&#228;tt l&#228;t Jishaj sina sju s&#246;ner stiga fram, men Samuel sade: &#187;Herren har inte utvalt n&#229;gon av dessa.&#171; 11Sedan fr&#229;gade han: &#187;&#196;r detta alla dina s&#246;ner?&#171; &#8212; &#187;Nej&#171;, svarade Jishaj, &#187;den yngste &#228;r kvar, men han &#228;r ute och vallar f&#229;ren.&#171; D&#229; sade Samuel: &#187;Skicka efter honom, vi g&#229;r inte v&#229;r v&#228;g f&#246;rr&#228;n han har kommit.&#171; 12Jishaj l&#228;t h&#228;mta honom, och han var ljus och st&#229;tlig och hade vackra &#246;gon. Och Herren sade: &#187;Han &#228;r det, honom skall du sm&#246;rja.&#171; 13Samuel tog d&#229; oljehornet och smorde honom mitt ibland hans br&#246;der. Och Herrens ande f&#246;ll &#246;ver David och var sedan alltid med honom. D&#228;refter v&#228;nde Samuel tillbaka till Rama.</div><div class="s">David i tj&#228;nst hos Saul</div><div class="p"> 14Men Herrens ande hade &#246;vergett Saul, och han pl&#229;gades av en ond ande som Herren s&#228;nt. 15Hans n&#228;rmaste m&#228;n sade d&#229;: &#187;Vi ser att en ond ande fr&#229;n Gud pl&#229;gar dig, herre. 16Befall dina tj&#228;nare &#8212; vi st&#229;r h&#228;r beredda &#8212; att leta upp n&#229;gon som spelar lyra. N&#228;r den onda anden ans&#228;tter dig kan han spela f&#246;r dig och lindra din pl&#229;ga.&#171; 17Saul sade d&#229; till sina m&#228;n: &#187;Leta upp n&#229;gon som &#228;r skicklig att spela och f&#246;r honom till mig.&#171; 18En av dem ber&#228;ttade att han hade tr&#228;ffat en son till Jishaj i Betlehem som kunde spela. &#187;Det &#228;r en duktig karl och en god soldat, han vet att l&#228;gga sina ord och ser bra ut. Och Herren &#228;r med honom.&#171; 19D&#229; skickade Saul bud till Jishaj och l&#228;t s&#228;ga: &#187;S&#228;nd din son David till mig, han som vallar f&#229;ren.&#171; 20Jishaj tog tio br&#246;d, en l&#228;gel vin och en killing och skickade detta med sin son David till Saul. 21S&#229; kom David till Saul och tr&#228;dde i tj&#228;nst hos honom. Saul blev mycket f&#228;st vid honom; han gjorde honom till sin v&#228;pnare 22och skickade bud till Jishaj: &#187;Jag tycker bra om David. L&#229;t honom stanna i min tj&#228;nst.&#171;</div><div class="p"> 23Var g&#229;ng Guds ande ansatte Saul grep David lyran och spelade. D&#229; k&#228;nde sig Saul l&#228;ttare till mods. Han blev lugn igen, och den onda anden l&#228;mnade honom.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch31" data-usfm="1SA.31">
 <div class="label">31</div><div class="s">Sauls d&#246;d</div><div class="p"> 1Filisteerna hade g&#229;tt till anfall mot israeliterna och drivit dem tillbaka; m&#229;nga l&#229;g stupade p&#229; Gilboaberget. 2Filisteerna var t&#228;tt i h&#228;larna p&#229; Saul och hans s&#246;ner och d&#246;dade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls s&#246;ner. 3Striden blev h&#229;rd kring Saul, b&#229;gskyttarna uppt&#228;ckte honom, och han s&#229;rades i veka livet. 4D&#229; sade han till sin v&#228;pnare: &#187;Drag ditt sv&#228;rd och st&#246;t ner mig, s&#229; att inte de d&#228;r oomskurna hedningarna f&#246;rgriper sig p&#229; mig.&#171; Men v&#228;pnaren var lamslagen av skr&#228;ck och v&#229;gade inte. D&#229; drog Saul sitt sv&#228;rd och kastade sig p&#229; det, 5och n&#228;r v&#228;pnaren s&#229;g att han var d&#246;d kastade sig ocks&#229; han p&#229; sitt sv&#228;rd och dog med honom. 6S&#229; dog de allesammans den dagen: Saul, hans tre s&#246;ner och hans v&#228;pnare.</div><div class="p"> 7D&#229; israeliterna p&#229; andra sidan sl&#228;tten och p&#229; andra sidan Jordan fick veta att soldaterna hade tagit till flykten och att Saul och hans s&#246;ner hade stupat, &#246;vergav de sina st&#228;der och flydde. Och filisteerna kom och bosatte sig d&#228;r.</div><div class="p"> 8N&#228;r filisteerna n&#228;sta dag kom f&#246;r att plundra de stupade fann de Saul och hans tre s&#246;ner, d&#228;r de l&#229;g fallna p&#229; Gilboaberget. 9De h&#246;gg av honom huvudet och tog hans vapen och skickade runt i sitt land f&#246;r att kung&#246;ra segern f&#246;r gudarna och folket. 10Hans vapen lade de i astartetemplet, men kroppen h&#228;ngde de upp p&#229; stadsmuren i Bet-Shean.</div><div class="p"> 11N&#228;r folket i Javesh i Gilead fick h&#246;ra vad filisteerna hade gjort med Saul 12br&#246;t alla vapenf&#246;ra m&#228;n upp och vandrade hela natten till Bet-Shean. De tog ner Sauls och hans s&#246;ners lik fr&#229;n stadsmuren och gick tillbaka till Javesh och br&#228;nde dem d&#228;r. 13D&#228;refter tog de benen och begravde dem under tamarisken i staden och fastade sedan i sju dagar.</div>
 </div>
 </div>
</div>

One Single Story Bible Themes Part 1Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer

Tillsammans

24/7 (SE)