Tillsammans

24/7 (SE)

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

Bibel 2000

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJDG">
 <div class="chapter ch2" data-usfm="JDG.2.10+JDG.2.11+JDG.2.12+JDG.2.13+JDG.2.14+JDG.2.15+JDG.2.16+JDG.2.17+JDG.2.18+JDG.2.19+JDG.2.20+JDG.2.21+JDG.2.22+JDG.2.23">
 <div class="p">10Alla i hans generation f&#246;renades med sina f&#228;der. En ny generation kom som inte visste n&#229;got om Herren och det han hade gjort f&#246;r Israel.</div><div class="s">Herren ins&#228;tter domare</div><div class="p"> 11Nu gjorde israeliterna det som var ont i Herrens &#246;gon: de dyrkade baalsgudarna, 12de &#246;vergav Herren, sina f&#228;ders Gud, som hade f&#246;rt dem ut ur Egypten, de f&#246;ljde andra gudar som de kringboende folken hade, de tillbad dem och utmanade Herren. 13N&#228;r israeliterna &#246;vergav Herren och i st&#228;llet dyrkade Baal och astartegudinnorna 14blev Herren vred p&#229; dem. Han utl&#228;mnade dem &#229;t folk som plundrade dem, han prisgav dem &#229;t fiender p&#229; alla h&#229;ll, och de kunde inte l&#228;ngre h&#229;lla st&#229;nd mot dem. 15Varje g&#229;ng de drog i f&#228;lt slog Herren dem med olycka, som han hade sagt, som Herren med ed hade lovat att g&#246;ra. Deras n&#246;d var stor.</div><div class="p"> 16D&#229; l&#228;t Herren ins&#228;tta domare, som r&#228;ddade israeliterna fr&#229;n alla som plundrade dem. 17Men de ville inte lyssna till sina domare heller. De var otrogna med andra gudar och tillbad dem. Snart l&#228;mnade de den v&#228;g som deras f&#228;der hade vandrat. F&#228;derna hade lytt Herrens bud, de sj&#228;lva gjorde det inte. 18N&#228;r Herren insatte en domare &#229;t dem var Herren med honom och r&#228;ddade dem fr&#229;n deras fiender, s&#229; l&#228;nge domaren levde, ty Herren k&#228;nde medlidande n&#228;r de klagade &#246;ver hur de f&#246;rtrycktes och pl&#229;gades. 19Men n&#228;r domaren var d&#246;d &#229;terf&#246;ll de och blev &#228;nnu mer f&#246;rd&#228;rvade &#228;n sina f&#228;der. De f&#246;ljde andra gudar, som de tj&#228;nade och tillbad. De upph&#246;rde inte med sina og&#228;rningar och sitt trots.</div><div class="p"> 20D&#229; blev Herren vred p&#229; Israel, och han sade: &#187;Detta folk har brutit mot det f&#246;rbund som jag befallde deras f&#228;der att h&#229;lla, och de lyssnar inte p&#229; mig. 21D&#228;rf&#246;r skall jag inte l&#228;ngre driva bort n&#229;got enda av de folk som fanns kvar d&#229; Josua dog. 22Genom dem skall jag s&#228;tta Israel p&#229; prov: Vill de f&#246;lja Herrens v&#228;g lika lydigt som sina f&#228;der eller vill de det inte?&#171; 23Herren l&#228;t allts&#229; dessa folk vara, han drev inte bort dem med en g&#229;ng och gav dem inte i Josuas v&#229;ld.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJDG">
 <div class="chapter ch4" data-usfm="JDG.4">
 <div class="label">4</div><div class="s">Debora och Barak</div><div class="p"> 1N&#228;r Ehud var d&#246;d gjorde israeliterna &#229;ter det som var ont i Herrens &#246;gon. 2D&#229; prisgav Herren dem &#229;t Javin, den kanaaneiske kung som regerade i Hasor. Hans bef&#228;lhavare hette Sisera och bodde i Haroshet Haggojim. 3Israeliterna ropade till Herren, ty Javin hade 900 j&#228;rnbeslagna stridsvagnar, och i tjugo &#229;r hade de lidit under hans f&#246;rtryck.</div><div class="p"> 4Debora, en kvinnlig profet, hustru till Lappidot, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina r&#228;ttstvister. 6Nu s&#228;nde hon bud efter Barak, Avinoams son, fr&#229;n Kedesh i Naftali, och sade till honom: &#187;Herren, Israels Gud, har befallt: Dra upp p&#229; berget Tabor med tio tusen man fr&#229;n Naftali och Sebulon. 7Jag vill f&#229; Sisera, Javins bef&#228;lhavare, att dra ut mot dig med stridsvagnar och trupper vid Kishonb&#228;cken. Jag ger honom i ditt v&#229;ld.&#171; 8Barak sade till henne: &#187;Jag g&#229;r, om du f&#246;ljer med. Men om du inte f&#246;ljer med, g&#229;r jag inte.&#171; 9Hon svarade: &#187;Ja, jag g&#229;r med dig, men du kommer inte att f&#229; &#228;ran av ditt f&#246;retag. Herren skall prisge Sisera &#229;t en kvinna.&#171; Och Debora br&#246;t upp och f&#246;ljde Barak till Kedesh. 10D&#228;r b&#229;dade Barak upp Sebulon och Naftali och tog med sig 10 000 man. Debora f&#246;ljde honom.</div><div class="p"> 11Keniten Hever hade flyttat bort fr&#229;n de andra keniterna, &#228;ttlingarna till Moses sv&#228;rfar Hovav, och hade nu satt upp sina t&#228;lt &#228;nda fram till Besaanannims terebint i n&#228;rheten av Kedesh.</div><div class="p"> 12N&#228;r Sisera fick veta att Barak, Avinoams son, hade marscherat upp p&#229; Tabor 13samlade han alla sina stridsvagnar, 900 j&#228;rnbeslagna vagnar, och allt sitt folk och f&#246;rde dem fr&#229;n Haroshet Haggojim till Kishonb&#228;cken. 14D&#229; sade Debora till Barak: &#187;Fram&#229;t! Nu &#228;r dagen kommen d&#229; Herren ger Sisera i ditt v&#229;ld. Herren g&#229;r f&#246;re dig.&#171; Barak marscherade ner fr&#229;n Tabor med sina 10 000 man, 15och n&#228;r han anf&#246;ll spred Herren f&#246;rvirring hos Sisera, bland alla hans stridsvagnar och i hela hans h&#228;r. Sisera l&#228;mnade sin vagn och flydde till fots, 16medan Barak f&#246;rf&#246;ljde vagnarna och h&#228;ren &#228;nda till Haroshet Haggojim. Hela Siseras h&#228;r f&#246;ll f&#246;r sv&#228;rdet. Ingen enda kom undan.</div><div class="s">Jael d&#246;dar Sisera</div><div class="p"> 17Sisera flydde till fots och kom till Jaels t&#228;lt. Hon var keniten Hevers hustru, och Hasors kung Javin och keniten Hevers folk levde i god s&#228;mja. 18Jael gick ut och tog emot Sisera. &#187;Kom in, herre&#171;, sade hon. &#187;Kom med mig in, var inte r&#228;dd.&#171; Han f&#246;ljde med henne in i t&#228;ltet, och hon lade ett t&#228;cke &#246;ver honom. 19&#187;Ge mig lite vatten&#171;, bad han, &#187;jag &#228;r s&#229; t&#246;rstig.&#171; Hon &#246;ppnade en l&#228;gel med mj&#246;lk och gav honom att dricka. Sedan lade hon t&#228;cket &#246;ver honom igen. 20Han sade: &#187;St&#228;ll dig i t&#228;ltd&#246;rren. Kommer man och fr&#229;gar dig om det finns n&#229;gon h&#228;r, s&#229; svara nej.&#171;</div><div class="p"> 21Men Jael, Hevers hustru, tog en t&#228;ltplugg, sm&#246;g fram till honom med en hammare i handen och slog pluggen genom tinningen p&#229; honom, s&#229; att den tr&#228;ngde ner i marken. Han dog d&#228;r han l&#229;g i djup s&#246;mn, f&#246;rbi av tr&#246;tthet. 22D&#229; kom Barak p&#229; jakt efter Sisera. Jael gick ut och tog emot honom: &#187;Kom&#171;, sade hon, &#187;jag skall visa dig den du s&#246;ker.&#171; Han gick in, och d&#228;r l&#229;g Sisera d&#246;d, med t&#228;ltpluggen genom tinningen.</div><div class="p"> 23Den dagen l&#228;t Gud den kanaaneiske kungen Javin kuvas av israeliterna. 24Israeliterna ansatte den kanaaneiske kungen Javin allt h&#229;rdare, tills de slutligen f&#246;rgjorde honom helt.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJDG">
 <div class="chapter ch6" data-usfm="JDG.6">
 <div class="label">6</div><div class="s">Midjaniterna angriper Israel</div><div class="p"> 1Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens &#246;gon. D&#229; gav Herren dem i midjaniternas v&#229;ld under sju &#229;r, 2och de f&#246;rtryckte Israel. F&#246;r att undkomma dem tog israeliterna sin tillflykt till bergen, till grottor och f&#228;sten. 3Varje g&#229;ng israeliterna hade s&#229;tt angreps de av midjaniter, amalekiter och folk fr&#229;n &#214;stlandet. 4De f&#246;ll in i landet och sk&#246;vlade gr&#246;dan &#228;nda bort till Gaza. De l&#228;mnade inget &#228;tbart kvar i Israel och inte heller n&#229;gra f&#229;r, oxar eller &#229;snor. 5De drog fram med sina hjordar och t&#228;lt som sv&#228;rmar av gr&#228;shoppor; or&#228;kneliga var de och deras kameler. De tr&#228;ngde in i landet och sk&#246;vlade det. 6Israeliterna blev helt utplundrade av midjaniterna, och de ropade till Herren.</div><div class="p"> 7N&#228;r israeliterna ropade till Herren och klagade &#246;ver midjaniterna 8s&#228;nde han en profet till dem som sade: &#187;S&#229; s&#228;ger Herren, Israels Gud: Det var jag som f&#246;rde er ut ur Egypten, f&#246;rde er ut ur slavl&#228;gret. 9Jag r&#228;ddade er fr&#229;n egypterna och fr&#229;n alla andra som f&#246;rtryckte er. Jag drev undan dem f&#246;r er och gav er deras land. 10Jag sade till er: Jag &#228;r Herren, er Gud, ni f&#229;r inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte p&#229; mig.&#171;</div><div class="s">Gideon kallas till domare</div><div class="p"> 11Herrens &#228;ngel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillh&#246;rde aviesriten Joash. Gideon, hans son, h&#246;ll just p&#229; att tr&#246;ska vete i vinpressen f&#246;r att midjaniterna inte skulle komma &#229;t det. 12Herrens &#228;ngel visade sig f&#246;r honom och sade: &#187;Herren &#228;r med dig, tappre krigare!&#171; 13Gideon svarade: &#187;Men, herre, om Herren &#228;r med oss, varf&#246;r har d&#229; allt detta drabbat oss? Var &#228;r alla de under som v&#229;ra f&#228;der talade om n&#228;r de ber&#228;ttade hur Herren f&#246;rde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas v&#229;ld.&#171; 14Herren v&#228;nde sig till Gideon och sade: &#187;G&#229;, och bruka den kraft du &#228;ger till att r&#228;dda Israel ur midjaniternas v&#229;ld. Det &#228;r jag som s&#228;nder dig.&#171; 15Gideon svarade: &#187;Men, herre, hur skulle jag kunna r&#228;dda Israel? Min &#228;tt &#228;r den ringaste i Manasse, och sj&#228;lv &#228;r jag den yngste i min familj.&#171; 16Herren sade: &#187;Jag skall vara med dig. Du kommer att sl&#229; midjaniterna som om de vore en enda man.&#171; 17Gideon sade: &#187;Om jag har din ynnest, ge mig d&#229; ett tecken p&#229; att det verkligen &#228;r du som talar med mig. 18G&#229; inte h&#228;rifr&#229;n, f&#246;rr&#228;n jag &#228;r tillbaka. Jag skall h&#228;mta en g&#229;va och st&#228;lla fram den &#229;t dig.&#171; Han svarade: &#187;Jag stannar h&#228;r tills du kommer tillbaka.&#171;</div><div class="p"> 19Gideon gick in och tillredde en killing och bakade osyrade br&#246;dkakor av en efa mj&#246;l. Han lade k&#246;ttet i en korg och slog spadet i en kruka. Sedan bar han ut alltsammans till &#228;ngeln under terebinten och st&#228;llde fram det. 20Guds &#228;ngel sade: &#187;L&#228;gg k&#246;ttet och br&#246;den p&#229; klippan d&#228;r borta och h&#228;ll spadet &#246;ver.&#171; Gideon gjorde s&#229;. 21Herrens &#228;ngel str&#228;ckte ut sin stav och l&#228;t spetsen r&#246;ra vid k&#246;ttet och br&#246;den. En eld slog upp ur stenen och f&#246;rt&#228;rde k&#246;ttet och br&#246;den. Och Herrens &#228;ngel f&#246;rsvann. 22D&#229; f&#246;rstod Gideon att det var Herrens &#228;ngel, och han utropade: &#187;Ve mig, Herre, min Gud, jag har sett Herrens &#228;ngel ansikte mot ansikte.&#171;</div><div class="p"> 23Herren sade till honom: &#187;Du kan vara trygg. Var inte r&#228;dd, du skall inte d&#246;.&#171; 24Gideon byggde d&#228;r ett altare &#229;t Herren, och han kallade det &#187;Herren &#228;r trygghet&#171;. Det st&#229;r kvar &#228;n i dag i aviesriternas Ofra.</div><div class="s">Herrens altare i Ofra</div><div class="p"> 25Den natten sade Herren till Gideon: &#187;Ta din fars tjur, den granna sju&#229;rstjuren, riv ner din fars baalsaltare och hugg ner asherap&#229;len som st&#229;r bredvid. 26Bygg sedan p&#229; f&#246;reskrivet s&#228;tt ett altare &#229;t Herren, din Gud, d&#228;r uppe p&#229; berget och offra den granna tjuren som br&#228;nnoffer med den nerhuggna asherap&#229;len som ved.&#171;</div><div class="p"> 27Gideon tog med sig tio dr&#228;ngar och gjorde som Herren hade befallt. Men han v&#229;gade inte g&#246;ra det under dagen, han var r&#228;dd f&#246;r sin familj och f&#246;r folket i staden, s&#229; han gjorde det p&#229; natten. 28Tidigt n&#228;sta morgon s&#229;g m&#228;nnen i staden att baalsaltaret var rivet, att asherap&#229;len bredvid var nerhuggen och att den granna tjuren hade offrats p&#229; ett nybyggt altare. 29&#187;Vem har gjort detta?&#171; sade de till varandra. N&#228;r de fr&#229;gade sig f&#246;r och unders&#246;kte saken fick de veta att det var Gideon, Joashs son. 30De sade till Joash: &#187;Skicka ut din son, han m&#229;ste d&#246;! Han har rivit baalsaltaret och huggit ner asherap&#229;len som stod bredvid.&#171; 31Men Joash sade till dem som ansatte honom: &#187;Skall ni f&#246;rsvara Baal? Skall ni hj&#228;lpa honom? Den som f&#246;rsvarar honom skall d&#246;das innan morgonen kommer. &#196;r han en gud, l&#229;t honom d&#229; f&#246;rsvara sig sj&#228;lv mot den som river hans altare.&#171; 32Den dagen fick Gideon namnet Jerubbaal, ty man sade: &#187;M&#229; Baal f&#246;rsvara sig mot den som river hans altare.&#171;</div><div class="s">Guds tecken till Gideon</div><div class="p"> 33Midjaniterna, amalekiterna och folk fr&#229;n &#214;stlandet sl&#246;t sig samman. De gick &#246;ver Jordan och slog l&#228;ger p&#229; Jisreelsl&#228;tten. 34Herrens ande uppfyllde Gideon. Han st&#246;tte i horn, och aviesriterna sl&#246;t upp kring honom. 35Han s&#228;nde bud till hela Manasse, och &#228;ven d&#228;r sl&#246;t man upp. Ocks&#229; till Asher, Sebulon och Naftali s&#228;nde han bud, och de ansl&#246;t sig till de andra.</div><div class="p"> 36Gideon sade till Gud: &#187;Vill du verkligen r&#228;dda Israel genom mig, som du har lovat? 37Jag l&#228;gger nu en ulltapp p&#229; tr&#246;skplatsen. Om daggen faller p&#229; ullen, medan marken runtomkring &#228;r torr, d&#229; vet jag att du vill r&#228;dda Israel genom mig, som du har lovat.&#171; 38Och det var vad som h&#228;nde. N&#228;r Gideon tidigt n&#228;sta morgon kramade ur ullen, pressade han ut s&#229; mycket dagg att en hel sk&#229;l fylldes med vatten. 39Gideon sade till Gud: &#187;Bli inte vred om jag tar till orda en g&#229;ng till. Jag vill g&#246;ra &#228;nnu ett prov med ullen. L&#229;t ullen f&#229; vara torr, medan det faller dagg p&#229; marken runtomkring.&#171; 40Och under natten gjorde Gud just s&#229;: ullen var torr, medan det hade fallit dagg p&#229; marken runtomkring.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJDG">
 <div class="chapter ch9" data-usfm="JDG.9.22+JDG.9.23+JDG.9.24+JDG.9.25+JDG.9.26+JDG.9.27+JDG.9.28+JDG.9.29+JDG.9.30+JDG.9.31+JDG.9.32+JDG.9.33+JDG.9.34+JDG.9.35+JDG.9.36+JDG.9.37+JDG.9.38+JDG.9.39+JDG.9.40+JDG.9.41+JDG.9.42+JDG.9.43+JDG.9.44+JDG.9.45+JDG.9.46+JDG.9.47+JDG.9.48+JDG.9.49+JDG.9.50+JDG.9.51+JDG.9.52+JDG.9.53+JDG.9.54+JDG.9.55+JDG.9.56+JDG.9.57">
 <div class="p">22N&#228;r Avimelek hade h&#228;rskat &#246;ver israeliterna i tre &#229;r 23s&#229;dde Gud split mellan Avimelek och Shekems borgare, och de avf&#246;ll fr&#229;n honom. 24Det skedde f&#246;r att v&#229;ldsd&#229;det mot Jerubbaals sjuttio s&#246;ner skulle bli h&#228;mnat; deras bror Avimelek, som dr&#228;pte dem, och shekemiterna, som uppmuntrade honom till det, skulle nu f&#229; plikta f&#246;r deras d&#246;d. 25F&#246;r att skada Avimelek ordnade shekemiterna bakh&#229;ll p&#229; bergsh&#246;jderna, och man plundrade alla som f&#228;rdades p&#229; v&#228;garna. Detta rapporterades till Avimelek.</div><div class="p"> 26Gaal, Eveds son, och hans br&#246;der kom f&#246;rbi Shekem, och Shekems borgare fick f&#246;rtroende f&#246;r honom. 27En g&#229;ng n&#228;r de varit ute och sk&#246;rdat vinet i ving&#229;rdarna och trampat druvorna, firade de en tacks&#228;gelsefest. De h&#246;ll till i sin guds tempel och &#229;t och drack och b&#246;rjade sedan f&#246;rbanna Avimelek: 28&#187;Vem &#228;r Avimelek&#171;, sade Gaal, Eveds son, &#187;och vilka &#228;r shekemiterna, eftersom vi skall tj&#228;na honom? Jerubbaals son och Sevul, hans uppsyningsman, har ju st&#229;tt i tj&#228;nst hos &#228;ttlingar till Hamor, Shekems anfader. Varf&#246;r skulle vi tj&#228;na honom? 29T&#228;nk om jag hade makt &#246;ver folket h&#228;r! D&#229; skulle jag g&#246;ra mig av med Avimelek. Jag skulle s&#228;ga: Skaffa dig en st&#246;rre h&#228;r och kom an!&#171;</div><div class="p"> 30N&#228;r Sevul, stadsfogden, fick h&#246;ra vad Gaal, Eveds son, hade sagt blev han rasande, 31men han var slug och s&#228;nde bud till Avimelek: &#187;Gaal, Eveds son, och hans br&#246;der har kommit till Shekem och uppviglar staden mot dig. 32Bryt upp i natt med ditt folk och l&#228;gg dig i bakh&#229;ll ute p&#229; f&#228;lten. 33I morgon bitti n&#228;r solen g&#229;r upp skall du g&#229; till attack mot staden. D&#229; kommer Gaal att rycka ut mot dig med sitt folk, och sedan kan du g&#246;ra med honom som du sj&#228;lv finner b&#228;st.&#171;</div><div class="p"> 34Avimelek och allt hans folk br&#246;t upp under natten och lade sig i bakh&#229;ll utanf&#246;r Shekem, delade p&#229; fyra grupper. 35N&#228;r Gaal, Eveds son, kom ut och st&#228;llde sig i &#246;ppningen till stadsporten, l&#228;mnade Avimelek och hans m&#228;n bakh&#229;llet. 36Gaal fick syn p&#229; dem och sade till Sevul: &#187;Titta, det kommer folk fr&#229;n bergen.&#171; Sevul sade: &#187;Det &#228;r bara skuggor p&#229; bergen som du tar f&#246;r m&#228;nniskor.&#171; 37Men Gaal fortsatte: &#187;Jo, det kommer folk fr&#229;n V&#228;rldens navel och en annan skara bortifr&#229;n Teckentydarterebinten.&#171; 38D&#229; sade Sevul: &#187;Vad s&#228;ger du nu, du som var s&#229; stor i orden och sade: Vem &#228;r Avimelek, eftersom vi skall tj&#228;na honom? &#8212; H&#228;r kommer det folk som du f&#246;raktade. Dra nu ut och k&#228;mpa med dem!&#171; 39Och Gaal drog ut i spetsen f&#246;r Shekems borgare och k&#228;mpade med Avimelek. 40Avimelek drev honom tillbaka, och han m&#229;ste ta till flykten. M&#229;nga f&#246;ll, och det l&#229;g stupade &#228;nda fram till stadsporten. 41Avimelek stannade i Aruma, medan Sevul drev bort Gaal och hans br&#246;der. De fick inte vara kvar i Shekem.</div><div class="p"> 42Dagen d&#228;rp&#229; gick folket ut p&#229; f&#228;lten, och Avimelek fick rapport om detta. 43Han delade sina m&#228;n i tre grupper och lade sig i bakh&#229;ll ute p&#229; f&#228;lten. N&#228;r han s&#229;g folket komma ut ur staden, gick han till angrepp och d&#246;dade dem. 44Avimelek och hans grupp rusade fram och blockerade stadsporten, medan de tv&#229; andra grupperna gick till attack mot dem som befann sig ute p&#229; f&#228;lten och d&#246;dade dem. 45Avimelek anf&#246;ll staden under hela dagen. Han intog den och d&#246;dade dem d&#228;rinne. Sedan l&#228;t han riva ner staden till grunden och bestr&#246;dde platsen med salt.</div><div class="p"> 46N&#228;r borgarna i Shekemtornet h&#246;rde om detta begav de sig till valvet under El Berits tempel. 47Avimelek fick rapport om att alla borgarna i Shekemtornet var samlade p&#229; ett st&#228;lle 48och gick med allt sitt folk upp p&#229; Salmonberget. Han tog en yxa och h&#246;gg av en tr&#228;dgren och lade den p&#229; axeln. &#187;Ni s&#229;g vad jag gjorde&#171;, sade han till sina m&#228;n, &#187;skynda p&#229; och g&#246;r likadant!&#171; 49Och alla h&#246;gg sina grenar och f&#246;ljde efter Avimelek. De lade grenarna runt valvet och t&#228;nde p&#229;, s&#229; att valvet brann och folket br&#228;ndes inne. S&#229; dog alla i Shekemtornet, omkring tusen m&#228;n och kvinnor.</div><div class="p"> 50Avimelek begav sig till Teves, som han bel&#228;grade och intog. 51I staden fanns ett bef&#228;st torn, dit alla m&#228;n och kvinnor och alla stadens borgare hade tagit sin tillflykt. De st&#228;ngde in sig d&#228;r och gick upp p&#229; taket. 52N&#228;r Avimelek kom dit angrep han tornet. Men n&#228;r han kom intill tornporten f&#246;r att sticka den i brand 53kastade en kvinna en kvarnsten rakt ner i huvudet p&#229; honom, s&#229; att skallen krossades. 54Han ropade genast p&#229; sin v&#228;pnare: &#187;Drag ditt sv&#228;rd och ge mig d&#246;dsst&#246;ten. Ingen skall kunna s&#228;ga att det var en kvinna som d&#246;dade mig.&#171; Och v&#228;pnaren stack ihj&#228;l honom.</div><div class="p"> 55N&#228;r israeliterna s&#229;g att Avimelek var d&#246;d &#229;terv&#228;nde de hem, var och en till sitt.</div><div class="p"> 56-57Det onda som Avimelek hade gjort mot sin far n&#228;r han d&#246;dade sina sjuttio br&#246;der och det onda som m&#228;nnen i Shekem hade gjort l&#228;t Gud allts&#229; falla tillbaka p&#229; dem sj&#228;lva. De drabbades av den f&#246;rbannelse som Jotam, Jerubbaals son, hade uttalat.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJDG">
 <div class="chapter ch11" data-usfm="JDG.11">
 <div class="label">11</div><div class="s">Jefta</div><div class="p"> 1Gileaditen Jefta var en tapper krigare. Han var en o&#228;kting, och Gilead var hans far. 2Men Gilead hade s&#246;ner ocks&#229; med sin hustru, och n&#228;r de hade v&#228;xt upp drev de bort Jefta. &#187;Du har ingen del i v&#229;r fars hus&#171;, sade de, &#187;du &#228;r ju en fr&#228;mmande kvinnas son.&#171; 3Jefta flydde undan sina br&#246;der och slog sig ner i landet Tov. L&#246;st folk sl&#246;t sig till honom d&#228;r och drog omkring tillsammans med honom.</div><div class="p"> 4En tid d&#228;refter angrep ammoniterna Israel. 5N&#228;r ammoniterna gick till anfall gav sig Gileads &#228;ldste i v&#228;g f&#246;r att h&#228;mta Jefta fr&#229;n landet Tov. 6&#187;Kom och bli v&#229;r anf&#246;rare&#171;, bad de, &#187;s&#229; att vi kan k&#228;mpa mot ammoniterna.&#171; 7Jefta svarade Gileads &#228;ldste: &#187;Ni hatade mig och drev bort mig fr&#229;n min fars hus. Varf&#246;r kommer ni till mig nu n&#228;r ni &#228;r i n&#246;d?&#171; 8De svarade: &#187;Det &#228;r just d&#228;rf&#246;r vi v&#228;nder oss till dig. F&#246;lj med oss och k&#228;mpa mot ammoniterna, s&#229; skall du bli h&#246;vding f&#246;r alla som bor i Gilead.&#171; 9D&#229; sade Jefta till Gileads &#228;ldste: &#187;Om ni h&#228;mtar hem mig f&#246;r att jag skall k&#228;mpa mot ammoniterna och Herren l&#229;ter mig besegra dem, d&#229; blir jag er h&#246;vding.&#171; 10De &#228;ldste svarade: &#187;Herren &#228;r v&#229;rt vittne: vi lovar att g&#246;ra som du har sagt.&#171; 11Jefta f&#246;ljde d&#229; med Gileads &#228;ldste, och folket gjorde honom till sin h&#246;vding och anf&#246;rare. I Mispa bekr&#228;ftade Jefta inf&#246;r Herren vad han hade sagt.</div><div class="s">F&#246;rhandlingar med ammoniterna</div><div class="p"> 12Jefta skickade s&#228;ndebud till ammoniternas kung och fr&#229;gade: &#187;Vad har vi f&#246;r otalt med varandra eftersom du angriper mitt land?&#171; 13Ammoniternas kung svarade s&#228;ndebuden: &#187;N&#228;r israeliterna drog ut ur Egypten tog de mitt land mellan Arnon och Jabbok, &#228;nda fram till Jordan. L&#228;mna nu godvilligt tillbaka allt.&#171; 14D&#229; skickade Jefta p&#229; nytt s&#228;ndebud till ammoniternas kung 15och sade: &#187;S&#229; s&#228;ger Jefta: Israeliterna tog inte moabiternas och ammoniternas land. 16De drog ut ur Egypten och vandrade genom &#246;knen fram till S&#228;vhavet och kom till Kadesh. 17D&#228;r s&#228;nde de bud till kungen av Edom och bad att f&#229; ta v&#228;gen genom hans land, men han ville inte h&#246;ra p&#229; dem. De s&#228;nde &#228;ven bud till kungen av Moab, men inte heller han ville till&#229;ta det. D&#229; stannade de kvar i Kadesh. 18N&#228;r de sedan vandrade genom &#246;knen tog de v&#228;gen runt Edom och Moab och kom fram &#246;ster om Moab. De slog l&#228;ger p&#229; andra sidan Arnon, men de gick inte in p&#229; Moabs omr&#229;de &#8212; Arnon &#228;r n&#228;mligen gr&#228;ns mot Moab. 19Sedan skickade israeliterna bud till amoreernas kung Sichon, kungen i Heshbon, och bad att f&#229; ta v&#228;gen genom hans land f&#246;r att komma dit de skulle. 20Men Sichon f&#246;rbj&#246;d israeliterna att ta v&#228;gen &#246;ver hans omr&#229;de. Han samlade allt sitt folk, de slog l&#228;ger i Jahas och gick till anfall mot israeliterna. 21D&#229; gav Herren, Israels Gud, Sichon och hela hans h&#228;r i israeliternas v&#229;ld. De besegrade dem och intog hela det land som tillh&#246;rde amoreerna som bodde d&#228;r. 22De er&#246;vrade allt amoreiskt land fr&#229;n Arnon till Jabbok och fr&#229;n &#246;knen till Jordan. 23Herren, Israels Gud, drev undan amoreerna f&#246;r sitt folk Israel, och nu vill du inta deras land! 24N&#228;r Kemosh, din gud, har drivit bort ett folk f&#246;r dig, s&#229; intar ju du deras land, och var g&#229;ng Herren, v&#229;r Gud, har drivit undan ett folk f&#246;r oss, s&#229; intar vi deras land. 25&#196;r du verkligen f&#246;rmer &#228;n Balak, Sippors son, kungen av Moab? Han tvistade inte med israeliterna och angrep dem inte. 26I trehundra &#229;r har israeliterna bott i Heshbon med lydst&#228;der, i Aroer med lydst&#228;der och i st&#228;derna p&#229; b&#229;da sidor om Arnon. Varf&#246;r har ni inte tagit dem under hela den tiden? 27Jag f&#246;r min del har aldrig gjort dig n&#229;got ont. Det &#228;r du som vill skada mig genom att angripa mig. Nu f&#229;r Herren, domaren, skipa r&#228;tt mellan israeliter och ammoniter.&#171; 28Men ammoniternas kung ville inte lyssna till det budskap Jefta s&#228;nt honom.</div><div class="s">Jefta och hans dotter</div><div class="p"> 29Herrens ande kom &#246;ver Jefta. Han t&#229;gade genom Gilead och Manasse, passerade Mispa i Gilead och drog vidare mot ammoniterna. 30Jefta avgav ett l&#246;fte till Herren: &#187;Om du ger ammoniterna i mitt v&#229;ld, 31s&#229; lovar jag att den som f&#246;rst kommer ut genom d&#246;rren till mitt hus och m&#246;ter mig, n&#228;r jag &#229;terv&#228;nder efter att ha besegrat ammoniterna, skall tillh&#246;ra Herren och offras som br&#228;nnoffer.&#171;</div><div class="p"> 32Jefta gick till anfall mot ammoniterna, och Herren gav dem i hans v&#229;ld. 33Han tillfogade dem ett f&#246;r&#246;dande nederlag och intog landet fr&#229;n Aroer till trakten av Minnit, tjugo st&#228;der, &#228;nda fram till Avel Keramim. S&#229; underkuvades ammoniterna av israeliterna.</div><div class="p"> 34N&#228;r Jefta kom hem till sitt hus i Mispa gick hans dotter ut och m&#246;tte honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, han hade inga andra, varken s&#246;ner eller d&#246;ttrar. 35N&#228;r Jefta fick se henne rev han s&#246;nder sina kl&#228;der och ropade: &#187;Ve mig, min dotter, du krossar mig, du drar olycka &#246;ver mig! Jag har gett Herren ett l&#246;fte som jag inte kan ta tillbaka.&#171; 36Hon svarade honom: &#187;Far, om du har gett Herren ett l&#246;fte, g&#246;r d&#229; med mig som du har lovat, nu n&#228;r Herren har skaffat dig h&#228;mnd p&#229; dina fiender, p&#229; ammoniterna.&#171; 37Och hon fortsatte: &#187;Jag ber bara om detta: Ge mig en frist p&#229; tv&#229; m&#229;nader, s&#229; att jag kan str&#246;va i bergen med mina v&#228;ninnor och gr&#229;ta &#246;ver att jag m&#229;ste d&#246; som jungfru.&#171; &#8212; 38&#187;G&#229;&#171;, sade han, och han till&#228;t henne att vara borta i tv&#229; m&#229;nader. Hon begav sig d&#229; upp i bergen tillsammans med sina v&#228;ninnor, och d&#228;r begr&#228;t hon sin jungfrudom. 39Efter tv&#229; m&#229;nader kom hon tillbaka till sin far, och han gjorde d&#229; med henne i enlighet med sitt l&#246;fte. Hon hade inte haft n&#229;gon man.</div><div class="p">Det blev sed i Israel 40att kvinnorna varje &#229;r g&#229;r ut f&#246;r att under fyra dagar besjunga gileaditen Jeftas dotter.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJDG">
 <div class="chapter ch13" data-usfm="JDG.13">
 <div class="label">13</div><div class="s">Simsons f&#246;delse</div><div class="p"> 1Israeliterna gjorde &#229;ter det som var ont i Herrens &#246;gon, och Herren gav dem i filisteernas v&#229;ld i fyrtio &#229;r.</div><div class="p"> 2Det fanns en man i Sora som var av danitisk sl&#228;kt och hette Manoach. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. 3Herrens &#228;ngel visade sig f&#246;r henne och sade: &#187;Du &#228;r ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och f&#246;da en son. 4Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte &#228;ta n&#229;gonting orent. 5Du skall bli havande och f&#246;da en son. Ingen rakkniv f&#229;r n&#229;gonsin vidr&#246;ra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan fr&#229;n moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse fr&#229;n filisteerna.&#171;</div><div class="p"> 6Kvinnan gick till sin man och ber&#228;ttade: &#187;Det kom en gudsman till mig, han s&#229;g ut som Guds &#228;ngel och fyllde mig med b&#228;van. Jag fr&#229;gade inte varifr&#229;n han kom, och han talade inte om vad han hette. 7Han sade: Du kommer att bli havande och f&#246;da en son. Du f&#229;r inte dricka vin eller starka drycker och inte &#228;ta n&#229;gonting orent. Pojken skall vara en Guds nasir fr&#229;n moderlivet &#228;nda till sin d&#246;d.&#171;</div><div class="p"> 8D&#229; bad Manoach till Herren: &#187;Herre, l&#229;t gudsmannen du s&#228;nde komma till oss igen och l&#228;ra oss hur vi skall g&#246;ra med pojken som skall f&#246;das.&#171; 9Gud h&#246;rde Manoachs b&#246;n, och Guds &#228;ngel kom till hans hustru igen. Hon befann sig d&#229; ute p&#229; &#229;kern, men hennes man Manoach var inte d&#228;r. 10Hon sprang genast hem och ber&#228;ttade f&#246;r honom: &#187;Mannen som kom till mig h&#228;romdagen har visat sig f&#246;r mig!&#171; 11Manoach f&#246;ljde med sin hustru, och n&#228;r han kom fram till mannen fr&#229;gade han: &#187;Var det du som talade med min hustru?&#171; &#8212; &#187;Ja&#171;, svarade mannen. 12&#187;N&#228;r dina ord har g&#229;tt i uppfyllelse, hur skall d&#229; pojken tas om hand, hur skall vi g&#246;ra med honom?&#171; fr&#229;gade Manoach. 13Herrens &#228;ngel sade: &#187;Din hustru m&#229;ste vara noga med allt det jag sagt henne. 14Hon f&#229;r inte &#228;ta n&#229;gonting som kommer fr&#229;n vinstocken, inte dricka vin eller starka drycker och inte &#228;ta n&#229;gonting orent. Hon m&#229;ste r&#228;tta sig efter allt som jag har befallt henne.&#171; 15Manoach sade till Herrens &#228;ngel: &#187;Vi vill g&#228;rna be dig stanna, s&#229; att vi kan laga till en killing &#229;t dig.&#171; 16Men Herrens &#228;ngel svarade: &#187;&#196;ven om du ber mig stanna, kommer jag inte att &#228;ta av maten. Men om du framb&#228;r ett br&#228;nnoffer, skall du offra det &#229;t Herren.&#171; Manoach visste inte att det var Herrens &#228;ngel 17och fr&#229;gade: &#187;Vad heter du? Vi vill hedra dig n&#228;r dina ord g&#229;r i uppfyllelse.&#171; 18Herrens &#228;ngel sade: &#187;Varf&#246;r fr&#229;gar du vad jag heter? Mitt namn &#228;r ofattbart.&#171;</div><div class="p"> 19Manoach tog killingen och matoffret och offrade det p&#229; en klippa som ett br&#228;nnoffer till Herren, han som g&#246;r det ofattbara. 20D&#229; l&#229;gorna steg fr&#229;n altaret upp mot himlen, steg Herrens &#228;ngel upp i altarl&#229;gorna. Manoach och hans hustru s&#229;g det, och de f&#246;ll ner med ansiktet mot marken. 21Herrens &#228;ngel visade sig sedan inte mer f&#246;r Manoach och hans hustru. Manoach f&#246;rstod nu att det varit Herrens &#228;ngel, 22och han sade till sin hustru: &#187;Nu m&#229;ste vi d&#246;, vi har sett Gud.&#171; 23Men hans hustru sade: &#187;Om Herren velat d&#246;da oss, hade han inte tagit emot v&#229;rt br&#228;nnoffer och matoffer, och inte heller hade han l&#229;tit oss se allt detta och h&#246;ra n&#229;got s&#229;dant.&#171;</div><div class="p"> 24Kvinnan f&#246;dde en son och gav honom namnet Simson. Pojken v&#228;xte upp, och Herren v&#228;lsignade honom. 25Herrens ande b&#246;rjade ans&#228;tta honom vid Dans l&#228;ger, mellan Sora och Eshtaol.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJDG">
 <div class="chapter ch16" data-usfm="JDG.16">
 <div class="label">16</div><div class="s">Simson i Gaza</div><div class="p"> 1En g&#229;ng gick Simson till Gaza. D&#228;r fick han se en hora och gick in till henne. 2N&#228;r folket i Gaza fick reda p&#229; att Simson var d&#228;r omringade de platsen och l&#229;g natten l&#229;ng p&#229; lur vid stadsporten. Men under natten gjorde de ingenting, de t&#228;nkte: &#187;Vi v&#228;ntar till gryningen, d&#229; d&#246;dar vi honom.&#171; 3Simson l&#229;g kvar till midnatt. D&#229; steg han upp, grep tag i stadsportens d&#246;rrar och d&#246;rrposter och slet loss b&#229;de dem och bommen. Alltihop tog han p&#229; ryggen och bar det upp till toppen av berget n&#228;ra Hebron.</div><div class="s">Simson och Delila</div><div class="p"> 4En tid d&#228;refter f&#246;r&#228;lskade sig Simson i en kvinna som bodde i Sorekdalen. Hon hette Delila. 5Filisteernas h&#246;vdingar kom till henne och sade: &#187;Locka honom att tala om var han f&#229;r sin v&#228;ldiga styrka ifr&#229;n och hur vi skall f&#229; makt &#246;ver honom, s&#229; att vi kan binda och kuva honom. Du f&#229;r elvahundra siklar silver av var och en av oss.&#171;</div><div class="p"> 6Delila sade till Simson: &#187;Tala om f&#246;r mig var du f&#229;r din v&#228;ldiga styrka ifr&#229;n och hur man g&#246;r f&#246;r att binda och kuva dig.&#171; 7Simson svarade: &#187;Om man binder mig med sju f&#228;rska senor som inte har hunnit torka, s&#229; blir jag lika svag som vem som helst.&#171; 8Filisteernas h&#246;vdingar kom d&#229; till henne med sju f&#228;rska senor som inte hunnit torka, och hon band honom med dem. 9Samtidigt hade hon folk som l&#229;g p&#229; lur i rummet innanf&#246;r. Men n&#228;r hon ropade: &#187;Filisteerna tar dig, Simson!&#171; slet han s&#246;nder senorna som om de varit bl&#229;nor som svetts av eld. Och ingen visste var hans styrka kom ifr&#229;n.</div><div class="p"> 10Delila sade till Simson: &#187;Du har lurat mig och ljugit f&#246;r mig! Tala om hur man g&#246;r f&#246;r att binda dig.&#171; 11Simson svarade: &#187;Om man binder mig med nya rep som inte varit i bruk, s&#229; blir jag lika svag som vem som helst.&#171; 12Delila tog nya rep, som hon band Simson med, och ropade sedan: &#187;Filisteerna tar dig, Simson!&#171; Samtidigt l&#229;g folk p&#229; lur i rummet innanf&#246;r. Men Simson slet bort repen fr&#229;n armarna som om de varit tr&#229;dar.</div><div class="p"> 13Delila sade till Simson: &#187;Du bara lurar mig och ljuger f&#246;r mig. Tala om hur man g&#246;r f&#246;r att binda dig.&#171; Simson svarade: &#187;Om du v&#228;ver in mina sju fl&#228;tor i v&#228;vstolens varp och pluggar fast dem i v&#228;ggen, s&#229; blir jag lika svag som vem som helst.&#171; 14Hon vaggade honom till s&#246;mns och v&#228;vde sedan in hans sju fl&#228;tor i varpen och pluggade fast dem i v&#228;ggen. Men n&#228;r hon ropade: &#187;Filisteerna tar dig, Simson!&#171; for han upp ur s&#246;mnen och ryckte loss b&#229;de plugg och varp.</div><div class="p"> 15D&#229; sade hon: &#187;Hur kan du s&#228;ga att du &#228;lskar mig, n&#228;r du inte ber&#228;ttar allt f&#246;r mig. Tre g&#229;nger har du lurat mig, och du har inte talat om f&#246;r mig var du f&#229;r din v&#228;ldiga styrka ifr&#229;n.&#171; 16Dagarna i &#228;nda pinade hon honom med sitt tjat. Till sist blev han s&#229; tr&#246;tt p&#229; henne att han kunde d&#246;, 17och han ber&#228;ttade sin hemlighet: &#187;Ingen rakkniv har n&#229;gonsin vidr&#246;rt mitt huvud, ty jag &#228;r en Guds nasir &#228;nda fr&#229;n moderlivet. Men om man rakar av mig h&#229;ret, f&#246;rlorar jag min styrka och blir lika svag som vem som helst.&#171;</div><div class="p"> 18Delila, som f&#246;rstod att han hade ber&#228;ttat hela hemligheten, s&#228;nde bud efter filisteernas h&#246;vdingar och sade: &#187;Kom hit! Nu har Simson ber&#228;ttat sin hemlighet.&#171; H&#246;vdingarna kom, och pengarna hade de med sig. 19Delila vaggade Simson till s&#246;mns i sitt kn&#228;, sedan kallade hon in en man som skar av hans sju fl&#228;tor. S&#229; b&#246;rjade Simsons f&#246;rnedring. Han hade f&#246;rlorat sin styrka. 20N&#228;r Delila ropade: &#187;Filisteerna tar dig, Simson!&#171; for han upp ur s&#246;mnen och t&#228;nkte: &#187;Jag lyckas nog g&#246;ra mig fri den h&#228;r g&#229;ngen ocks&#229;.&#171; Han visste inte att Herren hade &#246;vergett honom.</div><div class="p"> 21Filisteerna grep honom och stack ut &#246;gonen p&#229; honom och f&#246;rde honom sedan till Gaza. Han slogs i bojor och blev satt att mala p&#229; kvarnen i f&#228;ngelset.</div><div class="p"> 22Men hans h&#229;r som rakats av b&#246;rjade v&#228;xa ut igen.</div><div class="s">Simsons h&#228;mnd och hans d&#246;d</div><div class="p"> 23Filisteernas h&#246;vdingar samlades f&#246;r att fira en stor gl&#228;djefest och offra &#229;t sin gud Dagon. Och de sj&#246;ng:</div><div class="q1">&#187;V&#229;r gud har &#246;verl&#228;mnat</div><div class="q1">v&#229;r fiende Simson i v&#229;r hand.&#171;</div><div class="m"> 24Och n&#228;r folket fick se honom lovsj&#246;ng de sin gud:</div><div class="q1">&#187;V&#229;r gud har &#246;verl&#228;mnat</div><div class="q1">v&#229;r fiende i v&#229;r hand,</div><div class="q1">han som f&#246;rh&#228;rjade landet</div><div class="q1">och dr&#228;pte en m&#228;ngd av de v&#229;ra.&#171;</div><div class="m"> 25De blev alltmer upprymda och sade: &#187;H&#228;mta hit Simson, s&#229; att vi kan roa oss med honom!&#171; Han h&#228;mtades fr&#229;n f&#228;ngelset, och de gjorde sig lustiga &#246;ver honom. De hade st&#228;llt honom bland pelarna, 26och Simson bad pojken som ledde honom: &#187;St&#228;ll mig s&#229; att jag kan h&#229;lla i pelarna som b&#228;r upp huset och st&#246;dja mig mot dem.&#171; 27Huset var fullt av m&#228;n och kvinnor, alla filisteernas h&#246;vdingar var d&#228;r, och p&#229; taket stod omkring 3 000 m&#228;n och kvinnor som s&#229;g p&#229; n&#228;r man roade sig med Simson.</div><div class="p"> 28D&#229; ropade Simson till Herren: &#187;Herre, min Gud! T&#228;nk p&#229; mig, o Gud, och ge mig styrkan tillbaka denna enda g&#229;ng, s&#229; att jag i ett slag kan h&#228;mnas p&#229; filisteerna f&#246;r mina b&#229;da &#246;gon!&#171; 29Han s&#246;kte st&#246;d mot de b&#229;da mittpelarna som bar upp huset och tog spj&#228;rn med h&#246;ger hand mot den ena och med v&#228;nster hand mot den andra 30och sade: &#187;M&#229; jag d&#246; p&#229; samma g&#229;ng som filisteerna!&#171; Sedan tryckte han till med s&#229;dan kraft att huset st&#246;rtade samman &#246;ver h&#246;vdingarna och allt folket d&#228;r inne. De han d&#246;dade vid sin egen d&#246;d var fler &#228;n de han hade d&#246;dat medan han levde.</div><div class="p"> 31Hans br&#246;der och hela hans familj kom dit och h&#228;mtade honom. De f&#246;rde honom till hans far Manoachs grav mellan Sora och Eshtaol. D&#228;r begravde de honom. Han hade varit domare i Israel i tjugo &#229;r.</div>
 </div>
 </div>
</div>

One Single Story Bible Themes Part 1Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer

Tillsammans

24/7 (SE)