Tillsammans

24/7 (SE)

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

Bibel 2000

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkRUT">
 <div class="chapter ch1" data-usfm="RUT.1.1+RUT.1.2+RUT.1.3+RUT.1.4+RUT.1.5">
 <div class="p">1P&#229; den tid d&#229; Israel styrdes av domare blev det en g&#229;ng hungersn&#246;d i landet. En man fr&#229;n Betlehem i Juda utvandrade d&#229; med sin hustru och sina tv&#229; s&#246;ner till Moab f&#246;r att bo d&#228;r en tid. 2Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi och hans b&#229;da s&#246;ner Machlon och Kiljon; de var efratiter fr&#229;n Betlehem i Juda. De kom nu till Moab och stannade d&#228;r. 3Men Elimelek, Noomis make, dog, och hon blev l&#228;mnad ensam med sina tv&#229; s&#246;ner. 4Dessa tog sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa, den andra Rut. N&#228;r de hade levt d&#228;r i ett tiotal &#229;r 5dog ocks&#229; Machlon och Kiljon, s&#229; att Noomi stod helt ensam, utan s&#246;ner och utan man.</div><div class="p"> </div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkRUT">
 <div class="chapter ch1" data-usfm="RUT.1.6+RUT.1.7+RUT.1.8+RUT.1.9+RUT.1.10+RUT.1.11+RUT.1.12+RUT.1.13+RUT.1.14+RUT.1.15+RUT.1.16+RUT.1.17+RUT.1.18+RUT.1.19+RUT.1.20+RUT.1.21+RUT.1.22">
 <div class="p">6D&#229; br&#246;t hon upp tillsammans med sina sv&#228;rd&#246;ttrar f&#246;r att v&#228;nda hem fr&#229;n Moab. D&#228;r hade hon n&#228;mligen f&#229;tt h&#246;ra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det br&#246;d. 7Hon l&#228;mnade den plats d&#228;r hon hade bott, och hennes tv&#229; sv&#228;rd&#246;ttrar f&#246;ljde henne. Men medan de var p&#229; v&#228;g mot Juda 8sade Noomi till sina sonhustrur: &#187;V&#228;nd nu hem till era m&#246;drar, b&#229;da tv&#229;. M&#229; Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot v&#229;ra d&#246;da och mot mig. 9M&#229; han ge er b&#229;da ett liv i trygghet med hem och make.&#171; Sedan kysste hon dem till avsked, men de b&#246;rjade gr&#229;ta h&#246;gljutt 10och sade: &#187;Nej, vi f&#246;ljer med dig tillbaka till ditt folk!&#171; 11Men Noomi svarade: &#187;V&#228;nd tillbaka, mina d&#246;ttrar! Varf&#246;r skulle ni f&#246;lja mig? Jag f&#246;der aldrig mer s&#246;ner som kan bli m&#228;n &#229;t er. 12G&#229; tillbaka! Jag &#228;r f&#246;r gammal f&#246;r att gifta om mig. Om jag trodde att jag &#228;nnu kunde hoppas och redan i natt gav mig &#229;t en man och rent av f&#246;dde s&#246;ner, 13skulle ni d&#229; v&#228;nta p&#229; dem tills de var vuxna? Skulle ni f&#246;r deras skull st&#228;nga er inne, utan n&#229;gon man? Nej, mina d&#246;ttrar! Min lott &#228;r mycket bittrare &#228;n er: Herrens hand har slagit mig.&#171; 14D&#229; b&#246;rjade de gr&#229;ta igen, och Orpa kysste sin sv&#228;rmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas fr&#229;n henne. 15Noomi sade: &#187;Du ser att din sv&#228;gerska v&#228;nder tillbaka till sitt folk och till sin gud. F&#246;lj med henne tillbaka.&#171; 16Men Rut svarade:</div><div class="q1">&#187;Tvinga mig inte att &#246;verge dig</div><div class="q1">och v&#228;nda tillbaka.</div><div class="q1">Dit du g&#229;r, g&#229;r ocks&#229; jag,</div><div class="q1">och d&#228;r du stannar, stannar jag.</div><div class="q1">Ditt folk &#228;r mitt folk,</div><div class="q1">och din Gud &#228;r min Gud.</div><div class="q1"> 17D&#228;r du d&#246;r, vill jag d&#246;,</div><div class="q1">och d&#228;r vill jag bli begraven.</div><div class="q1">Herren m&#229; g&#246;ra mig vad som helst &#8212;</div><div class="q1">endast d&#246;den skall skilja oss &#229;t.&#171;</div><div class="p"> 18D&#229; Noomi s&#229;g att Rut var fast besluten att f&#246;lja henne talade hon inte mer om saken. 19S&#229; gick de b&#229;da tillsammans &#228;nda till Betlehem.</div><div class="p">N&#228;r de kom fram blev det stor uppst&#229;ndelse i staden. &#187;Det &#228;r ju Noomi&#171;, ropade kvinnorna. 20&#187;Kalla mig inte Noomi, den ljuva&#171;, sade hon, &#187;kalla mig Mara, den bittra, ty den V&#228;ldige har gjort livet bittert f&#246;r mig! 21Rik drog jag bort, men tomh&#228;nt har Herren l&#229;tit mig komma tillbaka. Varf&#246;r kallar ni mig Noomi, d&#229; Herren har vittnat mot mig, d&#229; den V&#228;ldige har d&#246;mt mig s&#229; h&#229;rt?&#171;</div><div class="p"> 22S&#229; gick det till n&#228;r Noomi &#229;terv&#228;nde tillsammans med sin moabitiska sv&#228;rdotter Rut, som hade l&#228;mnat sitt land. Och de kom till Betlehem just d&#229; kornsk&#246;rden b&#246;rjade.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkRUT">
 <div class="chapter ch2" data-usfm="RUT.2.1+RUT.2.2+RUT.2.3+RUT.2.4+RUT.2.5+RUT.2.6+RUT.2.7+RUT.2.8+RUT.2.9+RUT.2.10+RUT.2.11+RUT.2.12+RUT.2.13">
 <div class="p">1Noomi hade en anf&#246;rvant p&#229; sin makes sida, en f&#246;rm&#246;gen och betydande man av samma sl&#228;kt som Elimelek. Han hette Boas. 2En dag sade Rut, moabitiskan, till sin sv&#228;rmor: &#187;Jag skulle vilja g&#229; bort till f&#228;lten och fr&#229;ga om jag f&#229;r plocka ax.&#171; &#8212; &#187;G&#246;r det, min flicka&#171;, svarade Noomi. 3S&#229; gav sig Rut i v&#228;g till f&#228;lten och b&#246;rjade samla ax efter sk&#246;rdem&#228;nnen.</div><div class="p">Av en h&#228;ndelse hade Rut hamnat p&#229; en &#229;ker som &#228;gdes av Boas, han som h&#246;rde till Elimeleks sl&#228;kt. 4Nu kom Boas fr&#229;n Betlehem och h&#228;lsade sk&#246;rdefolket: &#187;Herren vare med er!&#171; och de svarade: &#187;Herren v&#228;lsigne dig!&#171; 5D&#229; fr&#229;gade Boas den som var f&#246;rman f&#246;r sk&#246;rdefolket var den unga kvinnan h&#246;rde hemma. 6&#187;Det &#228;r en moabitiska&#171;, svarade f&#246;rmannen, &#187;det var hon som v&#228;nde tillbaka med Noomi fr&#229;n Moab. 7Hon bad att f&#229; plocka ax efter sk&#246;rdefolket och har h&#229;llit p&#229; hela tiden &#228;nda sedan hon kom i morse. Bara en kort stund har hon varit inne och vilat sig.&#171;</div><div class="p"> 8D&#229; sade Boas till Rut: &#187;H&#246;r p&#229;, min dotter! G&#229; inte bort och plocka ax p&#229; n&#229;gon annan &#229;ker, utan stanna kvar och h&#229;ll dig till kvinnorna h&#228;r. 9Du ser var de sk&#246;rdar, f&#246;lj efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte r&#246;ra dig, och blir du t&#246;rstig, s&#229; g&#229; bara till krukorna och drick av vad de har &#246;st upp.&#171; 10D&#229; f&#246;ll hon ner med ansiktet mot marken och sade: &#187;Hur kan du vara s&#229; god mot mig och bry dig om mig, fast jag &#228;r en fr&#228;mling?&#171; 11Boas svarade: &#187;Jag har h&#246;rt talas om allt vad du har gjort f&#246;r din sv&#228;rmor sedan din make dog, och hur du har l&#228;mnat dina f&#246;r&#228;ldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte k&#228;nde f&#246;rut. 12M&#229; Herren l&#246;na dig f&#246;r vad du har gjort, ja, m&#229; Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du f&#246;rtj&#228;nar, n&#228;r du nu har kommit f&#246;r att s&#246;ka skydd under hans vingar.&#171; &#8212; 13&#187;Du &#228;r mycket god mot mig, herre&#171;, svarade Rut, &#187;du har tr&#246;stat och uppmuntrat din tj&#228;narinna, fast jag &#228;r ringare &#228;n alla i din tj&#228;nst.&#171;</div><div class="p"> </div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkRUT">
 <div class="chapter ch2" data-usfm="RUT.2.14+RUT.2.15+RUT.2.16+RUT.2.17+RUT.2.18+RUT.2.19+RUT.2.20+RUT.2.21+RUT.2.22+RUT.2.23">
 <div class="p">14N&#228;r det blev matdags sade Boas till henne: &#187;Kom hit och ta av br&#246;det och doppa i &#228;ttikvinet.&#171; D&#229; satte hon sig bredvid sk&#246;rdem&#228;nnen, och han r&#228;ckte henne rostad s&#228;d, och hon &#229;t sig m&#228;tt och fick &#228;nd&#229; &#246;ver. 15N&#228;r hon steg upp f&#246;r att b&#246;rja plocka igen gav Boas sitt folk order att l&#229;ta henne plocka ost&#246;rt &#228;ven bland k&#228;rvarna. 16&#187;Och ni kan g&#228;rna dra ut n&#229;gra ax ur knippena och l&#229;ta dem ligga s&#229; att hon f&#229;r plocka upp dem, utan att ni gr&#228;lar p&#229; henne.&#171;</div><div class="p"> 17S&#229; samlade Rut ax p&#229; &#229;kern &#228;nda till aftonen, och sedan klappade hon ut vad hon hade plockat. Det blev ungef&#228;r en efa korn, 18och det bar hon med sig in till staden. Hon visade sin sv&#228;rmor vad hon hade samlat ihop, och hon l&#228;mnade henne ocks&#229; vad som hade blivit &#246;ver efter hennes m&#229;ltid. 19&#187;Var har du plockat i dag&#171;, fr&#229;gade Noomi, &#187;var har du arbetat? Gud v&#228;lsigne honom som har tagit sig an dig!&#171; D&#229; ber&#228;ttade Rut var hon hade varit: &#187;Den man jag har arbetat hos i dag heter Boas.&#171; &#8212; 20&#187;M&#229; Herren v&#228;lsigna honom&#171;, sade Noomi, &#187;Herren, som i sin trofasthet inte har &#246;vergett vare sig de levande eller de d&#246;da.&#171; Och hon tillade: &#187;Den mannen st&#229;r oss n&#228;ra, han &#228;r en av v&#229;ra skyldem&#228;n.&#171; 21Rut, moabitiskan, fortsatte: &#187;Boas sade ocks&#229; att jag skulle h&#229;lla mig i n&#228;rheten av hans folk tills de &#228;r f&#228;rdiga med hela sk&#246;rden.&#171; &#8212; 22&#187;Det &#228;r bra att du g&#229;r bland kvinnorna p&#229; Boas &#229;ker&#171;, svarade Noomi, &#187;f&#246;r p&#229; en annan &#229;ker kunde du bli antastad.&#171; 23Allts&#229; h&#246;ll hon sig till dem och plockade ax &#228;nda tills sk&#246;rden av korn och vete var avslutad. Och hon bodde hos sin sv&#228;rmor.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkRUT">
 <div class="chapter ch3" data-usfm="RUT.3">
 <div class="label">3</div><div class="s">Rut och Boas p&#229; tr&#246;skplatsen</div><div class="p"> 1En dag sade Noomi till sin sv&#228;rdotter: &#187;Mitt barn, jag vill att du skall f&#229; det tryggt och bra. 2Boas, vars tj&#228;nsteflickor du var tillsammans med, &#228;r ju v&#229;r sl&#228;kting. I kv&#228;ll &#228;r han p&#229; tr&#246;skplatsen och kastar korn. 3Du skall bada, sm&#246;rja in dig med v&#228;lluktande olja, s&#228;tta p&#229; dig dina finkl&#228;der och g&#229; ner till tr&#246;skplatsen. Men laga s&#229; att han inte ser dig f&#246;rr&#228;n han har slutat &#228;ta och dricka. 4Ge akt p&#229; var han l&#228;gger sig och g&#229; sedan fram och lyft p&#229; t&#228;cket vid fot&#228;ndan och l&#228;gg dig d&#228;r. D&#229; s&#228;ger han dig vad du skall g&#246;ra.&#171; 5Rut svarade: &#187;Jag skall g&#246;ra precis som du s&#228;ger.&#171;</div><div class="p"> 6Hon gick allts&#229; ner till tr&#246;skplatsen och gjorde till punkt och pricka som hennes sv&#228;rmor hade sagt &#229;t henne. 7N&#228;r Boas hade &#228;tit och druckit gick han glad och n&#246;jd och lade sig intill s&#228;desh&#246;gen. D&#229; sm&#246;g hon sig dit och lyfte p&#229; t&#228;cket vid fot&#228;ndan och lade sig. 8Men mitt i natten for Boas upp och trevade omkring sig och m&#228;rkte att det l&#229;g en kvinna hos honom. 9&#187;Vem &#228;r du?&#171; fr&#229;gade han. &#187;Jag &#228;r Rut, din tj&#228;narinna&#171;, svarade hon, &#187;bred ut din mantel &#246;ver mig, du &#228;r min skyldeman!&#171; 10Han sade: &#187;Herren v&#228;lsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet &#228;nnu tydligare &#228;n f&#246;rut: du s&#246;ker inte efter unga m&#228;n, varken fattiga eller rika. 11Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du s&#228;ger skall jag g&#246;ra &#8212; du &#228;r respekterad av alla h&#228;r i staden. 12Det &#228;r sant att jag &#228;r din skyldeman, men det finns en annan som &#228;r n&#228;rmare &#228;n jag. 13Stanna h&#228;r i natt. Om han i morgon tar p&#229; sig r&#228;tten och plikten som skyldeman, n&#229;v&#228;l, d&#229; m&#229; det ske, men om han inte vill, d&#229; skall jag g&#246;ra det, s&#229; sant Herren lever! Ligg kvar h&#228;r tills det blir morgon!&#171; 14S&#229; l&#229;g hon d&#228;r hos Boas &#228;nda till morgonen, men hon steg upp innan m&#228;nniskor &#228;nnu kunde k&#228;nna igen varandra; han ville inte att det skulle bli k&#228;nt att hon hade varit vid tr&#246;skplatsen. 15Boas bad henne ta sin sjal och h&#229;lla upp den. Hon gjorde som han sade, och han m&#228;tte upp sex m&#229;tt korn och lade b&#246;rdan till r&#228;tta p&#229; henne. D&#228;refter gick han in till staden.</div><div class="p"> 16N&#228;r Rut kom hem fr&#229;gade hennes sv&#228;rmor: &#187;Hur har det g&#229;tt, min dotter?&#171; D&#229; ber&#228;ttade hon allt vad mannen hade gjort f&#246;r henne 17och tillade: &#187;Dessa sex m&#229;tt korn gav han mig, f&#246;r han ville inte att jag skulle komma hem tomh&#228;nt till min sv&#228;rmor.&#171; 18D&#229; svarade Noomi: &#187;V&#228;nta nu lugnt, min flicka, tills du f&#229;r veta hur saken avl&#246;per. Den mannen kommer inte att ge sig n&#229;gon ro f&#246;rr&#228;n han har ordnat det hela, och det i dag.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkRUT">
 <div class="chapter ch4" data-usfm="RUT.4.1+RUT.4.2+RUT.4.3+RUT.4.4+RUT.4.5+RUT.4.6+RUT.4.7+RUT.4.8+RUT.4.9+RUT.4.10+RUT.4.11+RUT.4.12">
 <div class="p">1Boas hade g&#229;tt upp till stadsporten och satt sig d&#228;r. D&#229; kom skyldemannen f&#246;rbi, den som han hade talat om. &#187;Kom och s&#228;tt dig h&#228;r, min v&#228;n!&#171; sade Boas, och den andre slog sig ner. 2Sedan tog Boas dit tio av de &#228;ldste i staden och bad dem ta plats. N&#228;r de hade satt sig 3sade han till skyldemannen: &#187;Noomi, hon som har kommit tillbaka fr&#229;n Moab, vill &#246;verl&#229;ta den jord som har tillh&#246;rt v&#229;r anf&#246;rvant Elimelek. 4Jag t&#228;nkte meddela dig detta och erbjuda dig att f&#246;rv&#228;rva den i n&#228;rvaro av dem som sitter h&#228;r och av folkets &#228;ldste. Vill du l&#246;sa in jorden, s&#229; g&#246;r det, men vill du inte, s&#229; l&#229;t mig veta det. Du &#228;r f&#246;rst till inl&#246;sningsr&#228;tten, men efter dig kommer jag.&#171; D&#229; svarade den andre: &#187;Jag l&#246;ser in jorden.&#171; 5Boas fortsatte: &#187;Samtidigt som du av Noomi &#246;vertar jorden, &#246;vertar du ocks&#229; Rut, den moabitiska &#228;nkan, s&#229; att den d&#246;des namn bevaras p&#229; hans egendom.&#171; 6Han svarade: &#187;I s&#229; fall &#228;r det om&#246;jligt f&#246;r mig att l&#246;sa in jorden, eftersom det skulle bli till skada f&#246;r min egendom. H&#228;vda du r&#228;tten och plikten som skyldeman, jag kan inte g&#246;ra det.&#171;</div><div class="p"> 7Nu var det f&#246;rr i tiden s&#229; vid inl&#246;sen och &#228;gobyte i Israel att man f&#246;r att stadf&#228;sta en uppg&#246;relse tog av sig skon och gav den &#229;t sin motpart. D&#228;rmed bekr&#228;ftades ett avtal israeliter emellan. 8N&#228;r skyldemannen sade till Boas: &#187;K&#246;p du!&#171; drog han d&#228;rf&#246;r av sig skon.</div><div class="p"> 9D&#229; sade Boas till de &#228;ldste och till alla de andra: &#187;Ni &#228;r i dag vittnen till att jag av Noomi f&#246;rv&#228;rvar allt som har tillh&#246;rt Elimelek och allt som har tillh&#246;rt Kiljon och Machlon. 10D&#228;rmed f&#246;rv&#228;rvar jag &#228;ven Machlons hustru, moabitiskan Rut, som hustru, s&#229; att den d&#246;des namn bevaras p&#229; hans egendom och inte utpl&#229;nas ur hans sl&#228;kt och ur v&#229;r stad. Ni &#228;r i dag vittnen till detta.&#171; 11Och de &#228;ldste och alla andra vid porten sade: &#187;Vi &#228;r vittnen. M&#229; Herren g&#246;ra henne som kommer till ditt hem lik Rakel och Lea, dessa b&#229;da som byggt Israels hus. Visa din kraft i Efrata, sprid ditt namn i Betlehem! 12M&#229; din sl&#228;kt genom de barn som Herren skall sk&#228;nka dig med denna unga kvinna bli som Peres sl&#228;kt &#8212; den Peres som Tamar f&#246;dde &#229;t Juda.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkRUT">
 <div class="chapter ch4" data-usfm="RUT.4.13+RUT.4.14+RUT.4.15+RUT.4.16+RUT.4.17+RUT.4.18+RUT.4.19+RUT.4.20+RUT.4.21+RUT.4.22">
 <div class="p">13S&#229; tog Boas Rut till hustru. N&#228;r han l&#229;g med henne l&#228;t Herren henne bli havande, och hon f&#246;dde en son. 14D&#229; sade kvinnorna till Noomi: &#187;Lovad vare Herren, som i dag har l&#229;tit dig f&#229; en skyldeman. Han skall bli ryktbar i Israel. 15Han skall ge dig nytt livsmod och s&#246;rja f&#246;r dig p&#229; din &#229;lderdom. Det &#228;r ju din sonhustru som har f&#246;tt honom, hon som &#228;lskar dig och &#228;r mer f&#246;r dig &#228;n sju s&#246;ner.&#171; 16Noomi tog pojken i sin famn, och det blev hon som v&#229;rdade honom. 17Grannkvinnorna gav honom namn och sade: &#187;Noomi har f&#229;tt en son!&#171; De kallade honom Oved, och han blev far till Jishaj, Davids far.</div><div class="p"> 18Detta &#228;r Peres sl&#228;kttavla: Peres var far till Hesron, 19Hesron var far till Ram, Ram var far till Amminadav, 20Amminadav var far till Nachshon, Nachshon var far till Salma, 21Salma var far till Boas, Boas var far till Oved, 22Oved var far till Jishaj, och Jishaj var far till David.</div>
 </div>
 </div>
</div>

One Single Story Bible Themes Part 1Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer

Tillsammans

24/7 (SE)