Upprättade drömmarSmakprov

En vacker lördagsmorgon tittade jag på min fina 3-åriga dotter som låg och sov fridfullt. Jag hade väntat med spänning på att hon skulle vakna eftersom jag ville överraska henne med hennes favoritfrukost och sen ta henne med på en bio- och glasträff.   

Försiktigt strök jag bort håret från hennes panna och började smeka hennes nacke. "Dags att vakna lilla sömntuta," viskade jag i hennes öra.   

Plötsligt flaxade hennes armar och ben omkring när hon fick ett raseriutbrott och skrek ursinnigt "Neeeej! Jag vill inte gå upp!" Hennes lilla änglaansikte förvreds till en grimas och hennes ansikte antog färgen av en rova. 

Mitt hjärta sjönk. Förutom att jag blev överraskad av hennes utbrott var jag uppriktigt besviken över att vi inte skulle kunna ha den roliga dag jag hade drömt ihop för henne. 

Min dotter ville ligga kvar i sängen, precis där hon var. Hon hade det bra där hon drömmande låg och slumrade. Hennes vilda protest gjorde att hon gick miste om något riktigt bra. Det fanns ingen chans att jag skulle ta med henne på vår speciella träff och belöna utbrottet. Skulle hon ha betett sig annorlunda om hon visste vad jag hade planerat för henne? Skulle hon ha reagerat på ett annat sätt om hon litade på min plan, om hon litade på mig? 

Jag undrar om jag har gått miste om vad Gud har planerat för mig bara för att jag har varit för fokuserad på hur bekvämt det var där jag var. För fokuserad på vad jag ville. 

Ibland är det så att vi vill det vi vill och vi tror att det är vad vi behöver, men om vi verkligen litar på att Gud är god och att hans plan är god så kommer vi att lyssna. Vi kommer att följa -- även om det bryter av från vår plan och tar oss utanför vår bekvämlighetszon. Till och med om det innebär att det är dags att säga hej då till relationer, vanor eller smärta som har begränsat oss.   

Tillit är själva grunden till tro -- att tro på Gud är att ha tillit till hans plan, även när vi inte förstår den. Det är också grunden till Gudsdrömmen för vårt liv. I de stunder när det kändes som att livet som jag visste om det fullkomligt föll isär gav tilliten till Gud mig en fast plats att stå på. 

"Vakna älskling. Öppna dina ögon. Kom. Jag har något fantastiskt planerat för dig. För att du skall kunna uppleva det jag har planerat för dig kan du inte stanna där du är. Det är dags att gå framåt, min älskade." 

Jag tror att Gud bjuder in dig och mig till en framtid som är mer fantastisk än vi någonsin kan tänka oss. En framtid som innebär upprättelse och återuppbyggnad av allt som tagits ifrån oss. Frågan är om vi kommer att lita tillräckligt på honom för att följa honom?