Upprättade drömmarSmakprov

Det var min första Mors Dag - jag förväntade mig att dagen skulle bli full av blommor och sentimentala känslor. Istället lyssnade jag på en bekännelse som ledde till att mitt äktenskap avslutades. De följande 24 timmarna, var jag så traumatiserad och full av sorg, att jag inte kunde ta hand om min lilla flicka. Mina goda vänner var vänliga nog att ta hand om henne den natten.

När jag nästa dag kom för att hämta henne, satt jag i en hel pöl av tårar medan jag beklagade mig. "Jag var hans brud. Vi lovade varandra. Vi skulle uppfostra barn och så småningom få barnbarn. Vi skulle bryta skilsmässostatistiken för våra familjer. Vi planerade att bli gamla tillsammans.”

Hon lyssnade med medkänsla innan hon nyktert kommenterade "Harmony, det verkar som om du har målat upp en bild av hur du ville att ditt liv skulle se ut. Jag vet att det är jobbigt, men det är kanske dags att du överlämnar målarduken och låter Gud måla en ny bild”.

Hon hade rätt. Jag sörjde inte bara livet som jag hade, utan även det liv som jag hade hoppats att vi skulle ha. Det var dubbel sorg. De flesta av oss har tagit tid till att tänka ut hur vi vill att våra liv ska se ut. Vi målar upp en bild i tanken av våra äktenskap, våra barn, våra karriärer, våra vänner och ibland har vi även tänkt ut en tidslinje för alla dessa saker.

Det är bra att ha en vision, men vad händer när våra drömmar och förhoppningar går i kras när livet gör oss besvikna? Kanske dör någon man älskar, kanske går ett äktenskap i kras, eller går karriärdrömmar i stöpet? Hur ska vi förhålla oss till det? Ska vi bli arga på Gud och svara med bitterhet? Lovar vi oss själva att aldrig mera drömma igen, för att det gör så fruktansvärt ont att hoppas? Eller, är vi villiga att släppa taget och överlämna livets målarduk till Gud.

Även jag har målat upp hur mitt liv skulle kunna se ut, men jag har upptäckt att min målarduk kanske inte överensstämmer med den slutliga målarduken som Gud målar upp för mig.

Fantasi kan vara en avgud. Det blir den om vi förlitar oss på den bild som våra tankar har skapat. Oftast är det lättare att lita på något som vi kan se och kontrollera, än att lita på Gud som vi varken kan se eller kontrollera.

Äkta relationer och intimitet kan vara skrämmande. Helande kan vara skrämmande. Dessa saker kräver att vi litar på och har modet att gå med Gud längs så okända vägar att vi inte ens kan föreställa oss dem. Men Gud, vår Gud, vill att vi ska följa med på resan. Han vill göra de hårda ställena mjuka och han vill lysa upp platser där det inte finns något ljus.

Om vi låter Guds genomträngande ljus helt och hållet fylla våra hjärtan, kan han avslöja den egentliga orsaken till vår smärta, så att vi kan bli helade. Det är bara då vi med klarsyn inser vad som fått oss att fly till en fantasi. Det är först då som vi kan överlämna vårt livs målarduk till en god gud, då kan vi veta att han kan göra mycket mer, långt mer än vi kan be om, tänka oss eller föreställa oss!