Upprättade drömmarSmakprov

Besvikelse och smärta brukar kunna ge bränsle åt frestelse. De gör oss mer känsliga för våra svaga områden. Oavsett om det innebär isolering, tröstätande, att ha ytligt sex eller lite för många glas vin driver vårt behov av bedövning eller att komma undan smärtan oss att kompromissa. Vi säger till oss själva att vi förtjänar att må bättre.

När vi är sårade har vi lättare för att ge upp drömmen för något som är tillfälligt. Den tröst vi får av våra laster är som best flyktig och ytlig, i värsta fall är den ondskefullt destruktiv.

Det finns en scen i den kända operan La Boheme, där två män genomlider en brutal vinter i Paris. En av dem, en författare, hade lagt ner oräkneliga timmar på ett verk. Han var så kall att han inte kunde koncentrera sig på sitt skrivande längre.

Eftersom han inte hade några pengar att köpa kol eller ved för lade han i ren desperation hela sitt manuskript på elden. Hela högen med papper med allt han hade skrivit blev till aska på några sekunder.

Denna författare offrade sin dröm, allt han hade arbetat för, för några flyktiga sekunder av välbefinnande. Han gav upp. 

Vi ser samma mönster hos Esau i Första Moseboken. Han kommer hem utmattad och utsvulten till lukten av rykande het linsgryta. Desperat efter något att äta ger ha upp sin förstfödslorätt, alla privilegier, auktoritet och arvet som han skulle få som den förstfödde sonen, för en skål soppa. Han offrade sin framtid för den tillfälliga tillfredsställelsen av att vara mätt. 

Vet du, jag förstår. 

Jag blir frestad att äta min känslor när jag är ledsen (och jag gör det ofta!).  Efter min skilsmässa gjorde min ensamhet att jag frestades att sänka ribban och börja kompromissa med vem jag dejtade. Tack och lov så gav jag inte in för den frestelsen, men den fanns där tydligt. 

När jag förlorade mitt hem och var på gränsen till konkurs blev jag av en granne erbjuden ett jobb inom läkemedelsförsäljning som skulle ge en 6-siffrigt lön. Jag var frestad att ta jobbet, men om jag hade gjort det skulle jobbet med Treasure ha kommit i bakgrunden. Det var inte värt att ge upp det syfte Gud hade kallat mig till för den tillfälliga bekvämligheten av en bättre finansiell situation. 

Ibland kräver Gudsdrömmen uppoffringar. Det verkar som att Gud är mer intresserad av vår karaktär än vår bekvämlighet.

Vi kan låta de svåra sakerna bygga upp vår karaktär, eller bryta ner den. Vi kan offra drömmen för det som är tillfälligt, eller så kan vi hålla ut och låta uthålligheten stärka vår karaktär och ge oss mognad. 

Ge inte upp drömmen för det som är tillfälligt. Låt inte smärta eller besvikelse göra så att du förlorar din dröm för en snabb lösning eller njutning för stunden. Ge inte upp. Det är för mycket som står på spel.

Det finns frihet i andra änden av din trofasthet.  Både för dig personligen, och för de personer som kommer att bli påverkade av att du lever ut ditt syfte till fullo!