ROMARBREVET 9
9
Det sanna Israel
1Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Även mitt samvete kan i den helige Ande vittna om det, 2att jag har stor sorg och ständiga kval i mitt hjärta. 3Jag skulle önska att jag själv var under förbannelse och skild från Kristus i mina bröders ställe, mitt eget kött och blod. 4De är israeliter, de är adopterade som söner, de har härligheten, förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. 5De har patriarkerna från vilka Kristus har kommit som människa, han som är Gud över allting, lovprisad i evighet. Amen.
6Det är inte så att Guds ord har slagit fel. För inte alla som härstammar från Israel tillhör Israel. 7Inte heller är alla Abrahams ättlingar hans barn, utan: Isaks ättlingar ska bära ditt namn. 8Det betyder att Guds barn är inte de av naturlig härkomst. Men löftets barn räknas som ättlingar. 9För löftesordet var: Jag kommer tillbaka vid den här tiden, och då ska Sara ha en son. 10Inte nog med det, Rebecka blev med tvillingar under en akt med vår fader Isak. 11-12Innan barnen ännu var födda och varken gjort gott eller ont, blev det sagt till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Detta för att Guds beslut enligt utväljelsen skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 13Som det står skrivet: Jag älskade Jakob, och jag hatade Esau.
14Vad ska vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Verkligen inte. 15För han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig, och förbarma mig över den jag förbarmar mig. 16Så beror det inte på människans vilja eller ansträngning utan på Guds nåd. 17För Skriften säger till farao: Av den anledningen gav jag dig en hög ställning, att jag i dig skulle visa min makt och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18Alltså är Gud nådig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.
Guds vrede och nåd
19Du frågar kanske: ʼSå varför klandrar han oss? För vem kan stå emot hans vilja?ʼ 20Människa, vem i all sin dar är du som ifrågasätter Gud? Ska det formade säga till formaren: ʼVarför gjorde du mig sådan?ʼ 21Har inte krukmakaren rätt att göra som han vill med sin lera, att av samma klump göra ett hedrande kärl och ett annat som är vanhedrande? 22Och om Gud, som vill visa sin vrede och göra sin makt känd, med stort tålamod haft fördrag med vredens kärl som står färdiga att förstöras? 23Och detta för att uppenbara sin härlighets rikedom på nådens kärl som han i förväg berett för härligheten, 24även oss som han har kallat, inte bara från judarna utan också från hednafolken. 25Och som han säger i Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och henne som inte var älskad ska jag kalla min älskade. 26Och på den plats där det sas till dem: 'Ni är inte mitt folk,' där ska de kallas den levande Gudens söner. 27Jesaja ropar angående Israel: Om än Israels söner är talrika som havets sand ska bara återstoden bli frälst, 28för Herren ska verkställa sitt domsord på jorden snabbt och definitivt. 29Och som Jesaja förutsa: Om härskarornas Herre inte hade sparat ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, och hade liknat Gomorra.
Israel snubblade
30Vad ska vi då säga? Vi säger att hednafolken som inte strävade efter rättfärdighet erhöll rättfärdigheten, den rättfärdighet som är av tro. 31Men Israel som strävade efter en lag som ger rättfärdighet kom inte fram till en sådan lag. 32Varför? Därför att de inte sökte den av tro utan ville hålla sig till gärningar. De snubblade på stötestenen, 33som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en sten som man snavar på, och en klippa till anstöt. Men den som tror på honom ska inte bli besviken.
Currently Selected:
ROMARBREVET 9: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel