YouVersion Logo
Search Icon

LUKASEVANGELIET 9

9
Jesus sänder ut de tolv Apostlarna
1Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt och auktoritet över alla demoner och till att bota sjukdomar. 2Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota de sjuka. 3Han sa till dem: ˮTa ingenting med er på vägen, varken stav eller väska, varken bröd eller pengar, inte heller dubbla långskjortor. 4När ni kommer in i ett hus så stanna där tills ni går vidare. 5Om de inte välkomnar er, lämna den staden och skaka bort dammet från era fötter till ett vittnesbörd mot dem.ˮ 6De gav sig av och vandrade från by till by och förkunnade evangeliet och botade sjuka överallt.
Herodes förbryllad
7Tetrarken Herodes fick höra om allt som hände och visste inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade stått upp från de döda, 8andra att Elia hade uppenbarat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9Herodes sa: ˮJag lät halshugga Johannes. Vem är då han som jag hör sådant om?ˮ Och han ville gärna träffa Jesus.
Mat åt fem tusen män
10Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt vad de hade gjort. Han tog dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida. 11Men folket fick veta det och följde efter honom. Han välkomnade dem och talade till dem om Guds rike och botade dem som behövde bli friska.
12Vid dagens slut kom de tolv och sa till honom: ˮSänd iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Här är vi ju på en ödslig plats.ˮ 13Han sa: ˮNi kan ge dem att äta.ˮ De svarade: ˮVi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte ska gå och köpa mat åt alla dessa människor.ˮ 14För det var ungefär fem tusen män. Men han sa till sina lärjungar: ˮFå dem att slå sig ner i grupper på omkring femtio.ˮ 15De gjorde så, och fick alla att slå sig ner. 16Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och bad välsignelsebönen över dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut till folket. 17Alla åt och blev mätta. Och de bitar som blev över samlades ihop, tolv korgar.
Petrus bekänner Jesus vara Kristus
18Vid ett tillfälle bad Jesus ensam. Lärjungarna var hos honom och han frågade dem: ˮVem säger folket att jag är?ˮ 19De svarade: ˮJohannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.ˮ 20Han sa: ˮOch vem säger ni att jag är?ˮ Petrus svarade: ˮGuds Kristus.ˮ
Jesu första förutsägelse om sin död och uppståndelse
21Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon 22och sa: ˮMänniskosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Och han måste bli dödad och på tredje dagen uppstå.ˮ
Ta sitt kors
23Han sa till alla: ˮOm någon vill bli min efterföljare måste han försaka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24För den som vill frälsa sitt liv ska mista det. Men den som mister sitt liv för min skull ska frälsa det. 25För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? 26Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. 27Jag säger er sanningen: Några av de som står här ska inte smaka döden förrän de får se Guds rike.ˮ
Jesu härlighet uppenbaras
28Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev skinande vita. 30Plötsligt var där två män som samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång som han skulle fullborda i Jerusalem. 32Petrus och de andra sov tungt. Men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. 33När dessa skulle skiljas från honom sa Petrus till Jesus: ˮMästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.ˮ Han visste inte vad han sa. 34Medan han talade kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och när de gick in i molnet blev lärjungarna förskräckta. 35En röst hördes ur molnet: ˮDet här är min Son, den Utvalde, lyssna till honom.ˮ 36Och när rösten hade ljudit stod Jesus där ensam. Lärjungarna höll tyst och berättade inte för någon under dessa dagar vad de hade sett.
En pojke befrias från en demon
37När de dagen därefter kom ner från berget mötte honom mycket folk. 38Och en man ropade ur folkhopen: ˮLärare, jag ber dig att se till min son, den ende jag har! 39En ande tar helt över honom och plötsligt skriker han till och den sliter i honom så att munnen fradgas. Den misshandlar honom och släpper honom knappt. 40Jag bad dina lärjungar att kasta ut den, men de kunde inte.ˮ 41Jesus svarade: ˮDu perversa släkte utan tro. Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son.ˮ 42Medan pojken ännu var på väg kastade demonen honom till marken och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43Och alla häpnade över Guds väldighet.
Jesu andra förutsägelse om vad som skulle hända honom
Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde sa han till sina lärjungar: 44ˮNi ska lyssna mycket noga till de ord jag nu säger: Människosonen ska överlämnas i människors händer.ˮ 45Men de förstod inte vad han sa, och det var fördolt för dem så att de inte skulle begripa det. Och de vågade inte fråga honom om detta uttalande.
Vem är störst?
46Lärjungarna började tvista om vem som var den störste av dem. 47Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig 48och sa till dem: ˮDen som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För det är den som är minst bland er alla som är stor.ˮ
Den som inte är emot er är för er
49Johannes sa: ˮMästare, vi såg en man som kastade ut demoner i ditt namn. Vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss.ˮ 50Jesus sa till Johannes: ˮHindra honom inte, för den som inte är emot er är för er.ˮ
En samarisk by avvisar Jesus
51När tiden var inne då han skulle tas upp till himlen vände han sitt ansikte mot Jerusalem för att gå dit. 52Han sände budbärare framför sig och de gav sig iväg och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53Men folket ville inte välkomna honom eftersom han var inställd på att gå till Jerusalem. 54Hans lärjungar Jakob och Johannes såg det och sa: ˮHerre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som utplånar dem?ˮ 55Men han vände sig om och tillrättavisade dem. 56Och de gick vidare till en annan by.
Att följa Jesus
57Medan de vandrade på vägen sa någon till honom: ˮJag vill följa dig vart du än går.ˮ 58Jesus sa till honom: ˮRävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.ˮ 59Till en annan sa han: ˮFölj mig.ˮ Men han svarade: ˮHerre, låt mig först gå och begrava min far.ˮ 60Jesus sa: ˮLåt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna överallt Guds rike.ˮ 61En annan sa: ˮHerre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av min familj.ˮ 62Men Jesus sa till honom: ˮIngen som har satt handen till plogen och ser sig tillbaka passar för Guds rike.ˮ

Currently Selected:

LUKASEVANGELIET 9: SB

Highlight

Share

Copy

None

Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in

YouVersion uses cookies to personalize your experience. By using our website, you accept our use of cookies as described in our Privacy Policy