JEREMIA 51
51
1Så säger Herren:
Lyssna! Jag uppväcker
en ödeläggande ande mot Babel
och mot dem som bor i Leb-Kamaj.
2Jag ska sända främlingar att rensa Babel.
De ska tömma landet när de från alla sidor
angriper henne på ofärdens dag.
3Låt inte bågskytten spänna sin båge,
låt honom inte brösta sig i sitt pansar.
Skona inte hennes unga män,
avskilj hela hären åt förintelse!
4De slagna ska falla i kaldeernas land,
genomborrade på deras gator.
5För Israel och Juda
har inte övergetts av sin Gud,
härskarornas Herre,
fastän deras land är skuldfylld
mot Israels Helige.
6Fly från Babel!
Varje man ska rädda sitt liv!
Gå inte under genom hennes skuld.
För detta är hämndens tid för Herren
då han vedergäller Babel vad hon förtjänar!
7Babel var i Herrens hand
en guldbägare som berusade hela jorden.
Folken drack av vinet och blev som galna.
8Plötsligt föll Babel och krossades.
Sörj över henne!
Hämta balsam för hennes plåga,
kanske kan hon botas.
9”Vi försökte bota Babel, men förgäves.
Vi lämnar henne
och går var och en till sitt land!
För hennes dom
räcker upp till himlen
och når till skyarna.
10Herren har låtit vår rättfärdighet framträda.
Kom, låt oss berätta i Sion
vad Jahve vår Gud har utfört.”
11Vässa pilarna, fyll era koger!
Herren har väckt anden
hos de mediska kungarna.
Hans plan är att ödelägga Babel.
Det är Herrens hämnd,
hämnden för hans tempel.
12Lyft baneret mot Babels murar!
Skärp bevakningen,
ställ ut vakter, förbered bakhåll!
För Herren har planlagt
och utfört vad han sagt
mot de som bor i Babel.
13Du som bor vid stora vatten
och är så rik på skatter,
ditt slut har kommit,
livets tråd ska skäras av.
14Härskarornas Herre
har svurit vid sig själv:
”Jag ska fylla dig med människor,
talrika som gräshoppor.
De ska höja segerrop mot dig.”
15Herren skapade jorden med sin kraft,
grundlade världen med sin visdom,
spände ut rymden med sitt förstånd.
16När han dundrar brusar himlens vatten.
Han får regnskyar att stiga
från jordens ände.
Han förser regnet med blixtar.
Han för ut vinden från sitt förrådsrum.
17Alla människor är enfaldiga dårar.
Varje guldsmed ska skämmas över sina avgudar.
För hans gjutna gudabild är bländverk utan ande.
18De är tomhet, verk att skratta åt.
De ska förstöras när straffet kommer.
19Jakobs Gud är inte som de,
för han skapade allt och sin egen stam.
Jahve är hans namn,
han som är över härskarorna.
20Du är min hammare, mitt krigsvapen.
Med dig krossar jag folkslag
och ödelägger riken,
21med dig krossar jag
häst och ryttare, vagn och kusk,
22med dig krossar jag
man och kvinna, gammal och ung,
pojke och jungfru,
23med dig krossar jag
herde och hjord,
bonde och oxspann,
ståthållare och styresmän.
24Jag ska inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt ont som de gjort i Sion, säger Herren.
25Lyssna! Jag är emot dig,
du fördärvets berg, säger Herren,
som fördärvar hela jorden.
Jag sträcker ut min hand mot dig
och störtar dig ner från klipporna
och gör dig till ett utbränt berg.
26Ingen ska ta ifrån dig
varken hörnsten eller grundsten,
för du ska bli ödemark för alltid,
säger Herren.
27Res ett baner på jorden,
stöt i horn bland folken!
Avskilj folk till krig mot Babel!
Kalla riken mot henne
- Ararat, Minni och Ashkenas.
Utse en härförare mot henne.
Ryck fram med hästar
likt en tät svärm av gräshoppor.
28Avskilj folk till krig mot Babel,
Mediens kungar, ståthållare, alla stormän
och varje land de härskar över.
29Jorden skälver och bävar,
för Herrens planer mot Babel står fast:
att göra Babel öde och obeboeligt.
30Babels hjältar har slutat kriga,
de sitter i sina fästningar.
Deras styrka har runnit av dem,
de har blivit som kvinnor.
Husen har satts i brand,
bommarna är sönderbrutna.
31Löpare och budbärare
springer om vartannat
för att meddela Babels kung
att hela hans stad har intagits,
32att vadställena har erövrats,
att dammarna är nedbrända
och krigarna panikslagna.
33För så säger härskarornas Herre,
Israels Gud:
Dottern Babel är som en tröskplats
som trampats till.
Strax är skördetiden inne.
34Babels kung Nebukadressar
slukade mig och gjorde slut på mig.
Han gjorde mig till ett tomt kärl.
Som ett monster svalde han mig
och fyllde sin buk med mina läckerheter.
Han sköljde bort mig.
35”Låt våldet min kropp utsatts för
komma över Babel”,
säger hon som bor i Sion.
”Låt mitt blod komma över
dem som bor i Kaldeen”,
säger Jerusalem.
36Därför säger Herren:
Lyssna! Jag tar mig an din sak
och utkräver din hämnd.
Jag torrlägger Babels hav
och torkar ut hennes brunn.
37Babel ska bli en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
till bestörtning och förakt.
Ingen ska bo där.
38Alla ryter de nu som lejon,
morrar som lejonungar.
39Mitt i deras upphetsning
ordnar jag ett gästabud för dem.
Jag gör dem berusade och exalterade.
Sedan faller de i en evig sömn
utan att vakna, säger Herren.
40Jag för dem till slakt som lamm,
som baggar och bockar.
41Sheshak blev intaget,
hela jordens stolthet erövrades!
Babel har väckt bestörtning bland folken!
42Havet steg upp över Babel,
de brusande vågorna täckte henne.
43Hennes städer förvandlades
till ödemark och torr öken,
till ett land där ingen man bor,
där ingen människoson går fram.
44Jag straffar Bel i Babel.
Det han slukat tar jag ut ur hans gap.
Folken ska inte mer strömma till honom.
Även Babels murar faller.
45Mitt folk, dra ut från henne!
Ni alla, fräls era liv
från Herrens brinnande vrede.
46Bli inte modlösa och rädda
för rykten i landet.
Ett rykte kommer ena året
och ett annat nästa år:
”Det är våld i landet!”
”Härskare mot härskare!”
47För lyssna! Dagar kommer
då jag ska straffa Babels avgudar.
Hela hennes land ska vanäras
och alla ska där slås ner.
48Då ska himmel och jord
och allt i dem jubla över Babel.
För ödeläggarna från norr
kommer över henne, säger Herren.
49På grund av Israels dräpta
måste Babel falla,
ja, det var på grund av Babel
som dräpta låg över hela jorden.
50Ni som undkommit svärdet,
ge er av, stanna inte!
Minns Herren i fjärran land
och ha Jerusalem i era hjärtan!
51Vi är vanärade, för vi hånades.
Vi skäms, för främlingar har trängt in
till de heliga platserna i Herrens tempel.
52Lyssna! Därför ska dagar komma,
säger Herren,
då jag ska straffa Babels avgudar.
Och i hela hennes land ska sårade stöna.
53Om Babel än steg upp till himlen
och gjorde sin fästning hög och stark,
skulle ändå ödeläggare
från mig nå henne, säger Herren.
54Det hörs skrik från Babel.
Stor förödelse i kaldeernas land.
55För Herren ödelägger Babel.
Han tystar hennes skrikande.
Deras vågor brusar som stora vatten,
deras dån genljuder.
56För ödeläggaren angriper Babel
och hennes hjältar tillfångatas.
Deras bågar bryts sönder.
För Jahve är en hämndens Gud,
han ska sannerligen vedergälla.
57Jag ska berusa Babels stormän och visa män,
hennes ståthållare, styresmän och hjältar.
Sedan faller de i en evig sömn
utan att vakna, säger Kungen.
Jahve är hans namn,
han som är över härskarorna.
58Så säger härskarornas Herre:
Babels breda murar
ska jämnas med marken.
De höga portarna ska brännas.
Folken sliter för tomhet,
de arbetar sig trötta
för det som blir lågornas rov.
59Detta är budskapet som profeten Jeremia gav till Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med judakungen Sidkia i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare.
60Jeremia skrev ner i en bokulle all den ofärd som skulle drabba Babel, alla nedtecknade ord om Babel. 61Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp alla dessa ord. 62Du ska säga: Herre, du har sagt om denna plats att du ska göra slut på den så att den blir obeboelig för människa och djur, ja, den ska bli en evig ödemark. 63När du läst upp allt i bokrullen ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat. 64Säg sedan: Så ska Babel sjunka och aldrig mer resa sig på grund av den ofärd som jag sänder över henne. De ska utmattas.”
Här slutar Jeremias ord.
Currently Selected:
JEREMIA 51: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel