HEBREERBREVET 9
9
Den jordiska tälthelgedomen
1Nu hade även det första förbundet sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2För en tälthelgedom gjordes. I dess främre rum som kallades ʼdet heligaʼ stod ljusstaken och bordet och de heliga bröden. 3Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades ʼdet allra heligaste.ʼ 4Där fanns ett rökelsealtare av guld, och förbundsarken överdragen med guld på alla sidor. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat, och förbundets tavlor. 5Ovanpå arken stod härlighetens keruber som skuggade försoningslocket. Men detta ska vi inte gå närmare in på nu.
6Så blev det hela ordnat. I det främre rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. 7Men i det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, aldrig utan blod, som han offrar för sina och för folkets oavsiktliga synder. 8Därmed visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte har öppnats, så länge den första tälthelgedomen består. 9Detta illustrerar den tid som nu är. Gåvor och offer frambärs som inte kan fullkomna samvetet hos dem som förrättar tjänst. 10Det är yttre föreskrifter som mat och dryck och olika reningar, som skulle gälla fram till tiden för en ny ordning.
Den himmelska tälthelgedomen
11Men Kristus har trätt fram som överstepräst för det goda som har kommit. Han gick genom den större och fullkomligare tälthelgedom som inte är gjord av människohand och som inte tillhör den här skapelsen. 12Han gick en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och säkrade en evig återlösning. 13För om blodet av bockar och tjurar, och askan från en kviga som stänks på de orena, helgar till yttre renhet, 14hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus - som genom den evige Ande frambar sig själv som ett felfritt offer åt Gud - rena våra samveten från döda gärningar så att vi tjänar den levande Guden.
15Därför är Kristus ett nytt förbunds medlare, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, eftersom en död har inträffat som befriat dem från överträdelserna under det första förbundet. 16För där ett testamente finns måste det styrkas att den som upprättat det är död. 17Ett testamente blir giltigt först efter döden och har ingen verkan så länge testatorn lever. 18Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod. 19För när Mose hade läst alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, röd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket 20och sa: Detta är förbundsblodet som Gud har föreskrivit er. 21Likaså stänkte Mose blod på tälthelgedomen och alla gudstjänstföremålen. 22Och enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts finns ingen förlåtelse.
23Alltså måste avbilderna av det som är i himlen renas med sådana medel. Men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än dessa. 24För Kristus gick inte in i en handgjord helgedom som bara är en kopia av den verkliga. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 25Han gick heller inte in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26Då hade han ofta behövt lida, alltifrån världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidsåldrarnas slut för att avlägsna synden genom offret av sig själv. 27Och liksom det är bestämt att människan en gång ska dö och därefter dömas, 28så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska en andra gång uppenbara sig, inte för syndens skull utan för att frälsa dem som väntar på honom.
Currently Selected:
HEBREERBREVET 9: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel