APOSTLAGÄRNINGARNA 7
7
Stefanos tal
1Översteprästen frågade: ˮÄr det så?ˮ 2Stefanos svarade: ˮNi män, bröder och fäder, lyssna.
Abraham
Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Harran. 3Gud sa till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag ska visa dig. 4Då lämnade Abraham Kaldeen och bosatte sig i Harran. Och då hans far hade dött förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor. 5Gud gav honom ingen mark där, inte ens en fotsbredd. Men han lovade ge Abraham och hans ättlingar landet som egendom trots att han var barnlös. 6Detta är vad Gud sa: Hans ättlingar ska bo som främlingar i ett land som tillhör andra. Och där ska de förslava och plåga dem i fyrahundra år. 7Men jag ska straffa det folk vars slavar de blir, sa Gud. Och därefter ska de dra ut och tjäna mig på denna plats. 8Och Gud gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv patriarkerna.
Josef
9Och patriarkerna blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10och räddade honom från all nöd. Han gav Josef visdom och lät honom bli omtyckt av farao, Egyptens kung, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus. 11Men svält och stor nöd kom över hela Egypten och Kanaan, och våra fäder kunde inte skaffa sig mat. 12När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten sände han våra fäder dit en första gång. 13Andra gången gav Josef sig till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. 14Josef sände då bud och inbjöd sin far Jakob och hela sin släkt på sjuttiofem personer. 15Och Jakob for ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. 16De fördes till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en summa pengar av Hamors söner i Shekem.
17Men allt eftersom tiden närmade sig då Guds löfte till Abraham skulle uppfyllas, ökade folkets antal kraftigt i Egypten. 18Men då framträdde en annan kung över Egypten, en som inte visste något om Josef. 19Han behandlade vårt folk med list och plågade våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda så att de skulle dö.
Mose
20Vid den tiden föddes Mose, som var gudomligt vacker. Han togs om hand under tre månader i sin fars hus. 21Och då han sattes ut togs han upp av faraos dotter som fostrade honom som sin egen son. 22Mose blev undervisad i all egyptisk visdom, och var mäktig i ord och handling. 23När han hade fyllt fyrtio år fick han en ingivelse att han skulle besöka sina bröder, Israels söner. 24Han fick då se hur en av dem blev illa behandlad. Han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. 25Mose trodde att bröderna skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men de förstod inte. 26Nästa dag dök han upp inför några som slogs och försökte försona dem. Han sa: ʼNi män är ju bröder, varför gör ni varandra illa?ʼ 27Men den som hade behandlat sin landsman illa stötte bort Mose och sa: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28Tänker du kanske döda mig så som du dödade egyptiern i går? 29Då Mose hörde det flydde han. Och han levde sedan som främling i Midjan där han blev far till två söner.
30När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. 31Då Mose såg det förundrade han sig över synen. Och när han gick närmare för att titta ljöd Herrens röst: 32Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Mose blev skräckslagen och vågade inte se ditåt. 33Men Herren sa: Ta av dina sandaler, för platsen där du står är helig mark. 34Jag har noga betraktat mitt folks kval i Egypten och hört deras suckar. Jag har kommit ner för att befria dem. Kom nu, jag sänder dig till Egypten.
35Denne Mose som de avvisade med orden: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som visade sig för honom i törnbusken. 36Denne man ledde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37Det var denne Mose som sa till Israels söner: Gud ska resa upp åt er en profet lik mig ur era bröders krets. 38Det var Mose som där i församlingen i öknen var med både ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder. Han tog emot levande ord för att ge till oss.
39Våra fäder ville inte lyda honom utan avvisade honom och återvände i sina hjärtan till Egypten. 40De sa till Aron: Gör gudar åt oss som kan gå framför oss. För vi begriper inte vad som hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten. 41Och de dagarna gjorde de en kalv och bar fram offer till avguden och firade i glädje över sina händers verk. 42Då vände sig Gud ifrån dem och överlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok: Ni av Israels folk, bar ni fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen? 43Ni bar med er Moloks tält och er gud Romfas stjärna, de bilder ni gjorde för att tillbe . Men jag ska fördriva er bortom Babylon .
44Våra fäder hade vittnesbördets tälthelgedom i öknen. Det var inrättat så som han som talade med Mose hade befallt, efter den förebild Mose fick se. 45Denna tälthelgedom övertog våra fäder. De förde hit det under Josua när de tog landet i besittning efter de folk som Gud fördrev inför våra fäder. Så var det intill Davids tid. 46David fann nåd inför Gud och bad om att finna en boning åt Jakobs folk. 47Men det blev Salomo som byggde ett hus åt Gud. 48Fast nu bor inte den Högste i något som är byggt av människohand. Som profeten säger: 49Himlen är min tron, jorden är min fotpall. Vad för slags hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller var skulle min viloplats vara? 50Har inte min hand gjort allt detta?
51Ni är trotsiga och oomskurna till hjärta och öron! Ni står alltid emot den helige Ande, ni som era fäder. 52Finns det någon profet era fäder inte har förföljt? Och de dödade dem som förutsa att den Rättfärdige skulle komma, honom som ni nu har förrått och mördat. 53Ni fick lagen genom änglars ledning men har inte hållit den.ˮ
Stefanos stenas
54Dessa ord blev som knivhugg i hjärtat på dem och de rasade mot Stefanos. 55Men fylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. 56Och han sa: ˮTitta! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.ˮ 57Då skrek de och höll för öronen och rusade alla samtidigt emot honom. 58De släpade honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man vid namn Saul. 59De stenade Stefanos medan han anropade och bad: ˮHerre Jesus, ta emot min ande.ˮ 60Han föll på knä och ropade högt: ˮHerre, ställ dem inte till svars för denna synd!ˮ Med de orden insomnade han.
Currently Selected:
APOSTLAGÄRNINGARNA 7: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel