APOSTLAGÄRNINGARNA 23
23
1Paulus fäste blicken på Sanhedrin och sa: ˮNi män, bröder, jag har levt inför Gud med helt gott samvete intill denna dag.ˮ 2Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus på munnen. 3Då sa Paulus till honom: ˮGud ska slå dig, du vitkalkade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen och så befaller du mot lagen att de ska slå mig.ˮ 4Men de som stod bredvid sa: ˮFörolämpar du Guds överstepräst!ˮ 5Paulus svarade: ˮBröder, jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju skrivet: Tala inte ont om en ledare för ditt folk.ˮ
6Då Paulus visste att en grupp bestod av saddukeer och en annan av fariseer, så ropade han i Sanhedrin: ˮNi män, bröder, jag är farisé och son till fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse jag står inför rätta!ˮ 7När han sa så utbröt en dispyt mellan fariseerna och saddukeerna, och samlingen delade sig i två läger. 8Saddukeerna förnekar nämligen att det finns någon uppståndelse eller någon ängel eller ande, medan fariseerna bekänner sig till allt detta. 9Det blev ett väldigt oväsende. Och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och hävdade med eftertryck: ˮVi kan inte se att den här mannen har gjort något ont. Tänk om en ande har talat till honom, eller en ängel!ˮ 10Dispyten blev så häftig att kommendanten var rädd att de skulle slita Paulus i stycken. Så han gav order om att vaktstyrkan skulle gå ner och med våld ta honom ifrån dem och föra honom till kasernen. 11Men följande natt stod Herren vid hans sida och sa: ˮMisströsta inte, för så som du vittnat för min sak i Jerusalem måste du även vittna i Rom.”
Judarnas sammansvärjning mot Paulus
12Nästa morgon formerade sig judarna och band sig vid en förbannelse att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus. 13Det var mer än fyrtio som hade sammansvurit sig. 14Dessa gick till översteprästerna och de äldste och sa: ˮVi har bundit oss vid en förbannelse att inget smaka förrän vi dödat Paulus. 15Därför ska nu ni och Sanhedrin begära av kommendanten att han sänder ner honom till er. Gör det under förevändning att ni ingående avser undersöka hans sak. Vi ska stå beredda att döda honom innan han kommer fram.ˮ
16Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet och kom till kasernen och gick in och berättade det för Paulus. 17Paulus kallade till sig en av officerarna och sa: ˮTa den här unge mannen till kommendanten, för han har något att meddela honom.ˮ 18Så han förde honom till kommendanten och sa: ˮFången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har något att säga dig.ˮ 19Kommendanten tog honom vid handen och gick avsides och frågade: ˮVad har du att meddela mig?ˮ 20Han svarade: ˮJudarna har kommit överens om att be dig sända ner Paulus till Sanhedrin i morgon under förevändning att utreda hans sak närmare. 21Men gå inte med på det, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har bundit sig vid en förbannelse att varken äta eller dricka förrän de dödat honom. Nu står de beredda och väntar bara på att du ska godkänna det hela.ˮ 22Kommendanten lät den unge mannen gå efter uppmaning att inte berätta för någon om den information han hade fått.
Paulus sänds till ståthållaren Felix
23Han kallade till sig två av sina officerare och sa: ˮHåll tvåhundra soldater redo att i kväll vid niotiden gå till Caesarea med sjuttio ryttare och tvåhundra lätt beväpnade män. 24Förse också Paulus med ett riddjur att sitta på och för honom helt oskadd till ståthållaren Felix.ˮ 25Han skrev ett brev med följande lydelse:
26ˮClaudius Lysias hälsar den högt ärade ståthållaren Felix. 27Den här mannen blev gripen av judarna. Och de var nära att döda honom när jag med min trupp räddade honom eftersom jag fått veta att han var romersk medborgare. 28Då jag ville veta varför de anklagade honom förde jag ner honom till deras Sanhedrin. 29Jag fann att anklagelserna mot honom gällde frågor kring deras lag. Däremot ingen beskyllning för något som förtjänade dödsstraff eller fängelse. 30Men då jag har blivit underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sänder jag honom omedelbart till dig. Jag har även ålagt hans anklagare att föra deras talan mot honom inför dig.ˮ
31Soldaterna tog då enligt sina order med sig Paulus och förde honom under natten till Antipatris. 32Nästa dag återvände de till kasernen och lät ryttarna fara vidare med honom. 33När dessa kom till Caesarea överräckte de brevet till ståthållaren och förde fram Paulus inför honom. 34Felix läste brevet och frågade från vilken provins han var. Och då han fick veta att han var från Kilikien 35sa han: ˮJag ska pröva din sak när även dina anklagare har kommit.ˮ Och han gav order att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.
Currently Selected:
APOSTLAGÄRNINGARNA 23: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel