APOSTLAGÄRNINGARNA 10
10
Petrus och Cornelius
1I Caesarea bodde en man vid namn Cornelius, officer vid den Italiska bataljonen. 2Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus. Han gav rikligt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. 3En dag vid femtontiden såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sa: ˮCornelius.ˮ 4Han stirrade förskräckt på ängeln och sa: ˮVad är det, herre?ˮ Han svarade: ˮDina böner och dina gåvor har stigit upp inför Gud som ett minnesoffer. 5Sänd nu några män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. 6Han bor som gäst hos läderarbetaren Simon som har ett hus vid havet.ˮ 7När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat bland dem som stod i hans tjänst. 8Han förklarade allting för dem och sände dem till Joppe.
9Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid tolvtiden på dagen. 10Och han blev hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning kom han i ett annat tillstånd. 11Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk komma ner. I dess fyra hörn sänktes den ner till jorden. 12Däri fanns alla slag av fyrfotadjur och kräldjur på jorden och himlens fåglar. 13Och han hörde en röst: ˮRes dig Petrus, slakta och ät.ˮ 14Petrus svarade: ˮAbsolut inte, Herre. Jag har ju aldrig ätit något oheligt eller orent.ˮ 15Då hörde han för andra gången en röst: ˮDet som Gud renat ska inte du hålla för orent.ˮ 16Detta hände tre gånger och sedan togs det hela genast upp till himlen.
17Medan Petrus ännu var undrande över synens betydelse stod plötsligt Cornelius utsända män vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus. 18Nu ropade de och undrade om den Simon som kallades Petrus fanns där som gäst. 19Petrus grunnade ännu över synen när Anden sa till honom: ˮLyssna, tre män söker dig. 20Res dig och gå ner och följ med dem utan att tveka, för jag har sänt dem.ˮ 21Petrus gick ner till männen och sa: ˮDet är mig ni söker. Varför har ni kommit hit?ˮ 22De sa: ˮOfficeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och är högt ansedd av hela det judiska folket. Av en helig ängel blev han anvisad att kalla på dig till sitt hus och höra vad du har att säga.ˮ 23Så Petrus bjöd in dem och de blev hans gäster.
Nästa dag bröt han upp och gav sig iväg i sällskap med dem. Några av bröderna från Joppe följde med honom. 24Följande dag kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. 25När Petrus var på väg in mötte honom Cornelius som föll ner för hans fötter i vördnad. 26Men Petrus reste honom upp och sa: ˮStäll dig upp. Även jag är en människa.ˮ 27Och under samtal med Cornelius gick han in och fann många samlade. 28Han sa till dem: ˮNi vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka någon från ett annat folk. Men Gud har visat mig att jag inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. 29Därför kom jag också utan att tveka när ni sände bud efter mig. Nu undrar jag varför ni bett mig komma hit?ˮ 30Cornelius svarade: ˮFör fyra dagar sedan vid den här tiden, femtontiden, var jag i bön här hemma. Plötsligt stod en man i skinande kläder framför mig 31och sa: ʼCornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. 32Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i läderarbetaren Simons hus vid havet.ʼ 33Jag sände då genast bud efter dig och du gjorde väl i att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har ålagt dig att säga.ˮ
Petrus tal i Cornelius hus
34Då började Petrus tala: ˮNu förstår jag hur sant det är att Gud inte gör skillnad på människor, 35utan välkomnar från varje folk var och en som fruktar honom och gör det som är rätt. 36Gud sände ordet till Israels söner då han förkunnade evangeliet om fred genom Jesus Kristus, som är allas Herre. 37Ni känner till vad som hände, angående budskapet som gick ut över hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade - 38detta med Jesus från Nasaret, hur Gud smorde honom med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. 39Vi är vittnen till allt han gjorde både i judarnas landsbygd och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. 40Och Gud reste honom upp på tredje dagen och lät honom visa sig, 41inte för allt folket utan för oss som Gud i förväg hade utvalt som vittnen, vi som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 42Och han befallde oss att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. 43Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.ˮ
Hedningarna tar emot den helige Ande
44Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som lyssnade till ordet. 45Och de troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten även över hedningarna. 46För de hörde dem tala i tungor och upphöja Gud. 47Petrus tog till orda: ˮKan någon hindra att dessa blir döpta med vatten när de har tagit emot den helige Ande liksom vi?ˮ 48Och han påbjöd att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Därefter bad de honom stanna några dagar.
Currently Selected:
APOSTLAGÄRNINGARNA 10: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel