FÖRSTA SAMUELSBOKEN 2
2
Hannas bön
1Hanna bad:
”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren.
Jag blir allt starkare i Herren.
Jag ger svar på tal till mina fiender,
för jag gläder mig i din frälsning.
2Ingen är helig som Herren.
Du är den ende.
Ingen klippa är som vår Gud.
3Tala inte så högmodigt hela tiden,
sluta med ert arroganta prat!
För Jahve är en Gud som vet,
och han väger varje gärning.
4De mäktigas bågar är brutna,
men de svaga rustar sig med kraft.
5De mätta tvingas arbeta för bröd,
men de hungriga slipper hungra mer.
Den barnlösa kvinnan föder sju,
men hon med många söner tynar bort.
6Herren dödar och ger liv,
för ner till dödsriket och för upp igen.
7Herren gör fattig och han gör rik,
han förödmjukar och han upphöjer.
8Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den utsatte ur dyn.
Han sätter dem bland furstar
och låter dem ärva härlighetens tron.
För jordens grundpelare är Herrens,
på dem lade han världen.
9Han vakar över sina heligas steg,
men de onda tystas i mörkret.
För av egen kraft är ingen stark.
10Herren krossar sina fiender
och dundrar mot dem i himlen.
Herren dömer jordens ändar
och ger makt åt sin kung.
Han ger sin smorde stor kraft.”
11Elkana gick hem igen till Rama. Och pojken Samuel tjänade inför Herren under prästen Eli.
Guds dom över Eli och hans hus
12Men Elis söner var usla män som inte kände Herren. 13Så här betedde sig prästerna mot folket: När en man offrade ett slaktoffer och köttet kokades, kom prästens tjänare med en treuddig gaffel. 14Den stack han ner i kitteln, pannan, krukan eller grytan. Allt som gaffeln fick upp tog prästen. Så betedde de sig mot alla israeliter som kom till Shilo. 15Till och med innan fettet var bränt kom prästens tjänare och sa till den som offrade: ”Ge hit kött att steka åt prästen! För han vill inte ha kokt kött av dig utan rått.” 16Om mannen då svarade: ”De måste först bränna fettet, sedan kan du ta vad du vill”, så svarade han: ”Nej, ge mig det genast, annars tar jag det med våld!” 17De unga männens synd var mycket stor inför Herren, eftersom de föraktade Herrens offer.
18Samuel gjorde tjänst inför Herrens ansikte. Pojken var klädd i linne-efod. 19Hans mor gjorde varje år en liten kåpa åt honom. Den hade hon med sig när hon och hennes man kom upp för att offra det årliga slaktoffret. 20Eli välsignade Elkana och hans hustru: ”Må Herren ge dig barn med denna kvinna, istället för den som hon invigde åt Herren.” Sedan återvände de hem.
21Herren såg till Hanna och hon blev med barn. Hon fick tre söner och två döttrar. Och pojken Samuel växte upp inför Herren.
22Eli var nu mycket gammal. Han fick höra om allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med kvinnorna som tjänstgjorde vid ingången till mötestältet. 23Då sa han till dem: ”Varför gör ni så? Jag hör från allt folket här om hur ont ni beter er. 24Nej, mina söner, det är inget gott rykte jag hör cirkulera bland Herrens folk! 25Om en man syndar mot en annan kan Gud medla för honom. Men om en man syndar mot Herren, vem kan då medla för honom?” Men de vägrade lyssna till sin far, för det var Herrens vilja att döda dem.
26Men pojken Samuel växte upp och var till glädje för både Herren och människor.
27En gudsman kom till Eli och sa till honom: ”Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din fars släkt när de var i Egypten och faraos hus? 28Ur Israels alla stammar utvalde jag honom till präst åt mig, till att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte. Och jag gav åt din fars hus Israels söners alla eldoffer. 29Varför föraktar ni då mina slaktoffer och matoffer som jag påbjudit i min boning? Du ärar dina söner mer än mig genom att göda er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel.
30Därför säger Jahve, Israels Gud: Ja, jag sa att ditt hus och din fars hus skulle få vandra inför mig för alltid. Men nu säger Herren: Inte längre! För jag ska ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig ska vara under förbannelse. 31Lyssna, dagar ska komma då jag hugger av kraften hos både dig och din fars hus, så att ingen ålderman mer ska finnas i ditt hus. 32Du ska få se betryck i min boning. Trots allt gott jag gör i Israel ska ingen ålderman någonsin finnas i ditt hus. 33Men jag ska inte avlägsna varje man av din släkt från mitt altare, så att dina ögon slocknar och din själ bedrövas. Men alla som växer upp i ditt hus ska dö i sina bästa år. 34Det som drabbar dina båda söner Hofni och Pinehas ska bli tecknet för dig: De ska båda dö på samma dag.
35Men jag ska resa upp åt mig en trogen präst som ska verka efter mitt hjärta och min själ. Jag ska bygga åt honom ett bestående hus, och han ska ständigt vandra inför min smorde. 36Och alla som är kvar av ditt hus ska komma och bönfalla inför honom om lite pengar eller en brödkaka och säga: Låt mig få någon prästsyssla så att jag får en bit bröd att äta.”
Currently Selected:
FÖRSTA SAMUELSBOKEN 2: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel