FÖRSTA KUNGABOKEN 22
22
Fyrahundra falska profeter, och profeten Mika
1Tre år passerade utan krig mellan Aram och Israel. 2Under det tredje året reste Joshafat, Judas kung, ner till Israels kung.
3Och Israels kung sa till sina tjänare: ”Ni vet väl att Ramot i Gilead tillhör oss? Ändå gör vi ingenting för att återta staden från Arams kung!” 4Han frågade Joshafat: ”Vill du gå med mig ut i krig mot Ramot i Gilead?” Joshafat svarade Israels kung: ”Jag är som du, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar!” 5Men Joshafat bad Israels kung att först fråga efter Herrens ord. 6Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra man, och frågade dem: ”Ska jag gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” De svarade: ”Marschera upp! Herren ska ge staden i kungens hand.” 7Men Joshafat sa: ”Finns här ingen Jahves profet längre som vi kan fråga?” 8Israels kung svarade: ”Här finns fortfarande en man genom vilken vi kan fråga Jahve. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig gott om mig utan bara ofärd. Det är Mika, Jimlas son.” Joshafat sa: ”Kungen ska inte säga så.” 9Så Israels kung kallade till sig en hovman och sa åt honom att genast hämta Mika, Jimlas son.
10Israels kung och Judas kung Joshafat satt nu klädda i sina skrudar på var sin tron. De befann sig på tröskplatsen vid Samarias stadsport medan alla profeterna profeterade inför dem. 11Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig järnhorn och sa: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna tills de är tillintetgjorda!” 12Likadant profeterade alla profeter: ”Marschera upp mot Ramot i Gilead, det ska gå dig väl! Herren ska ge staden i kungens hand.”
13Budbäraren som gått för att hämta Mika sa till honom: ”Lyssna! Profeterna lovar samstämmigt välgång åt kungen. Snälla, upprepa nu deras ord och lova också du välgång.” 14Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, jag tänker säga det som Herren talar till mig.” 15När han kom till kungen, frågade kungen honom: ”Mika, ska vi gå ut i krig mot Ramot i Gilead, eller låta bli?” Han svarade honom: ”Marschera dit upp, så ska det gå dig väl. Herren ska ge staden i kungens hand.” 16Kungen sa: ”Hur ofta måste jag ta ed av dig att inte tala annat än sanning till mig i Jahves namn?” 17Då sa Mika: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: De har ingen herre. Låt var och en återvända hem i fred.” 18Då sa Israels kung till Joshafat: ”Vad var det jag sa! Han profeterar aldrig gott om mig utan bara ofärd!” 19Mika sa: ”Så lyssna då till Herrens ord! Jag såg Herren sitta på sin tron. Och himlens hela härskara stod till höger och vänster om honom. 20Herren sa: Vem vill förleda Ahab att marschera upp mot Ramot i Gilead och där stupa? Det gavs flera förslag. 21Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sa: ’Jag ska förleda honom.’ Herren frågade: ’Hur?’ 22Han svarade: ’Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i munnen på alla hans profeter.’ Herren sa: ’Du ska förleda honom, och du ska lyckas. Gå, och gör så!’ 23Se nu! Herren har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa dina profeter. Och Herren har kungjort ofärd över dig.”
24Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika en örfil och sa: ”Skulle Herrens Ande vikit bort från mig för att tala till dig?” 25Mika svarade: ”Du ska bli varse det den dag du måste irra från rum till rum för att gömma dig.” 26Israels kung sa: ”Ta Mika och för honom åter till stadskommendanten Amon och till kungasonen Joash, 27och låt meddela följande från kungen: Sätt denne man i fängelse på bara lite vatten och bröd tills jag återvänder välbehållen.” 28Mika sa: ”Om du återvänder välbehållen har Herren inte talat genom mig.” Och han lade till: ”Lyssna, alla ni folk!”
Ahabs död
29Israels kung och Judas kung Joshafat marscherade upp mot Ramot i Gilead. 30Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men bär du dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung och drog ut i striden. 31Men Arams kung hade befallt de trettiotvå vagnsbefälen och sagt: ”Ge er inte i strid med vare sig hög eller låg, utan bara med Israels kung.” 32När vagnsbefälen såg Joshafat tänkte de: ”Det där är säkert Israels kung”, så de vände sig mot honom och gick till attack. Då skrek Joshafat till. 33Så fort vagnsbefälen insåg att det inte var Israels kung vände de sig ifrån honom. 34Men en man spände sin båge och sköt på måfå. Han träffade Israels kung i en skarv på rustningen. Så kungen sa till vagnsföraren: ”Vänd om och för mig ut ur striden, för jag är sårad!” 35Striden rasade hela dagen medan kungen stöttades upp i vagnen under striden mot arameerna. Men på kvällen dog han, och blodet från såret hade runnit ner i vagnen. 36Vid solnedgången ljöd ett rop genom armén: ”Varje man till sin stad! Varje man till sitt land!” 37Så dog kungen. Han fördes till Samaria och begravdes där. 38De sköljde vagnen i dammen i Samaria, där hororna badade. Och hundarna slickade hans blod. Det blev som Herren hade sagt.
39Ahabs verksamhet i övrigt, allt han gjorde, elfenbenshuset och alla städer han byggde, är nedtecknat i Israels kungars krönika. 40Ahab gick till vila hos sina fäder. Hans son Ahasja blev kung efter honom.
Joshafat kung i Juda
41Joshafat, Asas son, blev kung i Juda under Ahabs fjärde regeringsår i Israel. 42Joshafat var trettiofem år när han blev kung. Han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Shilhi. 43Han följde helt i sin far Asas fotspår utan att vika av. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. 44Men offerhöjderna avlägsnades inte. Folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. 45Joshafat höll fred med Israels kung.
46Joshafats verksamhet i övrigt, hans stordåd och hans krig, är nedtecknat i Judas kungars krönika. 47Han bannlyste ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar från hans far Asas tid.
48I Edom fanns då ingen kung. Där regerade en ståthållare.
49Joshafat lät bygga Tarshishskepp som skulle segla till Ofir efter guld. Men de kom aldrig iväg, för de förliste vid Esjon-Geber. 50Då sa Ahasja, Ahabs son, till Joshafat: ”Låt mina tjänare resa med dina på skeppen.” Men Joshafat ville inte.
51Joshafat gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i sin far Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Ahasja kung över Israel
52Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria under Judas kung Joshafats sjuttonde regeringsår. Han regerade två år i Israel. 53Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han följde i fotspåren på sin far och mor och på Jerobeam, Nebats son, som fick Israel att synda. 54Ahasja tjänade och tillbad Baal och väckte vreden hos Jahve, Israels Gud, precis som hans far hade gjort.
Currently Selected:
FÖRSTA KUNGABOKEN 22: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel