Psaltaren 32
32
Psalm 32
1 #
Rom 4:7 f. Av David, en dikt.
Lycklig den vars brott har förlåtits
och vars synd har plånats ut!
2Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren
och vars sinne är utan svek!
3Så länge jag teg tynade jag bort.
Jag jämrade mig dagen lång,
4 #
Ps 38:3–5
# 32:4 jag blev som en åker Texten rekonstruerad med stöd av Septuaginta; MT obegriplig och troligen skadad. # 32:4 Efter denna vers liksom efter v. 5 och 7 står ordet séla , vars betydelse är okänd. dag och natt låg din hand tung på mig,
jag blev som en åker i sommarens torka.
5 #
2~Sam 12:13; Ps 38:19; 51:5 f.; 65:4; Ords 28:13+ Då erkände jag min synd för dig,
jag dolde inte min skuld.
Jag sade: Jag vill bekänna
mina brott för Herren.
Och du förlät min synd och skuld.
6 # 32:6 de stora vattnen Se not till 18:5. Därför ber dina trogna till dig
i nödens tid.
När de stora vattnen stiger
når de inte dem.
7Du är min fristad,
du bevarar mig för nöden,
du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.
8 #
Ps 25:12 / 33:18 Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå,
jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.
9 #
Ords 26:3+ # 32:9 med tygel … tämjas Grundtextens innebörd osäker. Var inte som en häst eller mula utan förstånd –
med tygel och betsel måste de tämjas.
10 #
Ords 11:21
Den gudlöse drabbas av många plågor,
men den som litar på Herren
skall omslutas av godhet.
11 #
Ps 33:1 f.; 97:12 Ni rättfärdiga, gläd er över Herren och jubla!
Alla rättrådiga, ropa av fröjd!
Swedish Bible with Deuterocanon ("Bibel 2000") © Swedish Bible Society, 2000.