Lukasevangeliet 22
22
Planer på att döda Jesus
1Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen — de var rädda för folket.
3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5De blev glada och erbjöd honom pengar. 6Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.
Påskmåltiden förbereds
7Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. 8Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: »Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.« 9De frågade var de skulle göra det. 10Han svarade: »När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. 12Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.« 13De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Den sista måltiden. Jesus utpekar förrädaren
14När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. 15Han sade till dem: »Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 16Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.« 17Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: »Ta detta och dela det mellan er. 18Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.« 19Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.« 20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. 21Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. 22Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!« 23Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.
Vem är störst bland lärjungarna?
24Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. 25Då sade han till dem: »Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. 26Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. 27Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare. 28Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar, 29och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er. 30Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. 32Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.« 33Simon sade: »Med dig, herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.« 34Han svarade: »Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.«
Lärjungarnas två svärd
35Sedan sade han till dem: »När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?« — »Nej, ingenting«, svarade de. 36Då sade han: »Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.« — 38»Herre«, sade de, »här är två svärd.« — »Det är bra«, svarade han.
Jesus i Getsemane
39Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. 40När han kom dit sade han till dem: »Be att ni inte utsätts för prövning.« 41Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: 42»Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« 43En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. 44I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. 45När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, 46och han sade till dem: »Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.«
Jesus fängslas
47Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?« 49När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: »Herre, skall vi ta till våra svärd?« 50Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51Men då sade Jesus: »Nu räcker det.« Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. 52Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.«
Petrus förnekar Jesus
54De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: »Den där mannen var också med honom.« 57Men Petrus förnekade det: »Nej, jag känner honom inte.« 58Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: »Du hör också till dem.« Petrus sade: »Nej, det gör jag inte.« 59En timme senare var det någon som försäkrade: »Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.« 60Men Petrus sade: »Jag förstår inte vad du menar.« Och just som han sade det gol en tupp. 61Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: »Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger«, 62och han gick ut och grät bittert.
Vakterna hånar Jesus
63Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. 64De band för ögonen på honom och sade: »Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?« 65Och de öste glåpord över honom.
Förhöret inför rådet
66När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet 67och de frågade: »Är du Messias, så säg oss det.« Han svarade: »Om jag säger det kommer ni inte att tro det, 68och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. 69Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida.« 70Då sade de allesammans: »Du är alltså Guds son?« Han svarade: »Ni själva säger att jag är det.« 71Då sade de: »Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.«
Currently Selected:
Lukasevangeliet 22: B2000D
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.