Jona 4
4
1 #
Luk 15:28
Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod 2#2 Mos 34:6–7a+bad han till Herren: »Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. 3#1~Kung 19:4Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.« 4Herren sade: »Har du skäl att vara vred?«
5Jona lämnade staden och slog sig ner öster om den. Där byggde han sig en hydda, så att han satt i skugga medan han väntade på att få se hur det skulle gå med staden.
Herren tillrättavisar Jona
6 # 4:6 kurbitsträd Det hebreiska ordets betydelse osäker. Det kan röra sig om en växt av gurksläktet (kurbits) eller av annat snabbväxande slag (ricinbuske). Men ordet kan också vara ett lånord för en exotisk växt eller ett fantasinamn. Herren Gud lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen. 7Men i gryningen nästa dag lät Gud en mask angripa trädet, och det vissnade ner. 8#4:8 glödhet Det hebreiska ordets betydelse osäker.Och i soluppgången lät Gud en glödhet östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han var nära att svimma och önskade sig döden. »Det är bättre för mig att dö än att leva«, sade han. 9Då frågade Gud honom: »Har du skäl att vara vred för kurbitsens skull?« Jona svarade: »Jag har alla skäl i världen att vara vred.« 10Herren sade: »Du bekymrar dig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. 11Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många djur.«
Currently Selected:
Jona 4: B2000D
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Swedish Bible with Deuterocanon ("Bibel 2000") © Swedish Bible Society, 2000.
