Job 27
27
1Job fortsatte sitt tal och sade:
2Så sant Gud lever, han som vägrar mig min rätt,
den Väldige, som fyllt mig med bitterhet:
3Så länge jag har liv i mig
och Gud låter mig andas
4skall jag aldrig ta en lögn i min mun,
aldrig låta falskhet komma över mina läppar.
5 #
Job 9:21+ Aldrig att jag ger er rätt!
Till min död vidhåller jag min oskuld.
6Jag står fast vid min rättfärdighet
och vägrar att ge upp den,
jag har ingenting att förebrå mig.
7Må min fiende stå som den skyldige,
min motståndare röna syndarens öde!
8 #
Luk 12:20
Var är den ogudaktiges hopp när döden kommer,
när Gud tar tillbaka hans liv?
9 #
Jes 1:15+ Kommer Gud att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
10Kan han ha sin glädje i den Väldige,
anropa Gud var dag och stund?
11Jag lär er vad Gud är i stånd till
och döljer inte hur den Väldige handlar.
12Ni har ju själva sett det,
varför då dessa tomma fraser?
13 #
Job 15:20 ff.+ # 27:13–23 Avsnittet kan ursprungligen ha ingått i något av vännernas tal; jfr not till 24:18–24. Det kan möjligen vara hämtat ur Sofars tredje tal, som nu fattas; jfr not till 2:11. Detta är den lott som beskärs en gudlös,
den del som våldsmannen får av den Väldige:
14 #
Job 18:19
Har han många söner faller de för svärdet,
hans barn får aldrig äta sig mätta.
15 #
Jer 15:2
De som undkommer, dem lägger pesten i graven,
och inga änkor håller dödsklagan.
16 #
Ords 13:22 f.+ Om han också hopar silver som sand
och samlar dyrbara kläder på hög
17blir det den rättfärdige som bär dem,
den ostrafflige som tar hand om silvret.
18 # 27:18 fågelbo Det hebreiska ordets betydelse osäker. Huset han bygger är som ett fågelbo,
som den koja en väktare gör.
19 # 27:19 en sista gång Med Septuaginta och Peshitta; MT har »och tas inte bort«. Rik går han till sängs – en sista gång:
när han slår upp sina ögon är allt borta.
20Han jagas av fasor på dagen,
om natten förs han bort av stormen.
21Östanvinden slungar i väg honom,
sveper bort honom från hans plats.
22Han angrips utan förskoning
och tvingas ta till flykten.
23 #
Klag 2:15
Alla klappar hånfullt i händerna,
där han bodde visslar man åt honom.
Swedish Bible with Deuterocanon ("Bibel 2000") © Swedish Bible Society, 2000.