Ester enligt den grekiska texten C
C
Mordokajs bön
18[1] Och han tänkte på alla Herrens verk och bad:
19 #
Neh 9:6
[2] »Herre, herre och konung, du härskar över alla, ty hela världsalltet lyder under dig, och ingen kan sätta sig emot om du vill rädda Israel. 20#Syr 42:17[3] Du har skapat himmel och jord och allt det underbara vi ser under himlen. 21#2~Krön 20:6[4] Du är allas herre, och ingen kan göra motstånd mot dig, mot Herren. 22#Est Gr 3:2+[5] Du känner till allt, och du vet, Herre, att det inte var av förhävelse eller övermod eller högfärd som jag handlade som jag gjorde, när jag vägrade hylla den övermodige Haman – 23[6] jag skulle gärna ha kysst hans fotsulor för att rädda Israel. 24#Till Dan C:25[7] Nej, jag handlade så för att inte ge en människa större ära än Gud. Jag kommer inte att tillbe någon annan än dig, min Herre, och det är inte av övermod jag handlar så.
25 #
Ps 28:9
# C:8 Arv. [8] Nu ber jag dig, Herre Gud, du konung, du Abrahams Gud: skona ditt folk, ty fienderna siktar till vår förintelse, deras önskan är att utplåna det folk som är din arvslott sedan begynnelsen. 26#5~Mos 9:26, 29[9] Glöm inte bort din egendom, som du friköpte åt dig själv från Egypten. 27#Syr 17:27 f.+[10] Hör min bön, visa dig försonlig mot din arvslott och vänd vår sorg i glädje och fest, så att vi får leva och lovsjunga ditt namn, Herre; tysta inte de munnar som prisar dig.«
28[11] Och hela Israel stämde in med höga rop, ty de såg döden framför sig.
Esters bön
29[12] Drottning Ester tog sin tillflykt till Herren i den dödliga ångest som hade gripit henne. 30#Judit 9:1[13] Hon tog av sig sin drottningskrud och klädde sig i betryckets och sorgens dräkt. Hon smorde in sitt huvud med aska och träck i stället för med utsökt parfymerade oljor och vanskötte sin kropp och lät sitt okammade hår täcka allt det som hade varit smyckat till fest och glädje. 31[14] Och hon bad till Herren, Israels Gud:
»Min Herre, du vår konung, du är den ende; hjälp mig som är ensam och inte har någon hjälpare utom dig, 32[15] ty jag skall trotsa faran. 33#2~Mos 19:5 f.+[16] Alltsedan jag föddes har jag hört min familj och min stam berätta att du, Herre, avskilde Israel från alla andra folk och våra fäder från alla deras förfäder till att bli din eviga egendom och att du uppfyllde alla dina löften till dem. 34#Esr 9:6; Neh 9:36; Dan 9:5; Bar 1:17; 2:5[17] Men nu har vi syndat mot dig, och du har prisgett oss åt våra fiender, 35[18] därför att vi dyrkade deras gudar; rättfärdig är du, Herre. 36[19] Och det är inte nog för dem att vi pinas av vårt slaveri, utan nu har de lagt händerna på sina avgudars händer och svurit 37[20] att sätta ditt uttalade beslut ur kraft, att förinta det folk som är din arvslott, att tysta de munnar som lovsjunger dig, att släcka glansen i ditt hus och glöden på ditt altare, 38#Vish 13:10–19+[21] att förmå hedningarna att prisa tomma avgudars förtjänster och att skänka evig beundran åt en dödlig kung. 39#Vish 14:13; 1~Kor 8:4#C:22 dem som inte finns till Dvs. avgudarna. GT använder ofta liknande uttryck om deras intighet och kraftlöshet; se t.ex. Jer 2:5. Att Guds spira kunde överlämnas åt dem betyder att de ensamma skulle bli tillbedda om judarna förintades.[22] Överlämna inte din spira, Herre, åt dem som inte finns till. Låt inte våra fiender få skratta åt vår undergång, utan vänd deras planer mot dem själva och gör ett avskräckande exempel av den man som började förföljelsen mot oss. 40#Ps 95:3; Dan 2:47; 1~Tim 6:15[23] Tänk på oss, Herre, och visa oss i nödens stund vem du är; ge mig mod, du gudarnas konung som härskar över alla välden. 41#Matt 10:19 / Ords 19:12#C:24 lejonet Dvs. kungen; jfr Ords 19:12.[24] Ge mig de rätta orden när jag står inför lejonet, och väck hans hat mot den man som bekämpar oss, så att han och alla likasinnade förgås. 42[25] Men rädda oss med din starka hand, och hjälp mig som är ensam och inte har någon annan än dig, Herre.
Du har kunskap om allt, 43#Judit 13:16[26] du vet hur jag avskyr att bli ärad av de laglösa och vilken vämjelse jag känner inför en oomskuren hednings bädd, vem han än må vara. 44#Est Gr 2:17 / 3~Mos 15:19–24#C:27 höghetstecken Ester tänker på det s.k. diademet, som var en huvudbindel av linne men hade en drottningkronas symbolvärde. Kontrastbilden, tyg som fläckats av menstruationsblod och därmed av rituell orenhet, har motsvarigheter i Jes 64:6; Klag 1:8 f., 17.[27] Du ser att jag är tvingad till det, du ser hur jag vämjes vid det höghetstecken jag bär på huvudet de dagar jag skall visa mig: det är lika vämjeligt för mig som en blodig binda, och aldrig bär jag det de dagar jag får vila. 45#Judit 12:2; Dan 1:8#C:28 offervinet Gränsen mellan sakrala måltider och vanliga fester var flytande. Förekom det dryckesoffer vid en måltid kunde en judisk gäst uppfatta sig som deltagare i en främmande gudstjänsthandling. Jfr 5 Mos 32:38; Dan 5:3 f.; 1 Kor 8.[28] Din tjänarinna har aldrig ätit vid Hamans bord, och jag har inte visat någon uppskattning av kungens fester eller druckit av offervinet. 46[29] Ingen glädje har din tjänarinna känt från dagen för sin upphöjelse och intill nu utom glädjen över dig, Herre, Abrahams Gud. 47[30] Gud, du som är starkare än alla, hör de förtvivlades rop, befria oss ur uslingarnas våld och gör mig fri från min skräck.«
Currently Selected:
Ester enligt den grekiska texten C: B2000D
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Swedish Bible with Deuterocanon ("Bibel 2000") © Swedish Bible Society, 2000.