YouVersion Logo
Search Icon

Domarboken 5

5
1
Deboras och Baraks segersĂĄng.
De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sĂĄng: 2  Att härförare förde an i Israel,    att folket villigt följde dem --    loven HERREN därför! 3  Hören, I konungar;    lyssnen, I furstar.  Till HERRENS ära    vill jag, vill jag sjunga,  lovsäga HERREN,    Israels Gud. 4  HERRE, när du drog ut frĂĄn Seir,  när du gick fram ifrĂĄn Edoms mark,  dĂĄ bävade jorden,    dĂĄ strömmade det frĂĄn himmelen,  dĂĄ strömmade vatten    ned ifrĂĄn molnen;2 Mos. 19,16 f. 5 Mos. 2,3 f. 33,2. Ps. 68,8 f. 77, 5  bergen skälvde    inför HERRENS ansikte,  ja, Sinai inför HERRENS,    Israels Guds, ansikte. 6  I Samgars dagar,    Anats sons,  i Jaels dagar    lĂĄgo vägarna öde;  vandrarna mĂĄste färdas     svĂĄra omvägar. 7  Inga styresmän funnos,    inga funnos mer i Israel,  förrän du stod upp, Debora,  stod upp sĂĄsom en moder i Israel. 8  Man valde sig nya gudar;    dĂĄ nĂĄdde striden fram till portarna.  Men ingen sköld, intet spjut var att se  hos de fyrtio tusen i Israel.5 Mos. 32,17. 1 Sam. 13,19 f. 9  Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar  och dem bland folket, som villigt följde; 10  ja, loven HERREN.  I som riden pĂĄ vita ĂĄsninnor,    I som sitten hemma pĂĄ mattor,  och I som vandren pĂĄ vägen, talen härom. 11  När man under rop    skiftar byte mellan vattenhoarna,  dĂĄ lovprisar man där    HERRENS rättfärdiga gärningar,  att han i rättfärdighet regerar i Israel.  DĂĄ drog HERRENS folk    ned till portarna. 12  Upp, upp, Debora!  Upp, upp, sjung din sĂĄng!  StĂĄ upp, Barak;    tag dig fĂĄngar,    du Abinoams son. 13  DĂĄ satte folkets kvarleva    de tappre till anförare,  HERREN satte mig    till anförare över hjältarna. 14  FrĂĄn Efraim kommo män    som hade rotfäst sig i Amalek;  Benjamin följde dig    och blandade sig med dina skaror.  Ned ifrĂĄn Makir    drogo hövdingar ĂĄstad,  och frĂĄn Sebulon män   som buro anförarstav.Jos. 17, 15  Furstarna i Isaskar    slöto sig till Debora;  och likasom Isaskar,   sĂĄ gjorde ock Barak;  ned i dalen skyndade man i dennes spĂĄr.    Bland Rubens ätter    höllos stora rĂĄdslag. 16  Men varför satt du kvar    ibland dina fĂĄllor  och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?  Ja, av Rubens ätter  fördes stora överläggningar. 17  Gilead stannade    pĂĄ andra sidan Jordan.  Och Dan varför -- dröjer han    Ă¤nnu vid skeppen?  Aser satt kvar    vid havets strand,    vid sina vikar stannade han.Jos. 13,24 f. 19,24 f., 40 f. 18  Men Sebulon var ett folk    som prisgav sitt liv ĂĄt döden,  Naftali likasĂĄ,    pĂĄ stridsfältets höjder. 19  Konungar drogo fram och stridde  ja, dĂĄ stridde Kanaans konungar  vid Taanak, invid Megiddos vatten;  men byte av silver vunno de icke. 20  FrĂĄn himmelen fördes strid,  stjärnorna stridde  frĂĄn sina banor mot Sisera. 21  Bäcken Kison ryckte dem bort,    urtidsbäcken,    bäcken Kison.  GĂĄ fram, min själ, med makt! 22  DĂĄ stampade hästarnas hovar,  när deras tappra ryttare jagade framĂĄt, framĂĄt. 23  Förbannen Meros,    säger HERRENS ängel,  ja, förbannen dess inbyggare,  därför att de ej kommo    HERREN till hjälp,  HERREN till hjälp bland hjältarna. 24  Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,  Hebers hustru, kainĂ©ens,  välsignad framför alla kvinnor som bo i tält! 25  Vatten begärde han;      dĂĄ gav hon honom mjölk,  gräddmjölk bar hon fram      i högtidsskĂĄlen. 26  Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,  sin högra hand efter arbetshammaren  med den slog hon Sisera      och krossade hans huvud,  spräckte hans tinning      och genomborrade den. 27  Vid hennes fötter sjönk han ihop,      föll omkull och blev liggande;  ja, vid hennes fötter      sjönk han ihop och föll omkull;  där han sjönk ihop,      där föll han dödsslagen. 28  Ut genom fönstret      skĂĄdade hon och ropade,  Siseras moder,      ut genom gallret:  Â»Varför dröjer väl      hans vagn att komma?  Varför äro de sĂĄ senfärdiga,      hans vagnshästars fötter?» 29  DĂĄ svara de klokaste      av hennes hovtärnor,  och själv giver hon sig      detsamma svaret: 30  Â»Förvisso vunno de byte,      som de nu utskifta:  en flicka, ja, tvĂĄ      ĂĄt envar av männen,  byte av praktvävnader för Siseras räkning,  byte av praktvävnader, brokiga tyger;  en präktig duk, ja, tvĂĄ brokiga dukar  för de fĂĄngnas halsar.» 31  SĂĄ mĂĄ alla dina fiender      förgĂĄs, o HERRE.  Men de som älska honom mĂĄ likna solen,      när den gĂĄr upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio ĂĄr.Ps. 19,

Currently Selected:

Domarboken 5: SVEN

Highlight

Share

Copy

None

Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in