Psaltaren 30
30
1En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. 2Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig. 3Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda. 4Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. 5I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid. 6Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen. 7Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga. 8Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag. 9Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja. 10Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet? 11Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare. 12Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje; På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.
Currently Selected:
Psaltaren 30: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in