Psaltaren 137
137
1Vid de älfver i Babel såte vi och grete, då vi på Zion tänkte. 2Våra harpor hängde vi på pilträ, som der äro. 3Ty der bådo de oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt glade vara: Sjunger oss ena af Zions Visor. 4Huru skulle vi sjunga Herrans viso i främmande land? 5Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten. 6Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara. 7Herre, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund. 8Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver. 9Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.
Currently Selected:
Psaltaren 137: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in