Jesaja 14
14
Sång över babelkungens fall
1Herren skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 Folken skall ta dem och föra dem hem. Och Israels hus skall få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så skall deras fångvaktare bli deras fångar, och de skall råda över sina förtryckare.
3På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig, 4 skall du stämma upp denna visa över kungen i Babel och säga:
"Hur har inte förtryckaren fått ett slut,
indrivningen av guld#indrivningen av guld Grundtextens innebörd är osäker. en ände!
5 Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där,
skall ingen komma och hugga ner oss.'
9Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig när du kommer.
Det väcker upp de avlidnas andar för din skull,
alla jordens ledare.
Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.
10Alla börjar de tala och säger till dig:
'Har också du blivit svag som vi?
Du har blivit som en av oss.'
11Ner till dödsriket har din härlighet måst fara
och dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13Du sade i ditt hjärta:
'Jag skall stiga upp till himlen,
ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.
Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.#mötesberget längst upp i norr Ett berg nordost om Ugarit i Syrien som många hednafolk ansåg vara en mötesplats för gudarna.
14Jag skall stiga upp över molnens höjder,
jag skall göra mig lik den Högste.'
15Men ner till dödsriket blev du förd,
längst ner i graven.
16De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
'Är detta den man som kom jorden att darra
och kungariken att skaka,
17som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
han som aldrig släppte hem sina fångar?'
18Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19men du är bortkastad från din grav,
lik en föraktad gren,
täckt av dräpta män som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är lik ett förtrampat as.
20Du skall inte som de få vila i en grav,
ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk.
Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.
21Anställ ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte stå upp och ta jorden i besittning
och fylla landets yta med städer."
22Jag skall resa mig upp emot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel både namn och kvarleva,
både barn och efterkommande,
säger Herren.
23Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Profetia om Assyrien
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske,
det jag har beslutat skall bli verklighet.
25Jag skall krossa Assur i mitt land,
på mina berg skall jag trampa ner honom.
Då skall hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras skuldror.
26Detta är det beslut som är fattat om hela jorden,
detta är den hand som är uträckt över alla folk.
27Ty Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28I det år då kung Ahas dog kom denna profetia:
29
Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att det ris som slog er är sönderbrutet,
ty från ormens rot skall en giftorm komma,
och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.
30De utblottades förstfödda skall finna bete,
de fattiga skall vila i trygghet.
Men din rot skall jag döda genom hunger,
de som blir kvar av dig skall dräpas.
31Jämra dig, du port! Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land smälter bort av ångest.
Ty ett rökmoln kommer norrifrån
och ingen blir efter i fiendernas led.
32Vad skall man svara det främmande folkets sändebud?
- Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.
Currently Selected:
Jesaja 14: SFB98
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby