Hosea 11
11
Guds hjärtelag mot det upproriska Israel
1När Israel var ung fick jag honom kär,
och ut ur Egypten kallade jag min son.
2Men ju mer de har blivit kallade,
desto mer har de dragit sig undan.
Åt baalerna offrar de
och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
3Ändå var det jag som lärde Efraim att gå
och som tog dem upp i mina armar.
Men de förstod inte att jag ville hela dem.
4Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band,
jag var för dem lik en
som lättar oket över deras nackar,
jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.
5De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land
utan Assur skall bli deras kung,
eftersom de vägrade att omvända sig.
6Svärdet skall rasa i deras städer
och förstöra deras bommar
och frossa omkring sig för deras onda planers skull.
7Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,
och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.
8Hur skall jag kunna överge dig, Efraim?
Skall jag lämna dig, Israel?
Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma
och låta det gå dig som Sebojim?
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
9Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede,
jag vill inte på nytt ödelägga Efraim.
Ty jag är Gud
och inte en människa,
helig är jag ibland er,
och med vrede vill jag ej komma.
10 Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon,
ja, han skall ryta
och barnen skall med bävan samlas västerifrån.
11Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten
och som duvor från Assurs land.
Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger Herren.
Israels synd
12Efraim har omgett mig med lögn,
Israels hus med svek.
Juda är ännu trolös mot Gud,
mot den Allraheligaste, den Trofaste.
Currently Selected:
Hosea 11: SFB98
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby