Lukasevangeliet 5:1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11

En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord

fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten.

Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.

När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.«

Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista

och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka.

Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.«

Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat

likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.«

Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.