Johannesevangeliet 5:1, 2, 3, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18

Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.

Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar

och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta.

Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: »Vill du bli frisk?«

Den sjuke svarade: »Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.«

Jesus sade till honom: »Stig upp, ta din bädd och gå.«

Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen

och judarna sade till honom som hade blivit botad: »Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.«

Han svarade: »Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.«

De frågade: »Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?«

Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen.

Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: »Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.«

Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat.

Men han sade till dem: »Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.«

Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud.