Johannesevangeliet 3:22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36

Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte.

Också Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta.

Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse.

Ett par av Johannes lärjungar kom att diskutera reningsbruken med några judar

och de gick till Johannes och sade: »Rabbi, han som var tillsammans med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper nu själv, och alla kommer till honom.«

Johannes svarade: »Ingen får något som inte ges honom från himlen.

Ni kan själva vittna om att jag sade: ’Jag är inte Messias utan har blivit utsänd att gå framför honom.’

Brudgum är den som har bruden. Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig åt brudgummens röst. Den glädjen har nu blivit min helt och fullt.

Han skall bli större och jag bli mindre.«

Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen

vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd.

Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant.

Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta.

Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand.

Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.