Kvar gong eg snakkar, må eg skrika.
«Vald og ran!» ropar eg.
For HERRENS ord har dagen lang
vorte meg til spott og skam.
Eg sa: «Eg vil ikkje tenkja på han
og aldri meir tala i hans namn.»
Då var det som om det brann ein eld i mitt hjarte.
Han var innestengd i knoklane mine.
Eg streva for å stå imot,
men eg greidde det ikkje.