Där böner blir till verklighetSmakprov

Dag fyra

Att be när det inte finns någon fördömelse

När vi upptäcker att vi är förlåtna, växer det fram en otrolig frihetskänsla i våra hjärtan. Vi känner oss levande och vi känner oss fria. Men vi kan lätt lämna den positionen och upptäcka en ny sorts träldom. Många av oss upptäcker att, även om vi tror att Gud förlåtit oss, så tror vi att han ändå är djupt besviken på oss. Återigen uppstår skuld och skam i våra hjärtan, och vi kämpar med rädsla och ångest när vi försöker vara trogna kristna.

Det är just då vi behöver höra Romarbrevet 8:1: "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus." Det finns inget fördömande, ingen fällande dom. Om redan vetskapen om att vi är förlåtna leder till frihet, vart leder då insikten att det inte finns någon mer fördömelse? Men friheten detta leder oss in i är en speciell frihet. Det här är inte en frihet att släppa allt och göra vad vi vill. Det här är inte en laglös typ av frihet. Det här är en frihet som får oss att vara ärliga.

Jag utgår från att ingen av oss är medvetet oärlig i sin bön, men våra böner kan ändå vara djupt oärliga. Vi ser vår synd, vårt uppror, vår trasighet och vår kamp, men vi nämner inte detta konkret, utan vi ber Gud om att få det att försvinna eller att han ska fixa det. När vi verkligen ser vår synd ber vi uppriktigt om förlåtelse och hoppas att, om vi visar Gud hur uppriktiga vi är, så kanske han accepterar vår ursäkt. Vi glömmer att det nu inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus Jesus; och istället för att tro det och lägga sanningen om oss själva inför honom, gömmer vi oss för hans blick genom att slå ner på oss själva.

Det enda sättet att verkligen tro – ända in i ditt djupaste inre – att det inte finns någon fördömelse i Kristus Jesus, är att föra fram allt som får dig att känna dig fördömd inför Honom och lägga det vid hans fötter. Vi kan inte bara försöka övertyga oss om sådana här sanningar, vi måste testa dem. Vi måste testa om vi verkligen tror att frälsningen enbart kommer genom tron på Kristus. Vi måste testa om det ändå inte finns något fördömande. Vi testar för att se om vi verkligen tror på det här genom att ställa oss själva, som vi är, helt och hållet, inför Gud.

Inom vilket område kämpar du med att föra sanningen till Gud? Vad har du svårt att tro att Gud kan ta emot från dig? Är det din ilska, lust, avund eller kanske din känsla av orenhet, fördömelse eller rädsla? Kan du se för din inre syn att Jesus ber för dig, inte i det förflutna, utan i nuet när du upplever dessa känslor?