Där böner blir till verklighetSmakprov

Dag tre

Be i tro

Även om vi säger alla de rätta sakerna om bön, så upptäcker vi att vi fortfarande kämpar när vi ber. Vi undrar fortfarande om Gud är där. Vi ropar till Gud, och har ofta upplevelser i bönen som vi inte är säkra på hur vi ska tolka. Vi tänker:"Om bara Skriften gav oss vägledning på det här området." Ja, men tänk om den faktiskt gör det.

I Första Johannesbrevet 3:19-20 leder Johannes våra tankar till exakt den här sortens kamp. För det första upptäcker vi att vi är "inför honom" och att vi behöver stilla våra hjärtan i hans närvaro. Det här blir genast lite konstigt. Varför behöver vi stilla oss i Guds närvaro? Varför pratar jag med mig själv i Guds närvaro?! Vad Johannes sedan säger förklarar problemet: "om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt."

Lägg märke till att Johannes antar att våra hjärtan kan fördöma oss i Guds närvaro. Jag har känt av den här typen av fördömande. Jag har kämpat med sådana upplevelser i bön. Som de flesta av oss gör, så gjorde jag automatiskt två saker utan att märka det: För det första så antog jag att mina känslor kom från Gud. När jag kände mig fördömd trodde jag att Gud fördömde mig. För det andra, så istället för att lägga det inför Gud och lita på att det bara är i Kristus som jag kan känna tillit i dessa stunder, så vände jag mig mot mig själv. Jag antog att jag inte bad tillräckligt bra, eller tillräckligt intensivt, eller att mitt liv inte hade varit tillräckligt bra. Jag glömde att Gud vet att jag inte vet hur jag ska be, och att han ber och vädjar för mig.

Men mitt i allt detta, lägg märke till var Johannes uppmuntran finns. Gud är större. Gud vet allt. Gud är större än ditt hjärta. Johannes utgår från att ditt hjärta gör mycket på egen hand, och att de sakerna inte säger något om Gud. När ditt hjärta fördömer dig påminner Johannes dig om att Gud är större än ditt hjärta, och han hjälper dig att vända dig till honom. Johannes hjälper dig att komma ihåg att Gud vet allt – till och med ännu mer om din synd än vad du själv vet – och han kallar dig till sig på grund av vad han har gjort för dig. Det är därför som bön alltid är en troshandling. Vi måste höra sanningen, men så måste vi också vandra i sanningen.

Hur har du kämpat i bön? Vad har ditt hjärta sagt till dig i bönen som du har antagit var från Gud? Hur kan du veta att Gud är större än så?