Påskens karaktärer: Simon PetrusSmakprov

Du kan inte berätta om påsken utan att prata om Peters förbluffande förnekelse.

Hur kunde en hängiven lärjunge plötsligt vända sig från Jesus? För att förstå, tror jag att vi måste kliva in i hans sandaler den där tragiska tidiga morgonen. Förnekelsescenen kommer mot slutet av en lång och känslomässigt tuff vecka som började med stor glädje och utfästelser.

Det skulle börja med en känslomässig höjdpunkt, med att Jesus triumferande red in i staden på en åsna och hyllades av skaror med palmgrensviftande supportrar som judarnas kung. Jesus uppfyllde Sakarias profetia om en oortodox framtida konung som skulle rida in i Jerusalem, inte i en vagn, utan på ett enkelt lastdjur.

När dagarna gick, kändes en växande känsla av fara. Viskningar om konspirationer från religiösa ledare, hemliga agendor för att fånga Jesus och lärjungarna. Det måste ha frustrerat Petrus och de andra lärjungarna att Jesus inte tycktes göra någonting för att minska faran eller att slå tillbaka. Ibland verkade det som att Jesus förvärrade splittringen, jagade ut köpmännen och bedragarna från templet och förutspådde att Herodes magnifika palats, Israels källa till nationell stolthet, abrupt skulle förstöras om en inte alltför avlägsen framtid.

Men allt nådde klimax när Jesus och lärjungarna njöt av en påskmåltid i ett rum som Petrus och Johannes hade skaffat. Middagen innehöll alla inslag i en typisk påskmåltid, förutom att Jesus fortsatte att tala om sitt eget kommande gripande och sin död i händerna på sina fiender. Hur kunde en kung styra, måste Petrus ha undrat, när han verkade så resignerad inför sitt öde? Men Jesus fortsatte och nämnde att han lämnade dem och att han skulle sända Guds Ande, en möjlighet som gjorde dem ledsna och lite arga.

Petrus hade lämnat allt och hade satsat allt på tanken att Jesus var den utlovade Messias. Men hur kunde Messias låta sig fångas och dödas? Inom sig måste Petrus ha försäkrat sig om att han inte skulle låta detta hända. Han skulle slåss och ge sitt liv för att skydda sin Mästare. Men Jesus tycktes inte underblåsa Petrus vanföreställningar. Han förutspådde dystert att alla lärjungar skulle överge honom, och man skulle till och med förråda honom. Det var som om han kunde se in i Petrus själ på ett sätt som Petrus inte själv kunde se sig.