Korset & KronanSmakprov

Uppståndelsen—Varför den har sådan betydelse

Tänk om Jesus inte hade uppstått från de döda? Vad hade hänt med oss då? Vad hade vi då haft för mening med livet? Vårt självförtroende, våra tankar kring döden och vårt hopp om liv efter döden skulle påverkas.

Gud visste att Jesu uppståndelse skulle ge upphov till många frågor och därför ledde han Paulus till att ge oss en del svar. Aposteln vänder sig till huvudfrågan i Första Korinthierbrevet 15:14: Tänk om uppståndelsen inte hade hänt? Han skriver att "om Kristus inte har uppstått så är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro."

Det betyder att om uppståndelsen inte hade hänt, skulle vår tro vara meningslös och utan grund. Det skulle visa sig att vi har vittnat falskt om Gud och spridit lögner. All vår möda för trons skull skulle varit värdelös; bibelläsningen och spridandet av evangeliet skulle ha varit blott slöseri med vår tid (Första Korinthierbrevet 15:17). Då skulle också de som avlidit i tron på Kristus gått förlorade och hoppet om himlen hade inte varit mer än en villfarelse (Första Korinthierbrevet 15:18). Det värsta hade varit att vi fortfarande hade levt i synd (Första Korinthierbrevet 15:17) och under skulden, skyldiga våra liv som straff för våra överträdelser (Romarbrevet 6:23). Paulus sammanfattar det på det här viset: “Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor" (Första Korinthierbrevet 15:19).

Tack och lov sträcker sig vårt hopp bortom detta liv, eftersom Jesus faktiskt har uppstått från de döda och Gud har, i sin vishet, lämnat obestridliga bevis åt oss. Till att börja med vaktade romerska soldater graven. Det innebar att de fick betala med sina liv, om de misslyckades utföra den order som de hade fått. Trots att detta var en försiktighetsåtgärd för att Kristus följare inte skulle kunna stjäla kroppen och falskt påstå att Han hade uppstått (Matteusevangeliet 27:62-66), visade det sig att graven ändå var tom. En annan indikation på att Jesus uppstått från de döda, är förvandlade liv. Något betydelsefullt måste ha hänt för att Kristus lärjungar som först var rädda, plötsligt blev frimodiga förkunnare av evangeliet, trots att de fick ta emot våldsamma hot (Johannesevangeliet 20:19).

Framför allt lovade Jesus själv att Han skulle uppstå från de döda (Matteusevangeliet 16:21). Han påstod att Han och Fadern är ett (Johannesevangeliet 10:30), så antingen var Han och är Guds son, eller så var Han en lögnare. Historien visar dock att han aldrig talade osanning (Johannesevangeliet 14:6). Allt han lovade och förutsåg hände precis som han hade sagt att det skulle, förutom de profetior som gäller framtiden (som Kristi andra återkomst). Även dessa kommer att en dag ske, precis som han förutsagt, för det finns ingen falskhet i Guds syndfrie son. (Johannesevangeliet 7:18).