Hans ankomst
Om vi tänker oss att bruden fanns någonstans i sitt hem. Som traditionen förutskrev var det inte fråga om att brud och brudgum kunde umgås hur som helst. Det fanns kulturella hinder som inte kunde förbigås. Men brudgummen hade fått syn på bruden, och kärleken brann i hans hjärta. Driven av en obetvinglig längtan efter kvinnan han älskade, smög han fram till hennes fönster och talade till henne. Hans kärlek var större än avståndet. Hans längtan var starkare än omständigheterna. Det viktigaste för brudgummen, det som stod över allt annat, var att få träffa sin brud.

Hans kallelse
Så han talar till henne. Bruden låter oss förstå. ”Min älskade är lik en gasell eller ung hjort,” säger hon. ”Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han ser genom gallret” (HV 2:9). Ja, kanske att han har smugit sig förbi tjänare och husfolk och ställer sig i skydd av någon buske. Allt för att få några dyrbara minuter med sin älskade.

Hans vädjan
Så talar han till henne. Ord om den frihet som väntar henne i gemenskapen med honom. Vintern är förliden. Sångens tid har kommit och vinstockarna står i blom och sprider sin väldoft. Kärlekens sång flödar från hans hjärta. Poetiska ord av längtan och åtrå kommer över hans läppar. Brudgummen har inte bara kommit till sin älskade och talat om hur högt han älskar henne. Han vädjar till henne att inte inte förvisa honom. ”Stå upp, min vän, min sköna, och kom!”

Den lille mannen Sackeus. Det är hans möte med Jesus det handlar om. Sackeus var en syndare. Hans liv hade knappast varit i enlighet med Guds vilja. Självisk och girig hade han tjänat vid tullen och lurat pengar av människor. Sackeus var bunden i sin synd likt bruden bakom gallret i Höga Visan. Fängslad och ofri. Men Jesu hjärta brinner av kärlek till alla människor. För honom finns det inget skäl att förskjuta den människa som är villig att möta honom. Därför är det inte svårt för Jesus att få syn på Sackeus där han klättrat upp i trädet. Skyndsamt tränger sig Jesus fram och säger: ”Skynda dig ner, för idag måste jag komma och stanna i ditt hus.” (Luk 19:5)

En syndare möter den obetvingliga kärleken och längtan som finns i Frälsarens hjärta. Idag måste jag… Vi kan säga mycket om omvändelsens nödvändighet och allt som berör Sackeus, men låt oss idag stanna vid Jesus. Hur han likt brudgummen i Höga Visan står där utanför alla människors hjärtedörrar, med sin brinnande kärlek som driver honom i döden för vår frihets skull.

Avslutning
Om en liten stund inbjuder vi dig att ta emot Herrens Heliga Nattvard. Det är egentligen inget märkligt med det. Du får en liten bit rån och en klunk juice. Det händer inget med gåvorna när vi läser instiftelseordet och ber. Men Paulus säger, vilket vi också kommer att läsa sen, att vi genom att ta emot gåvorna förkunnar Herrens död.

Att ta emot gåvorna vi erbjuder här blir ett vittnesbörd om att den kärlek Jesus visat Sackeus med orden ”idag måste jag…”, i förlängningen en kärlek som också erbjuds oss, är en kärlek vi gensvarar på. Att komma fram och ta emot nattvardens gåvor är en handling i tro, där vi bekänner för Gud och världen, att vi tar emot Jesu kärlek. Och att vi i vår ofullkomlighet också älskar honom. Inte för vad han gjort för oss, utan för den han är.

Bruden säger i Höga Visan: ”I vinsalen har han fört mig in, kärleken är hans baner över mig. Vederkvick mig med druvkakor, styrk mig med äpplen, ty jag är sjuk av kärlek.” (HV 2:4-5) Och så fortsätter hon: ”Min vän är min, och jag är hans.” (HV 2:16)

Kanske att orden har varit många och svåra att gripa idag. Kommer du inte ihåg dem så må det vara. Men en sak vill jag att du aldrig glömmer: Jesus älskar dig!