JOHANNESEVANGELIET 8
8
1och Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen kom han åter till tempelplatsen. Allt folket samlades kring honom och han satte sig ner och undervisade dem. 3De skriftlärda och fariseerna förde till honom en kvinna som hade ertappats i äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4och sa till Jesus: ˮLärare, den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen har Mose befallt oss att stena sådana kvinnor. Vad säger då du?ˮ 6Detta sa de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. 7Då de fortsatte att fråga honom reste han sig och sa: ˮDen av er som är syndfri ska kasta första stenen på henne.ˮ 8Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. 9När de hörde detta gick de därifrån en efter en, de äldste först. Han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10Jesus reste sig upp och sa till henne: ˮKvinna, var är de? Har ingen fördömt dig?ˮ 11Hon svarade: ˮIngen, Herre.ˮ Då sa Jesus: ˮInte heller jag fördömer dig. Gå, och synda inte mer.ˮ]
- - - - - - -
Jesus är världens ljus
12Jesus talade åter till dem och sa: ˮJag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.ˮ 13Fariseerna sa till honom: ˮDu vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt.ˮ 14Jesus svarade: ˮÄven om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15Ni dömer på människors sätt. Jag dömer ingen. 16Och även om jag dömer är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig. 17Också i er egen lag står skrivet att två människors vittnesbörd är giltigt. 18Jag är den som vittnar om mig själv, och Fadern som har sänt mig vittnar om mig.ˮ 19Då frågade de: ˮVar är din fader?ˮ Jesus svarade: ˮNi känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni även känna min Fader.ˮ 20Dessa ord talade han vid skattkammaren då han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, för hans timme hade ännu inte kommit.
21Åter sa Jesus till dem: ˮJag går bort, och ni ska söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.ˮ 22Då sa judarna: ˮTänker han ta livet av sig, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?ˮ
Jag Är
23Han sa till dem: ˮNi är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24Därför sa jag att ni ska dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är, ska ni dö i era synder.ˮ 25De frågade: ˮVem är du då?ˮ Jesus svarade: ˮDet som jag från början har sagt er. 26Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är trovärdig, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen.ˮ 27De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28Då sa Jesus till dem: ˮNär ni har lyft upp Människosonen ska ni förstå att Jag Är. Och jag gör inget av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som han tycker om.ˮ 30När han sa detta kom många till tro på honom.
Sanningen ska göra er fria
31Jesus sa till de judar som kommit till tro på honom: ˮOm ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar, 32och ni ska förstå sanningen, och sanningen ska befria er.ˮ 33De svarade honom: ˮVi är ättlingar till Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Så hur kan du säga att vi ska bli fria?ˮ 34Jesus svarade: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Den som lever i synd är syndens slav. 35Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid. 36Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni är ättlingar till Abraham. Ändå vill ni döda mig därför att mitt ord inte får ingång i er. 38Jag talar vad jag har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört av er fader.ˮ
Ni har djävulen till fader
39De svarade: ˮAbraham är vår fader.ˮ Jesus sa: ˮOm ni är Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar. 40Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen som jag hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör er faders gärningar.ˮ De svarade: ˮVi är inga otuktsbarn. Vi har bara en fader, Gud.ˮ 42Jesus sa: ˮOm Gud var er Fader skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför begriper ni inte vad jag säger? Därför att ni inte förmår lyssna till mitt ord. 44Ni har djävulen till fader, och ni vill följa er faders begär. Han har varit en mördare från begynnelsen. Och han har inget med sanningen att göra eftersom sanning inte finns i honom. När han ljuger uttrycker han sitt innersta, för han är en lögnare och lögnens fader. 45Men jag talar sanningen, därför tror ni mig inte. 46Kan någon av er överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, eftersom ni inte är av Gud.ˮ
Jesus Är, innan Abraham blev till
48Judarna svarade: ˮHar vi inte rätt när vi säger att du är en samarier och har en demon i dig?ˮ 49Jesus svarade: ˮJag har ingen demon i mig, utan jag ärar min Fader, men ni vanärar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51Det jag säger till er är verkligen sant: Den som håller mitt ord ska aldrig i evighet se döden.ˮ 52Judarna sa: ˮNu vet vi att du har en demon i dig. Abraham dog och likaså profeterna, men du säger: ʼDen som håller mitt ord ska aldrig i evighet smaka döden.ʼ 53Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, likaså profeterna. Vem tror du att du är?ˮ 54Jesus svarade: ˮOm jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, honom som ni påstår är er Gud.ʼ 55Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag säger att jag inte känner honom skulle jag bli en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56Er fader Abraham jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.ˮ 57Judarna sa: ˮDu är inte femtio år än, och du har sett Abraham?ˮ 58Jesus svarade: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Jag Är, innan Abraham blev till.ˮ 59Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus försvann, och lämnade tempelplatsen.
Currently Selected:
JOHANNESEVANGELIET 8: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About SvenskbibelJOHANNESEVANGELIET 8
8
1och Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen kom han åter till tempelplatsen. Allt folket samlades kring honom och han satte sig ner och undervisade dem. 3De skriftlärda och fariseerna förde till honom en kvinna som hade ertappats i äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4och sa till Jesus: ˮLärare, den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen har Mose befallt oss att stena sådana kvinnor. Vad säger då du?ˮ 6Detta sa de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. 7Då de fortsatte att fråga honom reste han sig och sa: ˮDen av er som är syndfri ska kasta första stenen på henne.ˮ 8Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. 9När de hörde detta gick de därifrån en efter en, de äldste först. Han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10Jesus reste sig upp och sa till henne: ˮKvinna, var är de? Har ingen fördömt dig?ˮ 11Hon svarade: ˮIngen, Herre.ˮ Då sa Jesus: ˮInte heller jag fördömer dig. Gå, och synda inte mer.ˮ]
- - - - - - -
Jesus är världens ljus
12Jesus talade åter till dem och sa: ˮJag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.ˮ 13Fariseerna sa till honom: ˮDu vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt.ˮ 14Jesus svarade: ˮÄven om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15Ni dömer på människors sätt. Jag dömer ingen. 16Och även om jag dömer är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig. 17Också i er egen lag står skrivet att två människors vittnesbörd är giltigt. 18Jag är den som vittnar om mig själv, och Fadern som har sänt mig vittnar om mig.ˮ 19Då frågade de: ˮVar är din fader?ˮ Jesus svarade: ˮNi känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni även känna min Fader.ˮ 20Dessa ord talade han vid skattkammaren då han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, för hans timme hade ännu inte kommit.
21Åter sa Jesus till dem: ˮJag går bort, och ni ska söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.ˮ 22Då sa judarna: ˮTänker han ta livet av sig, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?ˮ
Jag Är
23Han sa till dem: ˮNi är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24Därför sa jag att ni ska dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är, ska ni dö i era synder.ˮ 25De frågade: ˮVem är du då?ˮ Jesus svarade: ˮDet som jag från början har sagt er. 26Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är trovärdig, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen.ˮ 27De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28Då sa Jesus till dem: ˮNär ni har lyft upp Människosonen ska ni förstå att Jag Är. Och jag gör inget av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som han tycker om.ˮ 30När han sa detta kom många till tro på honom.
Sanningen ska göra er fria
31Jesus sa till de judar som kommit till tro på honom: ˮOm ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar, 32och ni ska förstå sanningen, och sanningen ska befria er.ˮ 33De svarade honom: ˮVi är ättlingar till Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Så hur kan du säga att vi ska bli fria?ˮ 34Jesus svarade: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Den som lever i synd är syndens slav. 35Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid. 36Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni är ättlingar till Abraham. Ändå vill ni döda mig därför att mitt ord inte får ingång i er. 38Jag talar vad jag har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört av er fader.ˮ
Ni har djävulen till fader
39De svarade: ˮAbraham är vår fader.ˮ Jesus sa: ˮOm ni är Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar. 40Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen som jag hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör er faders gärningar.ˮ De svarade: ˮVi är inga otuktsbarn. Vi har bara en fader, Gud.ˮ 42Jesus sa: ˮOm Gud var er Fader skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför begriper ni inte vad jag säger? Därför att ni inte förmår lyssna till mitt ord. 44Ni har djävulen till fader, och ni vill följa er faders begär. Han har varit en mördare från begynnelsen. Och han har inget med sanningen att göra eftersom sanning inte finns i honom. När han ljuger uttrycker han sitt innersta, för han är en lögnare och lögnens fader. 45Men jag talar sanningen, därför tror ni mig inte. 46Kan någon av er överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, eftersom ni inte är av Gud.ˮ
Jesus Är, innan Abraham blev till
48Judarna svarade: ˮHar vi inte rätt när vi säger att du är en samarier och har en demon i dig?ˮ 49Jesus svarade: ˮJag har ingen demon i mig, utan jag ärar min Fader, men ni vanärar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51Det jag säger till er är verkligen sant: Den som håller mitt ord ska aldrig i evighet se döden.ˮ 52Judarna sa: ˮNu vet vi att du har en demon i dig. Abraham dog och likaså profeterna, men du säger: ʼDen som håller mitt ord ska aldrig i evighet smaka döden.ʼ 53Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, likaså profeterna. Vem tror du att du är?ˮ 54Jesus svarade: ˮOm jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, honom som ni påstår är er Gud.ʼ 55Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag säger att jag inte känner honom skulle jag bli en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56Er fader Abraham jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.ˮ 57Judarna sa: ˮDu är inte femtio år än, och du har sett Abraham?ˮ 58Jesus svarade: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Jag Är, innan Abraham blev till.ˮ 59Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus försvann, och lämnade tempelplatsen.
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel