DOMARBOKEN 21
21
Hustrur åt Benjamins söner
1Israels män hade avlagt denna ed i Mispa: ”Ingen av oss ska ge sin dotter till hustru åt en benjaminit.” 2När folket kom till Betel satt de där till kvällen inför Guds ansikte. De storgrät, 3och sa: ”O, Jahve, Israels Gud, varför har detta hänt i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?” 4Tidigt nästa dag steg folket upp och byggde där ett altare och frambar brännoffer och fredsoffer. 5Israels söner sa: ”Är det någon av Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför Herren?” För de hade svurit en högtidlig ed att den som inte kom upp inför Herren i Mispa skulle avrättas.
6Israel led med sin bror Benjamin och sa: ”I dag har en hel stam huggits bort från Israel. 7Vad ska vi ta oss till så att de som är kvar kan få hustrur? Vi har ju svurit vid Herren att inte ge någon av våra döttrar till hustru åt dem.” 8De frågade: ”Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till Herren i Mispa?” De fann att ingen från Jabesh i Gilead hade kommit till församlingen i lägret. 9För när folket mönstrades var ingen av invånarna i Jabesh i Gilead där. 10Då sände församlingen ut 12 000 mäktiga krigsmän med denna befallning: ”Gå till Jabesh i Gilead och hugg ner invånarna med svärd, även kvinnor och barn. 11Gör så här: Förinta alla män, samt alla kvinnor som legat med någon man.” 12Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga jungfrur som inte legat med någon man. Dessa fördes till lägret i Shilo i Kanaan.
13Sedan sände hela församlingen ett fredsbudskap till Benjamins söner som befann sig på Rimmons klippa. 14Benjamin återvände då, och israeliterna gav dem de kvinnor från Jabesh i Gilead som de låtit leva. Men de var inte många nog för dem.
15Folket led med Benjamin, på grund av det tomrum som Herren gjort bland Israels stammar. 16De äldste i församlingen sa: ”Vad ska vi ta oss till så att de som är kvar kan få hustrur? Alla Benjamins kvinnor har ju utrotats.” 17De sa: ”De av Benjamin som undkommit måste få sin besittning, så att inte en stam utraderas ur Israel. 18Men vi kan inte ge dem hustrur av våra egna döttrar, för Israels söner har svurit: Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin.” 19Men de sa: ”Lyssna, det brukar firas en Herrens högtid varje år i Shilo, som ligger norr om Betel, öster om vägen som går från Betel upp till Shekem och söder om Lebona.” 20De uppmanade Benjamins söner: ”Gå dit och göm er i vingårdarna! 21När ni får se Shilos döttrar komma och utföra sina danser ska ni träda fram ur vingårdarna, och varje man ska ta sig en hustru bland Shilos döttrar. Sedan kan ni gå till Benjamins land. 22När deras fäder eller bröder kommer till oss och protesterar, ska vi säga: Unna oss dem, för ingen av oss tog sig någon hustru i kriget. Och själva gav ni inte era döttrar till dem, för då hade ni dragit skuld över er.” 23Benjamins söner gjorde så. De tog sig var sin hustru bland de dansare som de hade bortfört. Sedan återvände de till sitt område och återuppbyggde städerna och bosatte sig i dem. 24Samtidigt begav sig Israels söner därifrån, varje man till sin stam och sin släkt, hem till sin egendom.
25I de dagarna fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
Currently Selected:
DOMARBOKEN 21: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About SvenskbibelDOMARBOKEN 21
21
Hustrur åt Benjamins söner
1Israels män hade avlagt denna ed i Mispa: ”Ingen av oss ska ge sin dotter till hustru åt en benjaminit.” 2När folket kom till Betel satt de där till kvällen inför Guds ansikte. De storgrät, 3och sa: ”O, Jahve, Israels Gud, varför har detta hänt i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?” 4Tidigt nästa dag steg folket upp och byggde där ett altare och frambar brännoffer och fredsoffer. 5Israels söner sa: ”Är det någon av Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför Herren?” För de hade svurit en högtidlig ed att den som inte kom upp inför Herren i Mispa skulle avrättas.
6Israel led med sin bror Benjamin och sa: ”I dag har en hel stam huggits bort från Israel. 7Vad ska vi ta oss till så att de som är kvar kan få hustrur? Vi har ju svurit vid Herren att inte ge någon av våra döttrar till hustru åt dem.” 8De frågade: ”Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till Herren i Mispa?” De fann att ingen från Jabesh i Gilead hade kommit till församlingen i lägret. 9För när folket mönstrades var ingen av invånarna i Jabesh i Gilead där. 10Då sände församlingen ut 12 000 mäktiga krigsmän med denna befallning: ”Gå till Jabesh i Gilead och hugg ner invånarna med svärd, även kvinnor och barn. 11Gör så här: Förinta alla män, samt alla kvinnor som legat med någon man.” 12Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga jungfrur som inte legat med någon man. Dessa fördes till lägret i Shilo i Kanaan.
13Sedan sände hela församlingen ett fredsbudskap till Benjamins söner som befann sig på Rimmons klippa. 14Benjamin återvände då, och israeliterna gav dem de kvinnor från Jabesh i Gilead som de låtit leva. Men de var inte många nog för dem.
15Folket led med Benjamin, på grund av det tomrum som Herren gjort bland Israels stammar. 16De äldste i församlingen sa: ”Vad ska vi ta oss till så att de som är kvar kan få hustrur? Alla Benjamins kvinnor har ju utrotats.” 17De sa: ”De av Benjamin som undkommit måste få sin besittning, så att inte en stam utraderas ur Israel. 18Men vi kan inte ge dem hustrur av våra egna döttrar, för Israels söner har svurit: Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin.” 19Men de sa: ”Lyssna, det brukar firas en Herrens högtid varje år i Shilo, som ligger norr om Betel, öster om vägen som går från Betel upp till Shekem och söder om Lebona.” 20De uppmanade Benjamins söner: ”Gå dit och göm er i vingårdarna! 21När ni får se Shilos döttrar komma och utföra sina danser ska ni träda fram ur vingårdarna, och varje man ska ta sig en hustru bland Shilos döttrar. Sedan kan ni gå till Benjamins land. 22När deras fäder eller bröder kommer till oss och protesterar, ska vi säga: Unna oss dem, för ingen av oss tog sig någon hustru i kriget. Och själva gav ni inte era döttrar till dem, för då hade ni dragit skuld över er.” 23Benjamins söner gjorde så. De tog sig var sin hustru bland de dansare som de hade bortfört. Sedan återvände de till sitt område och återuppbyggde städerna och bosatte sig i dem. 24Samtidigt begav sig Israels söner därifrån, varje man till sin stam och sin släkt, hem till sin egendom.
25I de dagarna fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel