Tobit 1
1
1 #
1~Mos 46:24
Detta är berättelsen om Tobit, son till Tobiel, son till Hananiel, son till Aduel, son till Gabael, son till Rafael, son till Reguel, av Jachasiels släkt och Naftalis stam. 2#2~Kung 17:3–6; 18:9–12#1:2 Salmanassars tid Salmanassar V av Assyrien (726–722 f.Kr.) påbörjade det fälttåg som ledde till Nordrikets (Israel) slutliga fall; jfr 2 Kung 17; 18:9. En av hans efterträdare var Sanherib (704–681 f.Kr.), som dock inte var hans son (jfr v. 15). Den historiska ramen behandlas med stor frihet. Tobits bok är en skönlitterär berättelse med uppbyggligt syfte; Berättande skrifter.#1:2 Tishbe, Pegor Okända orter; de från GT kända städerna avses inte här. Kedesh, Hasor Städer 30 resp. 20 km norr om Gennesaretsjön. vägen mot väster Troligen den s.k. Havsvägen från Damaskus till medelhavskusten.På den assyriske kungen Salmanassars tid fördes han bort som krigsfånge från Tishbe, som ligger söder om Naftalis Kedesh i övre Galileen, ovanför Hasor och på andra sidan om vägen mot väster, norr om Pegor.
Tobits fromhet
3 # 1:3 Jag, Tobit Berättelsen börjar i jag-form, men från och med 3:17 skildras Tobit i tredje person. Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort rättfärdiga gärningar i hela mitt liv. Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap till Nineve i Assyrien liksom jag själv. 4#1~Kung 12:19 / 1~Kung 6–8#1:4 f. avfallit … offrade Då de nordliga stammarna gjorde sig självständiga ca 926 f.Kr., markerade deras kung Jerobeam Israels oberoende genom att inrätta kultplatser dels i Betel, dels i Dan vid rikets nordgräns; se 1 Kung 12.När jag var ung och levde i min hembygd i Israels land hade hela min fader Naftalis stam avfallit från Davids kungahus och från Jerusalem, den stad som valts ut bland alla Israels stammar till offerplats för alla stammarna, och där templet, Gud den Högstes boning, blivit byggt och helgat för att bestå i alla tider. 5#1~Kung 12:28–30Alla mina bröder, hela min fader Naftalis stam, offrade åt tjurkalven i Dan som kung Jerobeam av Israel hade låtit göra; de offrade på alla berg i Galileen. 6#2~Mos 23:14–17; 34:23 / 4~Mos 18:12 f.; 5~Mos 12:11 f.; 18:4#1:6 reste till Jerusalem Plikten att fira de stora högtiderna i tempelstaden inskärps i 5 Mos 16:5 f., 16. Bestämmelserna om gåvorna av »den nya skörden« finns bl.a. i 5 Mos 26.Jag var den ende som alltid reste till Jerusalem vid högtiderna enligt skriftens eviga påbud för hela Israel. Jag begav mig till Jerusalem med det första av den nya skörden, med tiondet av boskapen och den första ullen från fåren. 7#3~Mos 27:30–33; 4~Mos 18:21; 5~Mos 14:22–27#1:7 det första tiondet … Det andra Här förutsätts ett system vars detaljer är kända från rabbinsk judendom i betydligt senare tid. För att kunna tillämpa alla GT:s olika bestämmelser i 3 Mos 27; 4 Mos 18; 5 Mos 14; 26 räknade man med två tionden. Det första tillföll leviterna. Det andra skulle man föra till Jerusalem och själv förbruka där, men vart tredje år (v. 8) skulle de fattiga få det, eller närmare bestämt två gånger under en sexårsperiod, »de sex åren«. Mellan varje sexårsperiod inföll ett sabbatsår, då jorden vilade och var fri från beskattning (2 Mos 23:10 f.).Allt detta överlämnade jag till prästerna av Arons ätt som offergåva, och jag gav det första tiondet av säd, vin och olja, granatäpplen, fikon och andra frukter åt leviterna som tjänstgjorde i Jerusalem. Det andra tiondet räknade jag om i pengar under de sex åren, och jag reste varje år till Jerusalem för att förbruka det. 8#5~Mos 14:28 f.; 26:12#1:8 min farfar Hananiels mor Annan läsart »min far Tobiels mor«.Jag gav också till de föräldralösa, änkorna och proselyterna, de som hade upptagits i Israels folk: när jag kom med tiondet det tredje året gav jag det till dem, och vi åt en måltid enligt bestämmelserna om detta i Moses lag och enligt de bud som hade inpräntats i mig av Debora, min farfar Hananiels mor. Min far hade nämligen dött och lämnat mig föräldralös.
9 #
4~Mos 36:6–9; Tob 4:12; 6:16, 18; 7:11 När jag hade blivit vuxen tog jag en hustru, Hanna, ur min egen släkt. Med henne fick jag en son, som jag gav namnet Tobias.
10När jag fördes bort till Assyrien som krigsfånge kom jag till Nineve. Alla mina bröder och landsmän åt samma mat som hedningarna, 11#Dan 1:8; Judit 12:2; Est Gr C:28#1:11 aktade mig för att äta hedningarnas mat Flera skrifter från samma epok vittnar om judarnas strävan att trots omgivningens tryck vara noggranna med den rituella renheten. Se Dan 1:8 ff.; Judit 12:2; Est Gr C:28.men jag själv aktade mig för att äta hedningarnas mat. 12Då jag samvetsgrant hade min Gud i tankarna 13#1~Mos 39:4; 41:39 f.; Dan 2:48lät den Högste mitt sätt och mitt yttre behaga Salmanassar. Jag fick köpa in allt vad han behövde, 14#Tob 4:20; 5:3; 9:2#1:14 Medien.#1:14 Talent.och så länge han levde reste jag till Medien för att göra uppköp åt honom. I Medien lämnade jag några penningpåsar i förvar hos Gabael, en bror till Gabri. De innehöll sammanlagt tio talenter silver. 15Men när Salmanassar dog och hans son Sanherib efterträdde honom som kung blev det oroligheter i Medien, så att jag inte längre kunde göra några resor dit.
16Medan Salmanassar levde utövade jag alltid välgörenhet mot mina bröder och landsmän. 17#Jes 58:7; Hes 18:7; Tob 4:16 f.; Syr 7:33; Matt 25:35 f.#1:17 begravde jag honom Att ligga obegravd uppfattades som en olycka och vanära för den döde; han fick inte ens lämnas så över natten (jfr 5 Mos 21:23). Tobit är alltså barmhärtig mot de döda liksom han hjälper de levande.Jag lät de hungriga få min mat och de nakna få kläder, och om jag såg någon av mitt folk ligga död utanför Nineves stadsmur begravde jag honom. 18#2~Kung 18:35; 19:35 f.; 2~Krön 32:21; Jes 37:36 f.; 1~Mack 7:41; 2~Mack 8:19; 15:22; Syr 48:18–21#1:18 sedan han måst bryta upp och fly Uppgifterna om Sanheribs nederlag i Jerusalem och därpå följande död (v. 21) motsvarar 2 Kung 19, där dock ingenting sägs om hämndeaktionen mot krigsfångarna.Nu begravde jag också dem som Sanherib lät döda sedan han måst bryta upp och fly från Judeen den gången då himlens konung dömde honom för hädelserna han hade uttalat. Då dödade han nämligen många israeliter i sitt raseri; jag gömde undan deras kroppar och begravde dem, och när Sanherib lät söka efter dem fann man dem inte. 19Men en av Nineves invånare gick till kungen och avslöjade att det var jag som i hemlighet begravde de döda. När jag fick veta att jag hade blivit angiven för kungen och att man sökte efter mig för att döda mig, blev jag rädd och gav mig av därifrån. 20Allt vad jag ägde berövades mig och togs i beslag av kungen – ingenting blev kvar åt mig utom min hustru Hanna och min son Tobias.
21 #
2~Kung 19:37; 2~Krön 32:21; Jes 37:38 # 1:21 Achikar … fick ansvaret för hela förvaltningen Författaren flätar här samman sin berättelse med en vida spridd legend, som han kort återger i 14:10. Men innan fyrtio dagar hade gått blev kungen mördad av två av sina söner. De flydde till Araratbergen, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom. Han satte Achikar, min bror Hanaels son, att sköta hela rikets finanser, och han fick ansvaret för hela förvaltningen. 22Då talade Achikar väl för mig, och jag fick komma tillbaka till Nineve. Redan när Sanherib regerade i Assyrien hade Achikar varit överste munskänk, sigillbevarare, kansler och skattmästare, och Assarhaddon gav honom ämbetena tillbaka. Han var min brorson, min nära släkting.
Currently Selected:
Tobit 1: B2000D
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Swedish Bible with Deuterocanon ("Bibel 2000") © Swedish Bible Society, 2000.
Tobit 1
1
1 #
1~Mos 46:24
Detta är berättelsen om Tobit, son till Tobiel, son till Hananiel, son till Aduel, son till Gabael, son till Rafael, son till Reguel, av Jachasiels släkt och Naftalis stam. 2#2~Kung 17:3–6; 18:9–12#1:2 Salmanassars tid Salmanassar V av Assyrien (726–722 f.Kr.) påbörjade det fälttåg som ledde till Nordrikets (Israel) slutliga fall; jfr 2 Kung 17; 18:9. En av hans efterträdare var Sanherib (704–681 f.Kr.), som dock inte var hans son (jfr v. 15). Den historiska ramen behandlas med stor frihet. Tobits bok är en skönlitterär berättelse med uppbyggligt syfte; Berättande skrifter.#1:2 Tishbe, Pegor Okända orter; de från GT kända städerna avses inte här. Kedesh, Hasor Städer 30 resp. 20 km norr om Gennesaretsjön. vägen mot väster Troligen den s.k. Havsvägen från Damaskus till medelhavskusten.På den assyriske kungen Salmanassars tid fördes han bort som krigsfånge från Tishbe, som ligger söder om Naftalis Kedesh i övre Galileen, ovanför Hasor och på andra sidan om vägen mot väster, norr om Pegor.
Tobits fromhet
3 # 1:3 Jag, Tobit Berättelsen börjar i jag-form, men från och med 3:17 skildras Tobit i tredje person. Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort rättfärdiga gärningar i hela mitt liv. Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap till Nineve i Assyrien liksom jag själv. 4#1~Kung 12:19 / 1~Kung 6–8#1:4 f. avfallit … offrade Då de nordliga stammarna gjorde sig självständiga ca 926 f.Kr., markerade deras kung Jerobeam Israels oberoende genom att inrätta kultplatser dels i Betel, dels i Dan vid rikets nordgräns; se 1 Kung 12.När jag var ung och levde i min hembygd i Israels land hade hela min fader Naftalis stam avfallit från Davids kungahus och från Jerusalem, den stad som valts ut bland alla Israels stammar till offerplats för alla stammarna, och där templet, Gud den Högstes boning, blivit byggt och helgat för att bestå i alla tider. 5#1~Kung 12:28–30Alla mina bröder, hela min fader Naftalis stam, offrade åt tjurkalven i Dan som kung Jerobeam av Israel hade låtit göra; de offrade på alla berg i Galileen. 6#2~Mos 23:14–17; 34:23 / 4~Mos 18:12 f.; 5~Mos 12:11 f.; 18:4#1:6 reste till Jerusalem Plikten att fira de stora högtiderna i tempelstaden inskärps i 5 Mos 16:5 f., 16. Bestämmelserna om gåvorna av »den nya skörden« finns bl.a. i 5 Mos 26.Jag var den ende som alltid reste till Jerusalem vid högtiderna enligt skriftens eviga påbud för hela Israel. Jag begav mig till Jerusalem med det första av den nya skörden, med tiondet av boskapen och den första ullen från fåren. 7#3~Mos 27:30–33; 4~Mos 18:21; 5~Mos 14:22–27#1:7 det första tiondet … Det andra Här förutsätts ett system vars detaljer är kända från rabbinsk judendom i betydligt senare tid. För att kunna tillämpa alla GT:s olika bestämmelser i 3 Mos 27; 4 Mos 18; 5 Mos 14; 26 räknade man med två tionden. Det första tillföll leviterna. Det andra skulle man föra till Jerusalem och själv förbruka där, men vart tredje år (v. 8) skulle de fattiga få det, eller närmare bestämt två gånger under en sexårsperiod, »de sex åren«. Mellan varje sexårsperiod inföll ett sabbatsår, då jorden vilade och var fri från beskattning (2 Mos 23:10 f.).Allt detta överlämnade jag till prästerna av Arons ätt som offergåva, och jag gav det första tiondet av säd, vin och olja, granatäpplen, fikon och andra frukter åt leviterna som tjänstgjorde i Jerusalem. Det andra tiondet räknade jag om i pengar under de sex åren, och jag reste varje år till Jerusalem för att förbruka det. 8#5~Mos 14:28 f.; 26:12#1:8 min farfar Hananiels mor Annan läsart »min far Tobiels mor«.Jag gav också till de föräldralösa, änkorna och proselyterna, de som hade upptagits i Israels folk: när jag kom med tiondet det tredje året gav jag det till dem, och vi åt en måltid enligt bestämmelserna om detta i Moses lag och enligt de bud som hade inpräntats i mig av Debora, min farfar Hananiels mor. Min far hade nämligen dött och lämnat mig föräldralös.
9 #
4~Mos 36:6–9; Tob 4:12; 6:16, 18; 7:11 När jag hade blivit vuxen tog jag en hustru, Hanna, ur min egen släkt. Med henne fick jag en son, som jag gav namnet Tobias.
10När jag fördes bort till Assyrien som krigsfånge kom jag till Nineve. Alla mina bröder och landsmän åt samma mat som hedningarna, 11#Dan 1:8; Judit 12:2; Est Gr C:28#1:11 aktade mig för att äta hedningarnas mat Flera skrifter från samma epok vittnar om judarnas strävan att trots omgivningens tryck vara noggranna med den rituella renheten. Se Dan 1:8 ff.; Judit 12:2; Est Gr C:28.men jag själv aktade mig för att äta hedningarnas mat. 12Då jag samvetsgrant hade min Gud i tankarna 13#1~Mos 39:4; 41:39 f.; Dan 2:48lät den Högste mitt sätt och mitt yttre behaga Salmanassar. Jag fick köpa in allt vad han behövde, 14#Tob 4:20; 5:3; 9:2#1:14 Medien.#1:14 Talent.och så länge han levde reste jag till Medien för att göra uppköp åt honom. I Medien lämnade jag några penningpåsar i förvar hos Gabael, en bror till Gabri. De innehöll sammanlagt tio talenter silver. 15Men när Salmanassar dog och hans son Sanherib efterträdde honom som kung blev det oroligheter i Medien, så att jag inte längre kunde göra några resor dit.
16Medan Salmanassar levde utövade jag alltid välgörenhet mot mina bröder och landsmän. 17#Jes 58:7; Hes 18:7; Tob 4:16 f.; Syr 7:33; Matt 25:35 f.#1:17 begravde jag honom Att ligga obegravd uppfattades som en olycka och vanära för den döde; han fick inte ens lämnas så över natten (jfr 5 Mos 21:23). Tobit är alltså barmhärtig mot de döda liksom han hjälper de levande.Jag lät de hungriga få min mat och de nakna få kläder, och om jag såg någon av mitt folk ligga död utanför Nineves stadsmur begravde jag honom. 18#2~Kung 18:35; 19:35 f.; 2~Krön 32:21; Jes 37:36 f.; 1~Mack 7:41; 2~Mack 8:19; 15:22; Syr 48:18–21#1:18 sedan han måst bryta upp och fly Uppgifterna om Sanheribs nederlag i Jerusalem och därpå följande död (v. 21) motsvarar 2 Kung 19, där dock ingenting sägs om hämndeaktionen mot krigsfångarna.Nu begravde jag också dem som Sanherib lät döda sedan han måst bryta upp och fly från Judeen den gången då himlens konung dömde honom för hädelserna han hade uttalat. Då dödade han nämligen många israeliter i sitt raseri; jag gömde undan deras kroppar och begravde dem, och när Sanherib lät söka efter dem fann man dem inte. 19Men en av Nineves invånare gick till kungen och avslöjade att det var jag som i hemlighet begravde de döda. När jag fick veta att jag hade blivit angiven för kungen och att man sökte efter mig för att döda mig, blev jag rädd och gav mig av därifrån. 20Allt vad jag ägde berövades mig och togs i beslag av kungen – ingenting blev kvar åt mig utom min hustru Hanna och min son Tobias.
21 #
2~Kung 19:37; 2~Krön 32:21; Jes 37:38 # 1:21 Achikar … fick ansvaret för hela förvaltningen Författaren flätar här samman sin berättelse med en vida spridd legend, som han kort återger i 14:10. Men innan fyrtio dagar hade gått blev kungen mördad av två av sina söner. De flydde till Araratbergen, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom. Han satte Achikar, min bror Hanaels son, att sköta hela rikets finanser, och han fick ansvaret för hela förvaltningen. 22Då talade Achikar väl för mig, och jag fick komma tillbaka till Nineve. Redan när Sanherib regerade i Assyrien hade Achikar varit överste munskänk, sigillbevarare, kansler och skattmästare, och Assarhaddon gav honom ämbetena tillbaka. Han var min brorson, min nära släkting.
Currently Selected:
:
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Swedish Bible with Deuterocanon ("Bibel 2000") © Swedish Bible Society, 2000.