Forhandlings 4
4
Dit 4. Kapitel
1Mar diär ja tö dit Volk sprok, kam di Pröster en di Hauptman (Haudman) aur di Tempel, en di Sadducäers tö jam.
2Jam fortröt et, dat ja dit Volk lirt, en forkindigt dit Apstunen van Doaden.
3En ja leid di Hunden ön jam, en sǟt jam īn, bet tö en Miärnem, for hat wiär Inj.
4En Vulen van danen, diär dit Urd hjert hed, wåd glowsk, en hat wiär di Tal van omtrent füf düsend Karming.
5Diär-t nü tö en Miärnem kâm, forsåmelt sik alle Oppersten, Olderlid en Skreftgeliärten tö Jerusalem.
6Hannas, di Hogpröst, en Kaifas, en Johannes, en Alexander, en sa Vulen üs er van dit Hōgpröstgeslegt wiär.
7En diär ja jam ön di Medden stelt hed, fråget ja: Dör watfoar Kraft en ön huns Nōm hå I dit dön?
8Petrus, vol van di hellig Geist, said tö jam: I Oppersten van dit Volk, en I Olderlid van Israel!
9Wan wü delling rogt ud aur di Weldåd ön di krånk Mensk, hur dör hi es sünd uden.
10Da skel er ju en al dit Volk van Israel tö weten dön ud, dat ön Jesus Christus van Nazareth sin Nom, diär I krütsigt hå, welk Gott van Doaden apwäkt hēd, stånt dös hjir sünd voar ju.
11Dit es di Stin, van ju Bulid (Begningslid) foar nönt agt, hi es tö en Hörnstin uden.
12En di Seligheid es ön nin Üdern, en diär es ek nin Üder Nom di Mensken iwen, dör welk wü selig ud kjen.
13Mar ja såg Petrus en Johannes jår Frimudigheid en forwundert jam; for ja wiär er wes om, dat jat üngeliärt en slogt Lid wiär, en küd jam uk nog, dat jat me Jesus wessen (wiär) hed.
14En ja såg di Mensk, welk sünd uden wiär, bi jam stunen, en hed diär Nöndt öntögen tö sien.
15En diär weget ja jam üt di Råd tö gungen, en forhandelt me arküder, en sprok:
16Wat wel wü dös Mensk/en/ dö? for dit Teken, wat dör jam sken es, es bekänt en ipenbår voar Al danen, welk ön Jerusalem une, en wü kjent ek oflögne (benåne).
17Mar omdat et ek firder inrewt mung dit Volk, let üs jam iärnstlik trüwwe, dat jat van nü of ön nin Mensk wat van dös Nōm si skuld.
18En röp jam, en said-t jam ön, dat jat jam hilental ek hir let, nog lirt en Jesus sin Nōm.
19Mar Petrus en Johannes swåret, en sprok tö jam: Rogt I sallew diäraur, of et voar Gott rogt es, dat wat ju moar harke üs Gott?
20Wat kjent ja ek let, dat wat ek sprēk skuld van dit, wat wat sen en hjert hå!
21Mar ja trüwwet jam jit moar, en let jam gung, for ja foand ek, hurdelling dat ja jam pinige skuld, om dit Volks wel; for ja lowet al Gott aur Alles, wat sken wiär.
22For di Mensk wiär aur vjärdig jar oald, ön welk dit Teken van Sündheid sken wiär.
23En diär em jam hed loas letten, kâm jat tö jår ein Lid, en forkindigt jam, wat di Opperpröster en Olderlid tö jam said hed.
24Diär ja dit hjert, hēwt ja jår Stem, for ja wiär jens Sens tö Gott, en sprok: Herr! dü best di Gott, diär Hemmel en Örd, en di See (Miär), en Alles, wat diärön es, måket hēd.
25Üs dü dör Davids Müd, welk din Knegt wiär, said hēst: Hurom sät sik di Heiden âp, en di Volken nem jam wat voar, wat foriws es?
26Di Könninger üp di Örd trēd töhop en de Försten forsåmle sik bi arküder tögen di Herr, en tögen sin Christus (sin Salwt).
27Ja wårelk, ja hå jam forsåmelt aur din hellig Seen Jesus, welk dü salwt hēst, Herodes en Pontius Pilatus, me di Heiden en dit Volk Israel.
28Om tö dön, wat din Hund en din Rēd tövoaren beslöten hēd, wat ske skuld.
29En nü, Herr! lukke üp jar Trüwwin, en īw din Knegter al Frimudigheid, din Urd tö spreken.
30En strek din Hund üt, dat Sündheid, en Teken, en Wunder ske dör di Nōm van din hellig Seen Jesus.
31En üs ja bödigt hed, beweget sik dit Steid, hur ja forsamelt wiär, en /ja/ wåd al vol van di hellig Geist, en sprok Gottes Urd me Frimudigheid.
32En dit Geminte van al danen, diär di Glow hed, wiär jens ön Hart en Seel; uk said er Nemmen wat van sin Gud, dat et sin wiär, for Alles hed ja ön Geminskep (töhop).
33En me gurt Kraft jaw di Aposteler Tjügnis van üs Herr Jesus sin Apstunen, en diär wiär gurt Gnad bi jam al.
34En diär wiär uk Nemmen mung jam, diär Brak (Wånt) hed; for sa Vulen üs er wiär, welk Eker en Hüsing besēt, forkopet ja ditsallew, en brågt dit Jild foar dit forkopet Gud.
35En leid dit tö di Aposteler jår Fet, en em jåw Ark, wat hi nödig hed.
36En Joses, me di Binom Barnabas, van di Aposteler sa nǟmt, (dit es aursat en Seen tö Tröstelkheid) van Levis Geslegt (Friindskep) üt Cypern.
37Hi hed en Eker en forkopet di, en brågt dit Jild, en leid-t hen tö di Aposteler jar Fet.
Currently Selected:
Forhandlings 4: NFNT
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Translated by Peter Michael Clemens (1804-1870)
Forhandlings 4
4
Dit 4. Kapitel
1Mar diär ja tö dit Volk sprok, kam di Pröster en di Hauptman (Haudman) aur di Tempel, en di Sadducäers tö jam.
2Jam fortröt et, dat ja dit Volk lirt, en forkindigt dit Apstunen van Doaden.
3En ja leid di Hunden ön jam, en sǟt jam īn, bet tö en Miärnem, for hat wiär Inj.
4En Vulen van danen, diär dit Urd hjert hed, wåd glowsk, en hat wiär di Tal van omtrent füf düsend Karming.
5Diär-t nü tö en Miärnem kâm, forsåmelt sik alle Oppersten, Olderlid en Skreftgeliärten tö Jerusalem.
6Hannas, di Hogpröst, en Kaifas, en Johannes, en Alexander, en sa Vulen üs er van dit Hōgpröstgeslegt wiär.
7En diär ja jam ön di Medden stelt hed, fråget ja: Dör watfoar Kraft en ön huns Nōm hå I dit dön?
8Petrus, vol van di hellig Geist, said tö jam: I Oppersten van dit Volk, en I Olderlid van Israel!
9Wan wü delling rogt ud aur di Weldåd ön di krånk Mensk, hur dör hi es sünd uden.
10Da skel er ju en al dit Volk van Israel tö weten dön ud, dat ön Jesus Christus van Nazareth sin Nom, diär I krütsigt hå, welk Gott van Doaden apwäkt hēd, stånt dös hjir sünd voar ju.
11Dit es di Stin, van ju Bulid (Begningslid) foar nönt agt, hi es tö en Hörnstin uden.
12En di Seligheid es ön nin Üdern, en diär es ek nin Üder Nom di Mensken iwen, dör welk wü selig ud kjen.
13Mar ja såg Petrus en Johannes jår Frimudigheid en forwundert jam; for ja wiär er wes om, dat jat üngeliärt en slogt Lid wiär, en küd jam uk nog, dat jat me Jesus wessen (wiär) hed.
14En ja såg di Mensk, welk sünd uden wiär, bi jam stunen, en hed diär Nöndt öntögen tö sien.
15En diär weget ja jam üt di Råd tö gungen, en forhandelt me arküder, en sprok:
16Wat wel wü dös Mensk/en/ dö? for dit Teken, wat dör jam sken es, es bekänt en ipenbår voar Al danen, welk ön Jerusalem une, en wü kjent ek oflögne (benåne).
17Mar omdat et ek firder inrewt mung dit Volk, let üs jam iärnstlik trüwwe, dat jat van nü of ön nin Mensk wat van dös Nōm si skuld.
18En röp jam, en said-t jam ön, dat jat jam hilental ek hir let, nog lirt en Jesus sin Nōm.
19Mar Petrus en Johannes swåret, en sprok tö jam: Rogt I sallew diäraur, of et voar Gott rogt es, dat wat ju moar harke üs Gott?
20Wat kjent ja ek let, dat wat ek sprēk skuld van dit, wat wat sen en hjert hå!
21Mar ja trüwwet jam jit moar, en let jam gung, for ja foand ek, hurdelling dat ja jam pinige skuld, om dit Volks wel; for ja lowet al Gott aur Alles, wat sken wiär.
22For di Mensk wiär aur vjärdig jar oald, ön welk dit Teken van Sündheid sken wiär.
23En diär em jam hed loas letten, kâm jat tö jår ein Lid, en forkindigt jam, wat di Opperpröster en Olderlid tö jam said hed.
24Diär ja dit hjert, hēwt ja jår Stem, for ja wiär jens Sens tö Gott, en sprok: Herr! dü best di Gott, diär Hemmel en Örd, en di See (Miär), en Alles, wat diärön es, måket hēd.
25Üs dü dör Davids Müd, welk din Knegt wiär, said hēst: Hurom sät sik di Heiden âp, en di Volken nem jam wat voar, wat foriws es?
26Di Könninger üp di Örd trēd töhop en de Försten forsåmle sik bi arküder tögen di Herr, en tögen sin Christus (sin Salwt).
27Ja wårelk, ja hå jam forsåmelt aur din hellig Seen Jesus, welk dü salwt hēst, Herodes en Pontius Pilatus, me di Heiden en dit Volk Israel.
28Om tö dön, wat din Hund en din Rēd tövoaren beslöten hēd, wat ske skuld.
29En nü, Herr! lukke üp jar Trüwwin, en īw din Knegter al Frimudigheid, din Urd tö spreken.
30En strek din Hund üt, dat Sündheid, en Teken, en Wunder ske dör di Nōm van din hellig Seen Jesus.
31En üs ja bödigt hed, beweget sik dit Steid, hur ja forsamelt wiär, en /ja/ wåd al vol van di hellig Geist, en sprok Gottes Urd me Frimudigheid.
32En dit Geminte van al danen, diär di Glow hed, wiär jens ön Hart en Seel; uk said er Nemmen wat van sin Gud, dat et sin wiär, for Alles hed ja ön Geminskep (töhop).
33En me gurt Kraft jaw di Aposteler Tjügnis van üs Herr Jesus sin Apstunen, en diär wiär gurt Gnad bi jam al.
34En diär wiär uk Nemmen mung jam, diär Brak (Wånt) hed; for sa Vulen üs er wiär, welk Eker en Hüsing besēt, forkopet ja ditsallew, en brågt dit Jild foar dit forkopet Gud.
35En leid dit tö di Aposteler jår Fet, en em jåw Ark, wat hi nödig hed.
36En Joses, me di Binom Barnabas, van di Aposteler sa nǟmt, (dit es aursat en Seen tö Tröstelkheid) van Levis Geslegt (Friindskep) üt Cypern.
37Hi hed en Eker en forkopet di, en brågt dit Jild, en leid-t hen tö di Aposteler jar Fet.
Currently Selected:
:
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Translated by Peter Michael Clemens (1804-1870)