Forhandlings 24
24
Dit 24. Kapitel.
1En füf Dagen diäreter kâm di Opperpröst Ananias me hok Olderlid, en me en Foarspreker, bi Nōm Tertullus; ja stelt sik voar di Löndvöged tögen Paulus.
2En üs Paulus hjårt röpen wiär, begent Tertullus sin Klåg, en sprok:
3Dat wü ön Ru en Fred bi di lewwe, en dat döt Volk dör din Omsörrig sa vul gud Tinsten tökjemmen sen: dit, magtig Felix, bekän wü altid en allerwegen me vul Dank.
4Mar om dat ik di ek olterlung âphoald, da bed ik di, dü maist sa gud wis, üs me litjet Urden tö hiren.
5Wü hå fünden, dat dös Man gefärelk es, dat hi üs en Pest Aprör måket ön-t hile Rik mung di Juden, en Önförer van di Nazarener Sekte es.
6Hi hēd uk forsågt, di Tempel tö öntwien, diärom nōm wü höm fast, en wild höm eter üs Wet bestrafet hå.
7Mar di Opperst Lysias kâm diäraur tö, en fört höm me gurt Gewalt weg üt üs Hunden.
8Hi jåw di Beskid, dat di Forklågers sik ön di wǟnd skuld. Van höm kjenst dü nü al dit tö weten fo, hurfoar wü höm beskildige, wan dü höm forhir wedt.
9En di Juden stemmet diärme aurjen, en said, dat et sik sa forhöld.
10Mar Paulus, üs di Löndvöged höm en Wink iwen hed tö spreken, swåret: Wil ik wēt, dat dü aur döt Volk al manning Jår Rigter best, wel ik mi getrost forswåre.
11For dü kjenst tö weten fo, dat et jit ek länger üs twellef Dågen es, sönt ik tö Jerusalem kâm, om Gott öntöbödigin.
12Uk hå ja mi ek ön di Tempel fünden me hokken sprēken, of dat ik en Aprör måket hå nogweder mung dit Volk, of ön di Skulen, of ön di Städer.
13Ja kjen nönt van dit, hurfoar ja mi beskildige, mi bewise.
14Mar dit bekän ik di, dat ik eter di Wei, welk ja en Sekte nǟm, min Väders Gott sa iäre, dat ik Alles liw, wat ön di Wet en ön di Profeten skrewwen stånt.
15En hå di Hȫp tö Gott, hurüp ja uk sallew tew, nåmelk, dat jens de Doaden, bid de Rogtfârdigen en di Ünrogtfârdigen, âpstun skel.
16Diärom strewe ik, min Geweten voar Gott en Mensken rin tö hoalden.
17Dag eter manning Jår kam ik weder, om min Löndslid Weldåden tö iwen, en Afer en Belöwing tö bringen.
18Jüst diärbi foand ja mi ön di Tempel, dat ik mi renske let sönder Lârem en Aprör.
19Hat sen hok Juden üt Asien, welk üs Tjügen voar di âptred skuld, en mi forklåge, wan ja wat tögen mi ha.
20Of let jam sallew si, of ja mi en Forbreken bewise kjen, diär ik voar di Råd stönd.
21Hat måt da wīs aur dit jen Urd, üs ik mung jam stönd en röp: Aur dit Apstunen van Doaden ud ik delling van ju forklaget!
22Mar üs Felix dit hjert, skōf hi di Såk âp, omdat hi van di Lirwei moar tö weten fing, en sprok: Wan de Opperst Lysias komt, da wel ik aur ju Såk dit Rogt sprēk.
23Diärüp befoal hi di Haudman, höm ön Forwårsom tö hoalden, höm ön Ru tö letten, en Nemmen van sin Lid et tö wärnin, höm tö tinin, of tö höm tö kommen.
24En hok Dagen diäreter kam Felix me sin Wüf Drusilla, welk jüdisk wiär, en fördigt Paulus, om van höm wat aur di Glow ön Christus Jesus tö hiren.
25Mar üs Paulus van di Rogtfârdigheid, en van di Tügt aur sik sallew, en van dit tökommende Gerigt sprok, forskrok Felix, en swåret: Foar döt mal gung hen. Wan ik Tid hå, en-t mi passet, da wel ik di röp let.
26Hi höpet diärbi, dat Paulus höm Jild dö wild, om höm loas tö letten; diärom let hi höm åfter tö sik kom, en sprok me höm.
27Mar üs tau Jar forlöpen wiär, kam Portius Festus ön Felix sin Steid; en Felix wild de Juden tö wel wīs, en behöld Paulus ön Gefangenskep.
Currently Selected:
Forhandlings 24: NFNT
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Translated by Peter Michael Clemens (1804-1870)
Forhandlings 24
24
Dit 24. Kapitel.
1En füf Dagen diäreter kâm di Opperpröst Ananias me hok Olderlid, en me en Foarspreker, bi Nōm Tertullus; ja stelt sik voar di Löndvöged tögen Paulus.
2En üs Paulus hjårt röpen wiär, begent Tertullus sin Klåg, en sprok:
3Dat wü ön Ru en Fred bi di lewwe, en dat döt Volk dör din Omsörrig sa vul gud Tinsten tökjemmen sen: dit, magtig Felix, bekän wü altid en allerwegen me vul Dank.
4Mar om dat ik di ek olterlung âphoald, da bed ik di, dü maist sa gud wis, üs me litjet Urden tö hiren.
5Wü hå fünden, dat dös Man gefärelk es, dat hi üs en Pest Aprör måket ön-t hile Rik mung di Juden, en Önförer van di Nazarener Sekte es.
6Hi hēd uk forsågt, di Tempel tö öntwien, diärom nōm wü höm fast, en wild höm eter üs Wet bestrafet hå.
7Mar di Opperst Lysias kâm diäraur tö, en fört höm me gurt Gewalt weg üt üs Hunden.
8Hi jåw di Beskid, dat di Forklågers sik ön di wǟnd skuld. Van höm kjenst dü nü al dit tö weten fo, hurfoar wü höm beskildige, wan dü höm forhir wedt.
9En di Juden stemmet diärme aurjen, en said, dat et sik sa forhöld.
10Mar Paulus, üs di Löndvöged höm en Wink iwen hed tö spreken, swåret: Wil ik wēt, dat dü aur döt Volk al manning Jår Rigter best, wel ik mi getrost forswåre.
11For dü kjenst tö weten fo, dat et jit ek länger üs twellef Dågen es, sönt ik tö Jerusalem kâm, om Gott öntöbödigin.
12Uk hå ja mi ek ön di Tempel fünden me hokken sprēken, of dat ik en Aprör måket hå nogweder mung dit Volk, of ön di Skulen, of ön di Städer.
13Ja kjen nönt van dit, hurfoar ja mi beskildige, mi bewise.
14Mar dit bekän ik di, dat ik eter di Wei, welk ja en Sekte nǟm, min Väders Gott sa iäre, dat ik Alles liw, wat ön di Wet en ön di Profeten skrewwen stånt.
15En hå di Hȫp tö Gott, hurüp ja uk sallew tew, nåmelk, dat jens de Doaden, bid de Rogtfârdigen en di Ünrogtfârdigen, âpstun skel.
16Diärom strewe ik, min Geweten voar Gott en Mensken rin tö hoalden.
17Dag eter manning Jår kam ik weder, om min Löndslid Weldåden tö iwen, en Afer en Belöwing tö bringen.
18Jüst diärbi foand ja mi ön di Tempel, dat ik mi renske let sönder Lârem en Aprör.
19Hat sen hok Juden üt Asien, welk üs Tjügen voar di âptred skuld, en mi forklåge, wan ja wat tögen mi ha.
20Of let jam sallew si, of ja mi en Forbreken bewise kjen, diär ik voar di Råd stönd.
21Hat måt da wīs aur dit jen Urd, üs ik mung jam stönd en röp: Aur dit Apstunen van Doaden ud ik delling van ju forklaget!
22Mar üs Felix dit hjert, skōf hi di Såk âp, omdat hi van di Lirwei moar tö weten fing, en sprok: Wan de Opperst Lysias komt, da wel ik aur ju Såk dit Rogt sprēk.
23Diärüp befoal hi di Haudman, höm ön Forwårsom tö hoalden, höm ön Ru tö letten, en Nemmen van sin Lid et tö wärnin, höm tö tinin, of tö höm tö kommen.
24En hok Dagen diäreter kam Felix me sin Wüf Drusilla, welk jüdisk wiär, en fördigt Paulus, om van höm wat aur di Glow ön Christus Jesus tö hiren.
25Mar üs Paulus van di Rogtfârdigheid, en van di Tügt aur sik sallew, en van dit tökommende Gerigt sprok, forskrok Felix, en swåret: Foar döt mal gung hen. Wan ik Tid hå, en-t mi passet, da wel ik di röp let.
26Hi höpet diärbi, dat Paulus höm Jild dö wild, om höm loas tö letten; diärom let hi höm åfter tö sik kom, en sprok me höm.
27Mar üs tau Jar forlöpen wiär, kam Portius Festus ön Felix sin Steid; en Felix wild de Juden tö wel wīs, en behöld Paulus ön Gefangenskep.
Currently Selected:
:
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Translated by Peter Michael Clemens (1804-1870)