Forhandlings 15
15
Dit 15. Kapitel
1En Sommen kâm djäl van Judäa, en lirt di Brödhem: Wan I ju ek beskjär let eter di Wis van Moses, da kjen I ek selig ūd.
2Üs nü en Aprör öntstönd, en Paulus en Barnabas ek en litj Strid me jam hed, forordnet ja, dat Paulus en Barnabas, en hok Üdern van jam âpreise skuld tö Jerusalem tö di Apostler en Olderlid aur dös Fråg.
3En jat fing dit Geleit van dit Geminte, en reiset dör Fönizien en Samaria, en fortält, dat di Heiden jam bekirt hed, en måket gurt Frügged mung alle Brödhem.
4Mar üs jat önkam tö Jerusalem, wåd jat van dit Geminte, en van di Apostler, en van di Olderlid /wel âpnommen/. En jat forkindigt (fortält), hur vul Guds Gott dör jam wirket hed.
5Diär stönd er Hokken van di Farisäer-Sekt âp, welk di Glōw fingen hed, en sprok: Em mut jam beskjär, en jam befjäl di Wet /van Moses/ tö hoalden.
6En di Apostler en di Olderlid kâm töhop, om üp di Såk tö letten.
7En üs er nü lung diäraur streden wiär, stönd Petrus âp en sprok: I Måner, lew Brödhem, I wēt, dat Gott lung voar dös Tid mung üs mi ütwälet hēd, dat dör min Müd di Heiden dit Urd van-t Evangilje hir en liw skuld.
8En Gott, diär di Harten känt, tjügt aur jam, en jåw jam di hellig Geist, alliküs uk üs.
9En måket nin Forskel twesken üs en jam, en rensket jar Hart dör di Glōw.
10Wat wel I da nü Gott forsjuk, om en Jok üp di Jünger jar Hals tö lien, wat nogweder üs Väders, of wü hå drai måt.
11Mar wü liw dör di Gnad van di Herr Jesus Christus selig tö uden, üp di sallew Wis üs uk ja.
12Diär swügget dit hil Geminte stel, en hjert Petrus en Barnabas fortällen, hurgurt Teken en Wunder Gott dör jam mung di Heiden dön hed.
13En diärnå, üs jat stelswügget hed, nōm Jakobus dit Urd, en sprok: I Karming, lew Brödhem! hir mi tö!
14Simon hēd fortält, hurdelling Gott jest di Heiden besjukt hēd, en üt jam en Volk önnommen hēd tö sin Nōm (Iär).
15En diärme stemmet di Urder van di Profeten aurjen, üs er skrewwen stånt:
16Diärna wel ik wederkom, en wel Davids Höt (Tabernåkel), /welk forfälen es,/ weder apbeg, en wel di Stokker weder aprogt.
17Omdat di Mensken, welk aurblewwen sen, eter di Herr fråge, diärtö alle Heiden, aur welk min Nōm nämt es, sprakt di Herr, diär dit Alles dǟd.
18Gott sen al sin Werken (Dåden) bekänt van di jest Begen van di Warld of ön.
19Diärom hoald ik diärfoar, dat em danen, diär van di Heiden sik bekir tö Gott, nin Unru (Fortröt) måke skel.
20Mar skriw jam, dat ja jam van Ünrennelkheid önthoald skel, wat bi di Ofgotten (falsk Gotten) voarfalt, en van Hureri, en van Kwewet, en van Blöd.
21For Moses /Wet/ hēd van oalding Tid of ön ark Stad danen, welk höm prötje; en hat ud uk alle Sabbatdår ön di Skulen (Synagogen) lesen.
22Da togt er di Apostler en di Olderlid, samt dit hil Geminte gud diärom, hok Karming üttöwälin, en me Paulus en Barnabas na Antiochien tö stjüren, nämelk Judas, me di Tönom Barsabas, en Silas, sok Måner, diär Liärers#15.22 Voargungers. wiär mung di Brödhem.
23En ja jåw jam en Skreft ön Hund, welk sa lüt: Wü, di Apostler, en Olderlid, en Brödhem, wenske di Brödhem van di Heiden ön Antiochien, ön Syrien, en ön Cilicien Seligheid.
24Sönt wü hjert hå, dat Sommen van üs Lid ütgingen sen, en hå me jår Liren ju wirrig måket, en ju Seelen martert, en si, I skel ju beskjär let, en di Wet hoald, hurvan wü nönt befälen hå.
25Da sen wü jen Sens me arküder töhopkjemmen, en hat hēd üs gud togt, hok Måner tö wälin, en tö ju tö stjüren, me üs lewst Brödhem Barnabas en Paulus.
26Mensken, welk jår Seelen heniwen hå foar di Nom van üs Herr Jesus Christus.
27Wü hå da Judas en Silas stjürt, welk uk me jar Müd ju ditsallew forkindige skel.
28For hat håget di hellig Geist en üs, ju ek moar Last üptölien, üs di Dingen, welk nödig sen.
29Dat I ju nämelk önthoald, di Ofgotten tö åwerin, en van Blöd, en van di kwewet Dirten, en van Hureri (Üntügt); wan I ju diärvoar ön Agt nem, da dö I rogt. Får wel!
30Üs dössen offärdigt wiär, kâm ja tö Antiochien, en forsåmelt dit Geminte, en jåw dit Brēf aur.
31Üs ja dit Brēf lesen hed, wåd ja blid aur di Fortrösting.
32Mar Judas en Silas, diär uk Profeten wiär, död jam vul Meit, di Brödhem tö liren en tö stärkin.
33En üs ja en Tidlung tewt hed, wåd jat van di Brödhem me Frēd offärdigt tö di Apostler.
34Mar hat togt Silas, dat hi diär bliw wild.
35En Paulus en Barnabas höld jam âp ön Antiochien, lirt en forkindigt me vul Üdern di Herr sin Urd.
36En na hok Dågen said Paulus tö Barnabas: Let unk weder omkir, om unks Brödhem tö besjukken ön alle Städer, ön welk wü di Herr sin Urd forkindigt hå, hurdelling ja jam forhoald.
37Mar Barnabas rat, dat jat Johannes, me di Tönōm Markus, me nem skuld.
38Mar Paulus höld-t foar beter, dat jat sa en Man ek me nem skuld, diär van jam ön Pamfilien ofweken wiär, en ek me jam hengingen wiär tö dit Werk.
39En jat kam hart ön arküder, sa, dat jat van arküder skäd, en dat Barnabas Markus me nōm, en nå Cyprus silt (reiset).
40Mar Paulus wälet Silas, en reiset hen, ön Gottes Gnad befälen van di Brödhem.
41En hi reiset dör Syrien en Cilicien, en starkt di Geminten, en forordnet, dat ja di Regeler van di Apostler en Olderlid hoald skuld.
Currently Selected:
Forhandlings 15: NFNT
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Translated by Peter Michael Clemens (1804-1870)
Forhandlings 15
15
Dit 15. Kapitel
1En Sommen kâm djäl van Judäa, en lirt di Brödhem: Wan I ju ek beskjär let eter di Wis van Moses, da kjen I ek selig ūd.
2Üs nü en Aprör öntstönd, en Paulus en Barnabas ek en litj Strid me jam hed, forordnet ja, dat Paulus en Barnabas, en hok Üdern van jam âpreise skuld tö Jerusalem tö di Apostler en Olderlid aur dös Fråg.
3En jat fing dit Geleit van dit Geminte, en reiset dör Fönizien en Samaria, en fortält, dat di Heiden jam bekirt hed, en måket gurt Frügged mung alle Brödhem.
4Mar üs jat önkam tö Jerusalem, wåd jat van dit Geminte, en van di Apostler, en van di Olderlid /wel âpnommen/. En jat forkindigt (fortält), hur vul Guds Gott dör jam wirket hed.
5Diär stönd er Hokken van di Farisäer-Sekt âp, welk di Glōw fingen hed, en sprok: Em mut jam beskjär, en jam befjäl di Wet /van Moses/ tö hoalden.
6En di Apostler en di Olderlid kâm töhop, om üp di Såk tö letten.
7En üs er nü lung diäraur streden wiär, stönd Petrus âp en sprok: I Måner, lew Brödhem, I wēt, dat Gott lung voar dös Tid mung üs mi ütwälet hēd, dat dör min Müd di Heiden dit Urd van-t Evangilje hir en liw skuld.
8En Gott, diär di Harten känt, tjügt aur jam, en jåw jam di hellig Geist, alliküs uk üs.
9En måket nin Forskel twesken üs en jam, en rensket jar Hart dör di Glōw.
10Wat wel I da nü Gott forsjuk, om en Jok üp di Jünger jar Hals tö lien, wat nogweder üs Väders, of wü hå drai måt.
11Mar wü liw dör di Gnad van di Herr Jesus Christus selig tö uden, üp di sallew Wis üs uk ja.
12Diär swügget dit hil Geminte stel, en hjert Petrus en Barnabas fortällen, hurgurt Teken en Wunder Gott dör jam mung di Heiden dön hed.
13En diärnå, üs jat stelswügget hed, nōm Jakobus dit Urd, en sprok: I Karming, lew Brödhem! hir mi tö!
14Simon hēd fortält, hurdelling Gott jest di Heiden besjukt hēd, en üt jam en Volk önnommen hēd tö sin Nōm (Iär).
15En diärme stemmet di Urder van di Profeten aurjen, üs er skrewwen stånt:
16Diärna wel ik wederkom, en wel Davids Höt (Tabernåkel), /welk forfälen es,/ weder apbeg, en wel di Stokker weder aprogt.
17Omdat di Mensken, welk aurblewwen sen, eter di Herr fråge, diärtö alle Heiden, aur welk min Nōm nämt es, sprakt di Herr, diär dit Alles dǟd.
18Gott sen al sin Werken (Dåden) bekänt van di jest Begen van di Warld of ön.
19Diärom hoald ik diärfoar, dat em danen, diär van di Heiden sik bekir tö Gott, nin Unru (Fortröt) måke skel.
20Mar skriw jam, dat ja jam van Ünrennelkheid önthoald skel, wat bi di Ofgotten (falsk Gotten) voarfalt, en van Hureri, en van Kwewet, en van Blöd.
21For Moses /Wet/ hēd van oalding Tid of ön ark Stad danen, welk höm prötje; en hat ud uk alle Sabbatdår ön di Skulen (Synagogen) lesen.
22Da togt er di Apostler en di Olderlid, samt dit hil Geminte gud diärom, hok Karming üttöwälin, en me Paulus en Barnabas na Antiochien tö stjüren, nämelk Judas, me di Tönom Barsabas, en Silas, sok Måner, diär Liärers#15.22 Voargungers. wiär mung di Brödhem.
23En ja jåw jam en Skreft ön Hund, welk sa lüt: Wü, di Apostler, en Olderlid, en Brödhem, wenske di Brödhem van di Heiden ön Antiochien, ön Syrien, en ön Cilicien Seligheid.
24Sönt wü hjert hå, dat Sommen van üs Lid ütgingen sen, en hå me jår Liren ju wirrig måket, en ju Seelen martert, en si, I skel ju beskjär let, en di Wet hoald, hurvan wü nönt befälen hå.
25Da sen wü jen Sens me arküder töhopkjemmen, en hat hēd üs gud togt, hok Måner tö wälin, en tö ju tö stjüren, me üs lewst Brödhem Barnabas en Paulus.
26Mensken, welk jår Seelen heniwen hå foar di Nom van üs Herr Jesus Christus.
27Wü hå da Judas en Silas stjürt, welk uk me jar Müd ju ditsallew forkindige skel.
28For hat håget di hellig Geist en üs, ju ek moar Last üptölien, üs di Dingen, welk nödig sen.
29Dat I ju nämelk önthoald, di Ofgotten tö åwerin, en van Blöd, en van di kwewet Dirten, en van Hureri (Üntügt); wan I ju diärvoar ön Agt nem, da dö I rogt. Får wel!
30Üs dössen offärdigt wiär, kâm ja tö Antiochien, en forsåmelt dit Geminte, en jåw dit Brēf aur.
31Üs ja dit Brēf lesen hed, wåd ja blid aur di Fortrösting.
32Mar Judas en Silas, diär uk Profeten wiär, död jam vul Meit, di Brödhem tö liren en tö stärkin.
33En üs ja en Tidlung tewt hed, wåd jat van di Brödhem me Frēd offärdigt tö di Apostler.
34Mar hat togt Silas, dat hi diär bliw wild.
35En Paulus en Barnabas höld jam âp ön Antiochien, lirt en forkindigt me vul Üdern di Herr sin Urd.
36En na hok Dågen said Paulus tö Barnabas: Let unk weder omkir, om unks Brödhem tö besjukken ön alle Städer, ön welk wü di Herr sin Urd forkindigt hå, hurdelling ja jam forhoald.
37Mar Barnabas rat, dat jat Johannes, me di Tönōm Markus, me nem skuld.
38Mar Paulus höld-t foar beter, dat jat sa en Man ek me nem skuld, diär van jam ön Pamfilien ofweken wiär, en ek me jam hengingen wiär tö dit Werk.
39En jat kam hart ön arküder, sa, dat jat van arküder skäd, en dat Barnabas Markus me nōm, en nå Cyprus silt (reiset).
40Mar Paulus wälet Silas, en reiset hen, ön Gottes Gnad befälen van di Brödhem.
41En hi reiset dör Syrien en Cilicien, en starkt di Geminten, en forordnet, dat ja di Regeler van di Apostler en Olderlid hoald skuld.
Currently Selected:
:
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Translated by Peter Michael Clemens (1804-1870)