Markus Evangelium 12
12
Liknelsen om vingårdsarbetarna
1 #
Ps 80:9, Jes 5:1, Jer 2:21, Jer 12:10, Matt 21:33, Luk 20:9. Sedan började han tala till dem i liknelser: En man planterade en vingård och satte stängsel omkring den och grävde en plats för vinpressen och byggde ett torn, och arrenderade ut den åt vinodlare och reste utomlands. 2Och då rätta tiden var inne, skickade han en tjänare till vinodlarna för att han skulle få av vingårdens skörd från vinodlarna. 3Men de grep honom och slog honom och skickade iväg honom tomhänt. 4Därefter skickade han på nytt till dem en annan tjänare, och på honom kastade de stenar#12:4 not *UN utelämnar: och på honom kastade de stenar, skickade iväg honom. och sårade honom i huvudet och skickade iväg honom efter att ha skymfat honom. 5Sedan skickade han ännu en till och honom dödade de, och många andra, en del slog de och andra dödade de. 6Nu hade han också en son, som han älskade. Till sist sände han också honom till dem och sa: Min son kommer de att ha respekt för. 7#1 Mos 37:18, Ps 2:8, Matt 26:4, Joh 11:53. Men dessa vinodlare sa till varandra: Denne är arvtagaren. Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt. 8Då tog de fast honom och dödade honom och kastade ut honom ur vingården. 9Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och lämna vingården åt andra. 10#Ps 118:22-23, Jes 28:16, Matt 21:42, Luk 20:17, Apg 4:11, Rom 9:33, 1 Petr 2:7. Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna förkastade, den har blivit en hörnsten? 11Av Herren har detta blivit gjort och det är underbart i våra ögon. 12Och de sökte efter att gripa honom, men de var rädda för folket. För de förstod att han talade denna liknelse om dem. Så de lämnade honom och gick sin väg.
Frågan om skatt till kejsaren
13 #
Matt 22:15, Luk 20:20. Och de sände till honom några av fariseerna och Herodes anhängare, för att de skulle få honom fast genom något ord. 14Då de kom, sa de till honom: Mästare, vi vet att du är sanningsenlig och bryr dig inte om vad människor tycker, för du gör inte skillnad på människor, utan undervisar rätt om Guds väg. Är det tillåtet att ge kejsaren skatt eller inte? Ska vi ge eller inte ge? 15Men han visste om deras hyckleri och sa till dem: Varför sätter ni mig på prov? Ta hit ett mynt#12:15 not *Grek. denar., så att jag får se det. 16Och de lämnade fram ett. Då sa han till dem: Vems bild och överskrift är detta? Då sa de till honom: Kejsarens. 17#Matt 22:21, Rom 13:7. Då svarade Jesus och sa till dem: Så ge kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud. Och de förundrade sig över honom.
Frågan om uppståndelsen
18 #
Matt 22:23, Luk 20:27, Apg 23:8. Så kom det några sadduceer till honom, vilka säger att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom och sa: 19#5 Mos 25:5-6. Mästare, Mose har gett oss denna föreskrift, att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru, men inte lämnar några barn efter sig, då ska hans bror ta hans hustru och så ge barn åt sin bror. 20Nu fanns det sju bröder. Och den förste gifte sig och dog. Han lämnade inga barn efter sig. 21Och den andre gifte sig med henne och dog, och inte heller han lämnade några barn efter sig. Och likaså den tredje. 22Och alla sju gifte#12:22 not *UN utelämnar: gifte sig med henne. sig med henne men ingen lämnade barn efter sig. Sist av alla dog också hustrun. 23Men vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne. 24Då svarade Jesus och sa till dem: Är det inte därför som ni tar fel, eftersom ni varken förstår Skrifterna eller Guds kraft? 25#Matt 22:30, Luk 20:35-36. För när de uppstår från de döda, gifter de sig inte, inte heller blir de bortgifta, utan de är som änglar i himlarna. 26#2 Mos 3:6, Matt 22:31-32, Apg 7:32, Hebr 11:16. Men när det gäller de döda, att de uppstår, har ni inte läst i Moseboken, hur Gud talade med honom ifrån törnbusken och sa: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? 27Han är inte de dödas Gud, utan de levandes Gud#12:27 not *UN utelämnar: Gud.. Därför misstar ni er fullständigt.
Frågan om det viktigaste budet
28 #
Matt 22:34-35, Luk 10:25. Och en av de skriftlärda, som hade hört dem diskutera, och som insåg att han hade svarat dem bra, frågade honom: Vilket är det främsta av alla buden? 29#5 Mos 6:4. Då svarade Jesus honom: Det främsta av alla buden#12:29 not *UN utelämnar: alla buden. är detta: Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. 30#5 Mos 10:12, Luk 10:27. Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Detta är det främsta budet.#12:30 not *UN utelämnar: Detta är det främsta budet. 31#3 Mos 19:18, Matt 22:39, Rom 13:9, Gal 5:14, Jak 2:8. Och det andra är likt detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa. 32#5 Mos 4:35. Då sa den skriftlärde till honom: Du har rätt, Mästare. Du har sagt sanningen. För Gud#12:32 not *UN utelämnar: Gud. är en och det finns inte någon annan förutom honom. 33Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin själ#12:33 not *UN utelämnar: av hela sin själ. och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer. 34Då Jesus såg, att han hade svarat förståndigt, sa han till honom: Du är inte långt från Guds rike. Sedan vågade ingen fråga honom mer.
Är Kristus Davids son?
35 #
Matt 22:41-42, Luk 20:41. Och Jesus började tala och sa när han undervisade i templet: Hur kan de skriftlärda säga, att Kristus är Davids son? 36#Ps 110:1, Apg 2:34, 1 Kor 15:25, Hebr 1:13, Hebr 10:13. För David själv säger genom den Helige Ande: Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender till en fotpall för dina fötter. 37Så kallar David själv honom Herre. Hur kan han då vara hans son? Och den stora folkskaran hörde honom gärna.
Varning för de skriftlärda
38 #
Matt 23:3, Luk 11:43, Luk 20:46. Sedan sa han till dem i sin undervisning: Akta er för de skriftlärda, som vill gå omkring i långa kläder och bli hälsade på torgen, 39och sitta på de främsta sittplatserna i synagogorna och på de främsta platserna vid festmåltiderna. 40#Matt 23:14, Luk 20:47. De äter änkorna ur husen, och ber långa böner för syns skull. De ska få en strängare dom.
Änkans gåva
41 #
2 Kung 12:9, Luk 21:1. Och Jesus#12:41 not *UN: han. satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i offerkistan. Och många rika lade ner mycket. 42Men en fattig änka kom och lade ner två små kopparmynt#12:42 not *Grek. lepton. Judarnas minsta myntenhet. Motsvarar en 1/8 as., det är några ören. 43#2 Kor 8:12. Då kallade han sina lärjungar till sig och sa till dem: Sannerligen säger jag er att denna fattiga änka har lagt dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44För de lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sin fattigdom allt som hon ägde, allt hon hade att leva på.
Currently Selected:
Markus Evangelium 12: SRB16
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Ⓒ Svenska Reformationsbibelsällskapet
Markusevangeliet 12
12
Liknelsen om arrendatorerna i vingården
1Han talade till dem i liknelser. »En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. 2När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. 3Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt. 4Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. 5Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. 6Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ 7Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ 8Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården. 9Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra. 10Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. 11Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.« 12De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.
Frågan om skatt till kejsaren
13Sedan skickade de till honom några fariseer och herodesanhängare, som skulle snärja honom med frågor. 14De kom och sade till honom: »Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Skall vi eller skall vi inte göra det?« 15Men han förstod att de hycklade och svarade: »Varför vill ni sätta mig på prov? Ta hit en denar och låt mig se på den.« 16De räckte fram en, och han frågade: »Vems bild och namn är detta?« — »Kejsarens«, svarade de. 17Jesus sade: »Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.« Då häpnade de över honom.
Frågan om uppståndelsen
18Sedan kom det några saddukeer — de säger att det inte finns någon uppståndelse — och frågade honom: 19»Mästare, Mose lär oss i skriften att om någon har en bror som dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. 20Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog utan att lämna barn efter sig. 21Den andre gifte sig med änkan och dog också barnlös, likaså den tredje. 22Ingen av de sju fick några barn. Till slut dog också kvinnan. 23När de uppstår på uppståndelsens dag, vems hustru blir hon då? Alla sju hade ju haft henne som hustru.« 24Jesus svarade: »Är det inte därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er? 25När de har uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himlen. 26Men vad det beträffar att de döda uppstår, har ni då inte i Moseböckerna läst stället om törnbusken, hur Gud säger till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 27Gud är inte en gud för döda utan för levande. Ni tar grundligt miste.«
Frågan om det viktigaste budet
28En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: »Vilket är det viktigaste budet av alla?« 29Jesus svarade: »Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, 30och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.« 32Den skriftlärde sade: »Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. 33Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.« 34När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: »Du har inte långt till Guds rike.« Sedan vågade ingen fråga honom mera.
Är Messias Davids son?
35Då Jesus undervisade i templet frågade han: »Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36David har ju själv sagt, genom den heliga anden: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter. 37David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?«
Varning för de skriftlärda
Allt folket lyssnade gärna på honom, 38och i sin undervisning sade han: »Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget 39och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. 40De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får.«
Änkans gåva
41Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. 42Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. 43Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: »Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. 44De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.«
Currently Selected:
:
Highlight
Copy
Compare
Share
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.