Psaltaren 144
144
1En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga; 2Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar; 3Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom? 4Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge. 5Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka. 6Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem. 7Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer; 8Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska. 9Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger; 10Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd. 11Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska; 12Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats; 13Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar; 14Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är. 15Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.
Currently Selected:
Psaltaren 144: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in